fredag, maj 04, 2007

Som en liten uppladdning

För att komma i stämning inför morgondagen var det förstås perfekt att hitta den här tjyvpublicerade recensionen i Ö-Corren. Ska man bli sågad ska man åtminstone bli det ordentligt.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Tur att du är härdad av läsarmail från Expressen-läsare.

Men ändock: ta det inte hårt, och ta det inte personligt, utan professionellt. Kritiker blir man aldrig av med, och man kan inte älskas av alla.

~Popoffer~ sa...

Sen är det ju alltid lätt för en utomstående - och man - att förhålla sig lite så där lagom kyligt kritisk till saker.

Bry dig inte om det. Trösta dig med att Jakob säkert kommer få prostatabesvär när han blir gammal. =)

Eva-L sa...

Var det verkligen en recension? Det handlade inte så mycket om boken.
Jag tyckte Nina Björks "mottagande" var bra också även om det inte heller var en klassisk recension.

Och på ett mer personligt plan, ältande är ett sätt för mig att hantera sorg och när jag läser är igenkänningsfaktorer viktiga. Jag ser fram emot att läsa boken.

Anonym sa...

Grattis till fina recensioner i Expressen, DN och Aftonbladet!!!

Anonym sa...

Jag fick din bok på posten igår och kan inte släppa den. Låg vaken helt för länge i natt och läste och tog bussen till jobbet istället för cykeln idag för att kunna läsa vidare. Jag tycker den är gripande och fantastisk så grattis till den och stort lycka till med bebisen i magen.

Elca sa...

Men aj. Recensenten har möjligen inte funderat på att alla människor hanterar sorg på olika sätt?

Jag ser i alla fall fram emot att läsa boken!

Anonym sa...

Recensenten här var i alla fall positiv och beskrev boken som måste-läsning.

Anonym sa...

"Trösta dig med att Jakob säkert kommer få prostatabesvär när han blir gammal."

Vilken uppriktigt sjuk kommentar, ella. Hur tänker du?

Anonym sa...

Njut av fina orden från Åsa Linderborg! Och mitt varmaste grattis till ert nya liv.

~Popoffer~ sa...

FRED: Av den här anledningen och jag citerar: "Till sist storknar man som läsare inför textens monotona idisslande. Herregud, tänker jag, är det så här vi har blivit! Är ältande kritik allt som finns kvar då livet inte följer vår egen mall?".

Nu kommer du säkert säga att skriver man en självutlämnande bok så får man ta det, en recension är en recension och han gör bara sitt jobb blaha blaha... Det skiter jag högaktningsfullt i. Så där skriver man inte.

Det är så LÄTT för en man som ALDRIG riskerar att hamna i samma situation att uttala sig på ett så jävla nedlåtande, föraktfullt sätt. Det var den manshatande bitterfittan i mig som talade. Lär dig leva med det. I min värld - med 92% av din lön, ett ständigt jävla klappande på huvudet och en evig brottningsmatch mellan hora och madonna - finns det faktiskt en liten gnutta tröst i att till och med kalla hårda män som Jakob (och du, numer) kommer bli gamla skröpliga gubbar med ålderskrämpor. Det jämnar ut det lite. Det är inget personligt, it's strictly business.

Anonym sa...

Nej, Ella, det är faktiskt bara dumt. Att recensionen var illa skriven ursäktar inte att man i affekt önskar recensenten sjukdomar och ålderskrämpor.

Anonym sa...

Ella, hur kan du önska någon sjukdomar bara för några ord?

Anonym sa...

Nu har jag inte last boken, men...

Ella, varfor kan man inte skriva sa om man verkligen tycker det? Ska kritik bara vara ryggdunkande?

Anonym sa...

Det är en klassisk "sanning" att många, bland annat en mycket stor andel kvinnor, går genom sorg genom att älta (bearbeta heter det om man är man och psykologutbildad) eftersom det gör att man erkänner känslan av förlust och försöker hantera något som kanske inte går att förklara.

kritik för något man gjort självutlämnande, om än litet, är svårt att hantera tycker jag. Du får väl läsa med en nypa salt och komma ihåg att personer fortfarande köper boken och kanske skriver läsarbrev framöver.

Lycka till med barnet!