Nu ska man inte gnälla för mycket. Det finns ju bloggar som skriver entusiastiskt om det vi kallar finkultur. Malte, Roberth Ericsson och SARTS till exempel. Läs dem.
Och i Expressen förekommer visst den rena glädjen över diktsamlingar och filosofiska romaner. Men det är för ovanligt. För rockismens avståndstagande från masskulturen är trist och förutsägbart, som Martin Gelin skrev i en artikel i Rodeo som jag inte kan länka till. Men finkulturens förespråkares sätt att gömma alla stora känslor bakom analys och teori är inte så himla upphetsande heller. Nu ska jag läsa Fredrik Strages Fans. Fans är fantastiska. Både på läktaren, i teatersalongen och utanför något pojkbands hotellentré.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad roligt att du gillar SARTS.
Men inte skriver vi bara om det som kallas finkultur?
Absolut inte bara. Men också!
Skicka en kommentar