En kväll att minnas

"Vi har skrivit samma bok." Strax efter att Expressen på långfredagen publicerat ett utdrag ur min roman dök mailet upp.

Det var inte första gången jag och Marcus Birro hade kontakt. Tidigare i vårvintras hade vi också en liten sällsam debatt. Om abortgränser, om att hålla sina döda barn i händerna och om behovet att göra allting begripligt. Den var liten för att det bara var vi, bara några få texter, bara våra erfarenheter och våra försök att nå fram. Den var sällsam för att vi, mitt i allt detta brännande, mitt i den sortens meningsutbyten som brukar präglas av det manikeiskt förutsägbara, faktiskt talade till varandra snarare än om varandra. Så olikt det behov som alla verkar ha av att förenkla, gå på kroppen, söka snabbast och hårdast möjliga nesa för meningsmotståndaren. Jag säger inte att det senare är helt frånvarande i mitt politiska skrivande, och faktiskt inte heller i hans om man ska gå efter bloggen, men det fanns inte där, inte då. En debatt var det kanske strängt taget inte heller. Ett samtal, ett närmast ömsint utbyte av i grunden både lika och radikalt olika uppfattningar.

Då hade ingen av oss läst den andres böcker. Men när han läste de stycken ur min som fanns i tidningen kände han mina ord som sprungna ur hans egen penna. När jag, långt senare, fick läsa hans fick jag samma upplevelse. Vi har verkligen, i vissa stycken, skrivit samma bok. Olika versioner, olika genrer, olika temperament. Att de kom ut veckorna efter varandra gjorde alltsammans än mer påtagligt.

Detta sammanträffande var för självklart underligt för att bara passeras förbi. Därför är jag innerligt glad att det nu är klart att jag och Marcus Birro ska ha en gemensam författarkväll på Dieselverkstan i Nacka. Den 18 juni blir det av, förmodligen på lilla scenen. Vi kommer läsa våra egna, kanske också varandras texter. Det kommer finnas sorg där, vrede, saknad, avund. Men också kärlek och lycka. Jag tror att det kommer bli rätt bra. Kom gärna och lyssna.