Nyss ringde den förtjusande Björn Wiman. De tar verkligen hand om en på den där redaktionen. "Hur mår du?" frågade han oroligt. Det var tydligt att han befarade att jag låg gråtande i ett hörn. "Jovars" sa jag. "Du vet att det är såhär man behandlar det som handlar om starka känslor i svensk kulturdebatt" fortsatte han. Det visste jag kanske inte, men för all del. Det är en alldeles speciell känsla att bli tvärsågad för något som man själv trots allt tycker är så väldigt bra.
Ändå tror jag att jag tar det med visst jämnmod. Jag vet att den här boken är precis så bra som den kunde ha blivit. Jag hade inte kunnat göra den bättre än den är. Det som vissa kritiker retar sig på, huvudpersonens cynism och självreflektion, är sånt som jag själv tycker ger den extra värde.
Så är det ju också bättre än att bli ignorerad. Det är ytterligt få debutanter som får så många kulturskribenter på så många tidningar att bli så irriterade redan första recensionsdagen. (Och förresten finns det faktiskt en och annan som verkar ha gillat den en smula också, helt hatad av kulturetablissemanget känner jag mig inte).
Lina Sjöberg i Svenska Dagbladet finns ännu inte på nätet, men man kan sammanfatta med att hon verkligen inte tycker att den är bra utan tvärtom ytlig och cynisk och självutlämnande (vilket alltså är dåligt).
Ulrika Milles i Expressen.
Åsa Linderborg i Aftonbladet.
Nina Björk i DN.
Kerstin Norborg i Sydsvenskan.
Lisa Ahlqvist i Göteborgsposten.
Björn Gunnarson i Sundsvalls tidning.
Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad.
I Hallands Nyheter har bisarrt nog en bekant till mig skrivit en recension. Han verkar för all del tycka att boken är rätt bra, men det känns mycket underligt att han fått uppdraget från första början.
Ps. Jag inser att dessa inlägg är otroligt "självbespeglande" som en kommentar anklagade mig för att vara häromdagen. Jag inser också att den vanlige bloggläsarens intresse för de här länkarna är begränsat. Se det mer som mitt sätt att hålla ordning och reda på vilka personer jag bör spilla vin på om jag träffar dem på bokmässan eller nåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Men du, Nina Björk i DN- mycket fin!
"Det som vissa kritiker retar sig på, huvudpersonens cynism och självreflektion, är sånt som jag själv tycker ger den extra värde."
Exakt.
Men som du också säger. Mest av allt är det ju helt strålande att bli så recenserad överallt. Det är det viktigaste.
När jag läste Sjöberg imorse tänkte jag att exakt det hon ogillar var exakt det jag älskade!
Gratulerar, så här på utgivningsdagen och ja, var glad att du väckte dem till liv, kritikerna :)
Lina Sjöbergs recension finns här.
Även Borås Tidning har en recention av din bok idag:
http://bt.se/edrum.jsp?article=266184
Har inte läst boken, men tycker att projektet "blogg blir bok" är intressant, framför allt angående den starkt sjävbiografiska komponenten. Det var mycket intressant att läsa recesionerna, just på grund av detta. Det hela blir en form av livsynsdebatt jag saknat. Jag läser dem faktiskt inte som att de var särskilt negativa, snarare att recensenterna inte tycker om den verklighet som finns, som du verkar ha beskrivit på ett sätt så att många kan tänkas känna igen sig. Jag tror också att många i vår generation kan hålla med om att vår livsyn inte är så lyckad. Ur detta perspektiv är det du gjort att på ett sätt ropa att kejsaren (vårt koketteri, vår livsyn) är naken och det gillar jag. För mig är det självupptagna, framgångssökandet och framför allt självmedvetenheten en syntes av växande upplysning och nihilism (i ordets neutrala bemärkelse). Frågan är hur man kan gå vidare, kanske tänka annorlunda, kanske framför allt mindre, om sitt liv. Så, ett ord jag saknar i sammanhanget är mod, du är väldigt modig som publicerat den här boken.
Du blev ju utgiven! Då måste boken vara bra. Att betygsätt böcker är som att tävla i musik, det går inte.
Hm, återigen undrar jag lite om det där "med en människa i vägen" som Nina Björk skriver. Eller om att du är självutlämnande och har sorg. Det är nog tyvärr "damned if you do and if you don't". Hade du inte varit personlig och skrivit om sorg hade dom kommenterat att du verkade hård och kall, nu gnälls det om struktur och ältande.
Egentligen vill jag bara säga "vad fan tror ni att sorg är?!" eftersom det börjar kännas som om recensenterna, i mångt och mycket, aldrig känt en stor "riktig" sorg vilket gör att dom inte kan förstå vad det är du syftar på.
Jag måste nog be någon av mina vänner att skicka boken utomlands så jag kan läsa den. Adlibris levererar inte utomlands :(
Kanske har "blogg-romanen" som form inte riktigt smälts än av recensenter som fastnat någonstans vid Lars Ahlin. Stå på dig!!!!
Isobel,
jeg har lest mange av anmeldelsene som nok kan tolkes som dårlige om man har skrevet boken - og jeg fikk mer lyst til å lese den.
Man skal huske at en anmeldelse ikke bare er et terningkast, men et bidrag til debatten om boken, og ikke kan leses som en 1:1 avspeiling av hvor vellykket ditt prosjekt er.
Jeg syns at problematikken mange av anmeldelsene peker på: om hvordan man skaper fiksjon av virkeligheten, har gjort prosjektet ditt og boken enda mer interessant.
Vil bare minne om at ukens kalddusj ikke hindrer boken i å nå og glede lesere :)
Känner du min syssling Jonatan Leman? Det är väl inte så underligt att Jonatan fick uppdraget eftersom han är kritiker.
ha det!
Skicka en kommentar