Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2007
(355)
-
▼
maj
(50)
- Karma varar för evigt, eller ett väldigt viktig lå...
- 10 anledningar att döda mig
- Värre än hat
- Avbloggningen finns inte
- Riktiga bestsellers
- Egogirl
- Mer om Twin Peaks-hotties
- Andres, jag och långa svansar
- Jag finner inga ord (2)
- Jag finner inga ord (1)
- Tacka fotografen
- Alla samlag ska betraktas som våldtäkter
- Ärlighet varar längst
- Kom och lyssna
- Fråga om fylla
- Hjärta eller hjärna, språk eller berättelse
- Medelklasskolschos
- Cheferna på bladet
- En litania om önskan att åter bli människa
- My special agent
- Queen of hearts
- On the road
- En kväll att minnas
- Läs
- Bra om knarket
- Genus kan du vara själv
- Tacksamhet
- Magiskt
- Knorr till testikel
- Ginkonsumtion
- Läs Johannes Forssberg i dag! Det var modigt av Fe...
- Och en till sak
- Några saker
- Arbetets glädje sin egen belöning?
- Hjälp sökes
- Skumt värre
- En länk till
- Apropå våldtäkt och uppsåt: ett brott utan gärning...
- Fler recensioner
- Hemskt fin intervju i Dalademokraten. Jag gillade ...
- Champagne supernova, eller medienärvaro förbi yrse...
- Vidare i mottagningsträsket
- The deepest cut is the deepest
- Som en liten uppladdning
- Comeback kid
- Ett år och fyra månader senare
- You'll never walk alone
- Isobel i media
- Månadens Sverker
- Återupptäckt knark!
-
▼
maj
(50)
15 kommentarer:
Men absolut bäst ähr etiketten "enbär" på det här inlägget!!
Mmm enbär var fyndigt
Korven på Stadion är för övrigt utkonkurrerad av buffén på sektion I.
mmm... G-I-N. gin är bra.
På tal om din senaste upptäckt i Stockholm. Vänta bara tills du har en barnvagn med dig. Harreligen. Hänsynslösa människor!
Alltså, jag känner ju hur jag sakta förvandlas till en sån person som ringer Ring P1, men jag blev verkligen förvånad över bristen på hänsyn. Jag är alldeles uppenbart supergravid och inte bara är det ingen som någonsin reser sig på bussen, de verkar till och med irriterade över att man tar upp mer plats än vanligt och kan utmärkt väl få för sig att knuffa till en ordentligt för att markera detta. (vilket, givet min foginstabilitet, gör vansinnigt ont och dessutom skulle göra att jag trillade omkull om jag inte höll i mig med båda händerna).
ja, det är helt sjukt vad folk är otrevliga mot gravida OCH folk med barnvagn. även fast man är typ tre meter bort ( med barnvagn) blänger folk surt o muttrar när man närmar sig med vrålåket.
två ggr hände det att någon reste sig på bussen under min graviditet. det var båda gångerna på smockfulla 4an påväg från barnmorskan.
däremot märkte jag aldrig av detta som jag blev varnad för innan, att främlingar o slebbiga män skulle "klappa bebisen i magen" stup i kvarten. snarare tvärtom, det var mkt lite uppmärksamhet från omgivningen kring kulan, aldrig nån som kände på den, bara en o annan sideblick fick jag då o då.
(förresten är din bok mkt, mkt bra. jag sträckläste den från kl 20- 3 i förrgår kväll/natt. tack för den.)
clara
Det är faktiskt helt otroligt att folk är så kassa på att visa hänsyn. När hände det här egentligen? En fördel med barnvagn gentemot att vara gravid är i alla fall att man, för att ge igen, kan köra på folk med den. Särskilt min plåtbarnvagn är mycket effektiv i det syftet kan jag tänka mig, men den är å andra sidan så tung så den tar jag aldrig på pendeln in till stan, då får det bli den som är lättare (och mjukare). ;-)
En lustig sak jag noterat är när man ska av pendeln, att alla andra som ska av går till de andra utgångarna, så man står där själv med sin barnvagn, tillsammans med en eller två andra och så står folk som packade sillar vid de andra dörrarna så de ska slippa konfronteras med risken att behöva hjälpa en människa med barnvagn av tåget.
Bäst på att hjälpa till är fyllon och kvinnor som själva verkar ha småbarn.
Håller helt med å min systers vägnar (eftersom jag av naturliga skäl inte kan veta exakt hur det känns).
Men på tal om hänsyn, när ni väl är föräldralediga, så snälla, kafé-luncha en timme efter oss som jobbar. Mammor/pappor med skrikande barn som ockuperar de få bra haken lunchtime är ungefär lika enerverande som pensionärer som bokar tvättid på helger.
säger..
/Alessi, som inser att han kommer framstå som en riktig sur prick (på tal om ring P1)... men, I can't help it.
http://structuresoundandsense.blogspot.com/
till alessi:
amen hur vet vi när ni har lunch? det är väl olika, eller?
för övrigt lunchar jag aldrig på stan m min son, inte nu, inte förr, har provat nån gng och gör det aldrig igen pga otrevliga suckar o stön från samlunchande snyggos.
mkt btre då på en filt i nån park, allra helst bofills båge en dag då bajen spelar....där drunknar ett litet bebisskrik i massorna av aggressiva supportrar...
Fast den här graviditeten har jag försökt göra det till en konst att få en plats på tunnelbanan och jag måste säga att jag tror att jag har kommit på tricken ;).
1. Se fruktansvärt trött ut - ställ dig gärna och luta lite demonstrativt mot nån vägg eller pinne.
2. Sucka gärna
3. Håll dig om magenoch se ut som att du ska svimma
ja allstå överdriv rejält helt enkelt - eller visa tydligt hur jobbigt hur det faktiskt är -vissa mornar handlar det inte om att överdriva.
Titta också på folk som sitter - fegstirra inte i golvet.
Jag har faktiskt inte behövt stå många resor på sistone, så nåt gör jag rätt. I allra värsta fall. Fråga med hög röst om det finns någon som kan tänka sig att avstå sin plats!
Jag brukar också fråga med hög röst efter plats!
Jag menar inte att ställa till nåt, men det är ironiskt att hänsynslösa barnvagnar är ett rätt vanligt samtalsämne också. Båda sidor känner sig visst indragna i krig :)
/Henrik som dock hjälper barnvagnar av/på spårvagnen
Då hade du nog gillat det här.
http://www.melbournepubs.com/v/303/
Jag tycker nog sprit i största allmänhet är bra. Men under hot känner jag mig nödgad att säga "vodka". Jag är en enkel man.
Hänsynslösa barnvagnar är en sak, jag har också genuint svårt för de där farkosterna som ser ut som marginellt mindre Hummer-limousiner och obekymrat transporteras i bredd. Men att inte resa sig upp för personer som alldeles uppenbart behöver platsen bättre än man gör själv är inte bara ohyfsat, det är en grundstöt mot civilisationen. Om vi ska kunna leva tätt tillsammans måste vissa oskrivna lagar gälla. Det gör de inte i Stockholm.
Det var nära att jag själv med min foglossning och mina snart 9 månader reste mig för en otroligt skröplig typ 100-årig tant häromdagen, men en medelålders man hann före (jag hatar att generalisera, men jo, han såg ut att vara från typ mellanöstern, och jag kan säga att det inte förvånade). Då hade hon släpat sig förbi ett 5-hövdat tjejgäng i 20-årsåldern som inte bara inte reste sig, de flyttade inte ens sina väskor som de hade ute i gången. Ni hör, jag har Ring P1-ismen i mig.
Du har inte bara Ring P1-ismen i dig utan även den härliga offermentalitetens törnekrona på dig. Ryck upp dig.
Skicka en kommentar