lördag, maj 05, 2007

Apropå våldtäkt och uppsåt: ett brott utan gärningsmän

Det här är ett intressant exempel på hur uppsåtskriteriet fungerar i dagens våldtäktslagstiftning (som ex Katrine Kielos skrev om i senaste Arena). Domstolen anser det sannolikt att det gått till som kvinnan hävdar, alltså att hon först varit med på att ha sex med de två männen men att hon senare velat dra sig ur och därefter utsatts för såväl påtvingat analsex som misshandel. Männen frias dock ändå eftersom det inte är klart att de hade förstått att hon inte ville (bli misshandlad och analt penetrerad, alltså).

Som ni säkert vet är jag den sista att komma med påståenden om att "ingen kvinna kan vilja" det ena eller det andra, men i det här fallet ville kvinnan uppenbarligen inte, vilket domstolen tror på. Ändå räknas det inte som ett övergrepp eftersom männen inte helt säkert kan antas ha förstått att hon inte ville. Jag känner inte till fallet närmare, så jag vet ingenting om grunderna till domstolens beslut i det fallet, men det talas om rena fysiska skador som grund för att man tror på hennes berättelse utöver hennes allmänna trovärdighet.

På en och samma gång förklarar domstolen alltså att det har begåtts ett övergrepp men att det inte finns någon som begått detta brott. Kvinnan upplever sig våldtagen, och domstolen säger att det gått till som hon säger, men männen upplever sig inte som våldtäktsmän och domstolen tror på dem också.

Jag vet inte hur man skulle kunna utforma en bättre sexualbrottslag, men dessa sexbrott utan förövare illustrerar att något onekligen tycks vara galet med dagens variant.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Isobel!Vill börja med att skriva att du verkar vara en så stark människa.Jag födde fram vår son i v.19 för tre månader sedan på Karolinska sjukhuset.Detta på grund av en urinvägsinfektion som spräckte hinnorna så fostervattnet gick.Ingen visste om att jag hade det tills jag fick ont och blödde.Jag vill så gärna bli mamma snart, är 27 år.Läkarna har sagt att jag får gå på spec.MVC och ev.få antibiotika vid en eventuell nästa graviditet om det behövs.Men oron över att inte kunna bli gravid finns och tårarna rinner av sentimenalitet när jag läser din bok.Fantastisk och jag känner igen mig. Kramar och lycka till med bebisen i magen. Kramar Caroline

Anonym sa...

Känns det som det enda rimliga är att kräva att båda (eller alla deltagande) parter aktivt uttrycker samtycke, annars kan det tolkas som våldtäkt.

Det skulle göra att detta blev våldtäkt. Det skulle även göra att sex inom relationer där den ena parten trycker sig på, men där den andra parten inte klarar av att säga nej kallas våldtäkt. Jag tror dock det skulle vara bra.

/ Petter

Anonym sa...

Gud Isobel du får mig att somna!

/ inte särskilt anonym men vem bryr sig

Magnus sa...

Att domstolar tolkar "uppsåt" på ett annat sätt idag öän för 30 år sen har ju varit klart ett tg, och det gäller inte bara i sexmål även om det blir extra tydligt när det handla om t ex våldtäkt. Förr betydde "uppsåtligen" även i domstol rätt och slätt "med vett och vilja, med flit" eller att X bör ha kunnat inse t ex att slaget skulle utsätta offret för livsfara, men idag hanteras ordet ofta som att den åtalade X skall ha varit medveten om att det var just brottet B han gjorde sig skyldig till, och inte någon annan tillåten eller otillåten handling, och att det var just *han* som t ex inledded vpåldtäkten (inte någon av hans kompisar, och inte heller "hon ville ju själv för fan"). I en situation där alla är fulla eller påtända och där outtalade hot/krav hänger i luften - Tumbamålet tex - så är det knappast en realistisk beskrivning av hut människor resonerar och agerar.

Dessutom var man för ett par generationer sen mycket mindre benägen att överväga inför rätta om X var vid sina sinnens fulla bruk. Och personer som Mijailovic som molteg sig genom rättegången och mumlade "jg minns inte...jag mådde så j-a skunk..jag var nog hög som Gud.." förekom inte.

Svenska lagar utår oftast från att människor är autonoma, hela tiden fattar autonoma beslut utan att tyngas ner av lojaliteter, familjeband, outtalade påtryckningar eller respekt för andra, men i verklighetn ser det ju inte alltid ut så. Frågan är om jurister på lägre nivå ("the coming ones") ens diskuterar detta?

Magnus sa...

förtydligande: med
"...och att det var just *han* som t ex inledde våldtäkten (inte någon av hans kompisar)"

menas givetvis att rätten ibland idag kräver att "den åtalade X", just när det hände, ska ha varit medvten om att han t ex inledde en våldtäkt, vetat att det var detta och att han var först in. Att domstolen ska kunna etablera bortom allt rimligt tvivel att han verkligen gjorde handlingen är förstås ett grundkrav och inte ett dugg kontroversiellt, men omtolkningen av "uppsåt" handlar mycket om vad de/n åtalde tyckte och tänkte i brottsögonblicket.

Leffe sa...

Jag tror inte att det går att konstruera en lagstiftning som kan hantera en situation som uppfattas på olika sätt av offer och gärningsman på ett annat sätt än att frikänna.

Dessutom känns det som väldigt olika gärningar att våldta med "vett och vilja" och att missuppfatta situationen - om båda ska straffas bör de inte straffas på samma sätt.

Sedan är det ruskigt svårt att bedöma bevisfrågan, och då ska domstolen alltid fria hellre än fälla - något svenska domstolar är rätt dåliga på.

Robsten sa...

Men något stämmer inte här. Misshandel är väl alltid straffbart, ingen kan hävda att offret "ville bli misshandlat", något måste vara fel här.

Isobel sa...

Såvitt jag förstår är det misshandel i någon form av sexuell kontext, och det finns onekligen människor som gillar BDSM-sex.

I det här fallet tycks det ju heller inte vara en fråga om bristande bevisning. Domstolen anser kvinnans berättelse bevisad. Det är bara det att uppsåtskriteriet kräver att männen måste ha förstått att hon inte ville, våldtäkten måste ha varit medveten på precis det sätt som Magnus menar.

Problemet när man kommer in på att man "rimligen" borde ha förstått är att det där rimliga mäts i förhållande till rådande normer (och i förhållande till gärningsmännens syn på offret). I det fallet blir det plötsligt ett helt normalt försvar att hävda att "men hon är ju billig, det är väl klart att hon ville knulla oss också, se bara på hur hon hånglade med x och y tidigare på kvällen" eller att "hon har ju tidigare haft gruppsex, så hur skulle vi kunna förstå att hon inte ville den här gången", medan fina ordentliga flickor får uttalat lättare att få fällande domar mot våldtäktsmän. Så är det såklart nu också i realiteten, men om man uttalat hävdar ett rimlighetskriterium så tror jag att det kan bli ännu värre.

Jag har inga klara svar på hur lagen borde utformas, men en samtyckesparagraf är sannolikt ett steg åt rätt håll. Bevisproblematiken finns förstås kvar, men en del andra problem kan minska.

Isobel sa...

Och tusen tack Caroline! Jag blir otroligt ledsen för din skull och en smula rent egoistiskt glad över att du tycker om min bok.

Magnus sa...

Att komma fram/tilbaka til en syn där det är lika självklart och no nonsense vad som utgör en våldtäkt som vad som utgör stöld, men utan en bråte av idéer om hur män och kvinnor "bör vara", det är nog omöjligt idag: en sådan "rak definition" skulle genast stöta på gensagor från diverse advokater och filosofer, och från t ex människor i BDSM-lägret (som jag f ö repekterar) - men att man inte ens försöker...?

F ö betyder våldtäkt inte alltid penetrativt sex, varken i tidningar eller inför rätta. Det finns en del fall där det har dömts för våldtäkt och där förövaren/na egentligen inte lyckades s a s plugga till öppningen med sina organ men med hög trolighet avsåg att göra det i nästa ögonblick (men då handlar det om fall där det varit fullständigt klart att offret gjorde motstånd).

Leffe sa...

Uppsåtsfrågan har en bevisdel, uppsåtet måste styrkas för att det ska kunna dömas för uppsåtligt brott. Att gärningsmannen döms för sina gärningar, inte för vad offret upplevt, känns vettigt.

Jag tror inte att samtyckeskrav förändrar mål som detta, det är fortfarande åklagaren som ska bevisa att det inte förelåg samtycke. Och det är inte enkelt.

Man kan inte införa ett krav på den misstännkte att bevisa att det fanns ett samtycke - det är att underminera rättssäkerheten.

Anonym sa...

Det kommer alltid vara ett svårt bekymmer att vissa brott inte går att bevisa. Utan att ha läst domen är jag mer störd över att man bedömt en person som trovärdig och två andra som icke trovärdiga trots att, det skulle du ha tillagt som så vore fallet, vittnen eller teknisk bevisning gjorde det ofrånkommligt. Det är lite 'män är djur' över detta.

Anonym sa...

Lagstiftning måste våga vara normgivande. Den kan rimligen inte kapitulera inför att många män tror att det är helt OK att tvinga sig till sex av sina flickvänner, tvinga till sig sex av "billiga" kvinnor etc. Den ska göra något åt det.

Jag tycker, utan att vara jurist, att det är värt att fundera över en aktiv samtyckesparagraf. Den liberala principen bör ju vara av typen, "gör vad ni vill i sovrummen, så länge alla är med på det". Kravet här är ju just "alla är med på det". För att kunna upprätthålla det krävs det faktiskt kommunikation mellan parterna.

Om jag t ex har BDSM-sex (eller vilken typ av sex som helst för den delen) med min flickvän borde jag rimligen ha goda skäl att tro att det verkligen är det hon vill. Observera att det inte handlar om omvänd bevisning. Det handlar om på vilka grunder man kan hävda att man "trodde att hon ville". Upprätthåller vi inte kommunikation har jag inte rätt att anta att den andra parten vill. Det känns egentligen rätt självklart.

/Petter

Anonym sa...

Även Josefin Brink(v) är inne på en samtyckesparagraf.

Magnus sa...

Leffe:
Om vi antar att det finns hygglig teknisk bevisning (det saknas tyvärr i många våldtäktsfall, kvinnan duschade först eller sjukhuset missade att dokumentera hennes tillstånd) och att det inte bara är "ord står mot ord" så finns det en hel del våldtäktsmål där man inte är i närheten av att presentera ett trovärdigt "hon gillade oss, hon var helt med på det" utan försvaret går ofta på linjen att "hon ville med alla, hon hade legat med min polare några dagar tidigare/ hon satt och drog skumma vitsar och gjorde små gester tidigare under kvällen så det var ingen tvekan om vad hon var ute efter" Bilden av en 'slampig' tjej alltså, som dessutom inte drar sig för att göra anmälan om våldtäkt efteråt för att ställa till ett helvete och kanske pressa till sig feta pengar av den kille hon villigt gick i säng med. Att sex inte behöver hänga ihop med kärlek och djup romantik är en sak, men för den skull är det kanske inte något som alla under 30 förväntas göra med främmande personer lika snabbt och utan tankar som att tvätta händerna eller ta på sig skorna? Det är inte heller trovärdigt att moltiga sig genom en hel våldtäktsrättegång och muttra "hon ville, hon tyckte det var häftigt och gjorde inget motstånd när vi drog på med full kräm".(visst, detta råkar vara min synvinkel, mitt argument, men för den skull är det inte bara *subjektivt snack"')

Nej,. man kan inte kräva att den åtalade ska bevisa att det fanns tydligt samtycke, däremot kan man nog begära att han ger en begriplig förklaring till hur han (eller de) anser att det gick till och försöker försvara sin heder. Våldtäktsmål brukar ju inte precis vara nytra tillställningar dä det bars är teknikaliteter som avhandlas, och skillanden mellan friande och fällanee i termer av vad som ska ha hänt är oftast inte "våldtäkt versus inget alls hände., mys vid tebordet" utan kanske "våldtäkt versus ett urspårat ligg eller ett samlag där kvinnnan gör passivt motstånd modell "frozen chick".

F ö så är det inte i alla typer av brott som den här skärpningen av uppsåtskriteriet har ägt rum (eller blivit vanlig). Ingen skulle godta att en person som kört på 1.8 promille och svårt skadat en mötande bil och två personer i den sa "Ja, men jag var inte ute efter att dricka mig rak, jag brukar aldrig bli särskilt påverkad av tre starkbärs - och när jag sen satt i bilen så var jag litet för lummig för å riktigt inse att det var fara på färde.". Däremot blev Thomas Jisander frikänd i trustormålet efter att han lyckades få rätten att se det som en klar möjlighet att TJ inte skulle ha insett att vissa transaktioner var lagstridiga och avsendda att visleleda företagets huvudmän. Bara vanligt konsultarvode, om än högt, ansåg Jisander att hans egen bild var vid tiden för händelserna. Fan tro't. Eftersom jag inte är jurist (men känner en del jurister) så är jag inte speciellt inläst, men mitt intryck är nog att den här skärpningen av uppsåtskriteriet inte har dikuterats speciellt mycket, den har vuxit fram i praxis ute i domstolarna (ocy rättsteori är ganska lågprioriterat här i landet)

John sa...

"i det här fallet ville kvinnan uppenbarligen inte, vilket domstolen tror på. Ändå räknas det inte som ett övergrepp eftersom männen inte helt säkert kan antas ha förstått att hon inte ville"

Med sedvanlig reservation för att jag inte har läst domen, så är det inte /riktigt/ detta som framgår av artikeln. Kvinnan säger själv att hon initialt ville, men att hon ändrade sig en bit in i umgänget. Vad jag förstår menar rätten att man inte kan utesluta att männen, efter att man satt igång, inte uppfattat att kvinnan plötsligt har ändrat sig - detta missförstånd tänkbart därför att hon deltagit ruffiga grejer tidigare, där kanske skrik och våld ingår i receptet. Möjlig förväxling mellan rollspel och äkta defect med andra ord.

Så läser jag artikeln, och med den tolkningen ser jag inget uppseendeväckande.

Uppsåtskriteriet är rätt centralt för att inte varje samlag ska innebära en frisedel för efterfabricerade våldtäktsanklagelser.

marcus sa...

En samtyckesklausul, nästan hur den än ser ut, skulle bara bli absurd.

Dessutom skulle varje formellt samtycke gå mot tanken om dynamik. Om sex påbörjas frivilligt och man uttalat samtycke, men känslorna inför det hela förändras under gång - då finns fortfarande det uttalade samtycket där att gömma sig bakom.

Och hur skulle man utforma det? Skall man fylla i ett formulär eller? I annat fall är ju skillnaden mot hur saken ser ut nu minimal.

pontus sa...

Samtycke kommer naturligtvis inte förändra någonting. Åklagaren måste fortfarande bevisa att mannen "insåg eller bort inse" att samtycke inte förelåg.

Men jag är däremot övertygad om att Katrin Kielos mfl. (kanske tillochmed Isobel) gärna hade sett omvänd bevisbörda: Män är skyldiga tills de bevisat motsatsen.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.