onsdag, maj 23, 2007

Jag finner inga ord (1)



Via Dexo, via Emma.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, den där är så jävla bra! När spelar dom i sthlm?

Patrik sa...

Killer Bob?

salvada kant sa...

Jag vet inte, jag tycker att det finns en slags ilska och uppgörelse i det där, att skrattet fastnar i halsen liksom. Det känns som att det sker ngt i överföringen mellan mellan dem och betraktaren, dvs ngt performativt, och absolut politiskt; att tolkningen smäller tillbaka de egna omedelbara reaktionena (att skratta/förfasas) i ansiktet på en. Jag har svårt att köpa hela den där "kul med lite självdistans" - grejen.

Staffan B sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Staffan B sa...

Okej? Jesper vad han nu heter är inte bög. Det var ju bra att veta. Och skönt för honom att få markera sin plats i den där normativa manliga heterosexualiteten.

Yeah, yeah. Man kan säkert se det ironiskt. Men det är så lättköpt. Jag blir så trött.

Anonym sa...

Är det inte därför det är roligt? För att det är just lättköpt? När tycker man något man analyserat och plockat sönder till tusen delar är roligt?

Staffan B sa...

Vette fan. Klart att Jesper inte är dum i huvet, men man behöver inte analysera det här särskilt mycket för att se rakt igenom det. Eventuell underfundighet måste man ju bidra med själv, och välvilliga tolkningar gör ingen bra humor.

Men det är klart - det är en smaksak.

Anonym sa...

Vad tycker du gör bra humor?

Staffan B sa...

åh en hopplös fråga, eller hur?

vad jag försökte säga här ovan var att bra humor egentligen inte ska behöva tolkas välvilligt, den ska inte behöva ses ovanifrån liksom.

men å andra sidan kan man ju inte kräva omedelbar tydlighet heller.

vad jag kan säga om just jespers bög-grej är att den kanske är ganska outvecklad. ironin är för otydlig, för lagd i tittarens/lyssnarens vilja till välvilig tolkning.

men jag skulle orka se hela grejen rakt igenom några gånger för att verkligen underbygga min kritik, och det orkar jag inte riktigt.

kontentan är väl att man inte vill ha fel människor som skrattar åt vad de tror är skämtet när skämtet är menat att vara nåt helt annant: ironin ska vara tillräckligt tydlig.

jag vet inte, kanske överreagerade jag här, men jag tycker att de kunde ha jobbat mer med att göra ironin tydlig.

eller så är de inte ironiska. de kanske faktiskt MENAR att det är tur att de inte är bögar, de kanske tycker det är ROLIGT, bara så.

Och då är det ju inte särskilt kul. För då är det bara exluderande och ogenomtänkt = fördomsfullt.

Tycker jag.

Anonym sa...

Jag tycker automatiskt att det inte är humor när det är nånting som man ska "förstå". Ironin är död.

Staffan B sa...

Ironin är en djupt mänsklig överlevnadsstrategi och kan inte dö.

"Ironi" som vi sett den de senaste femton åren i humorsvängen är däremot rätt stendöd.

Om man inte behöver "förstå" kan man ju typ spela på läppen och tycka det är hur kul som helst.

Det finns way too many för många roligatimmensnubbar i humorsvängen.

Anonym sa...

Vad tycker du är riktigt roligt?

Staffan B sa...

Jeez. Det våras för galningarna minns jag som riktigt kul. Kjell Alinge och Janne Forsell. Diktatorn, Chaplins pojke. Fantasinyheter är rätt kul. The Young Ones. Picassos äventyr. Sex-grejen i Bon. Povel Ramel innan mitten av sjuttiotalet. Okej, tidiga Simpsons men jag är kluven. En del grejer i Percy tårar som Expressen fredag och Skånegatan. Malcolm In The Middle. Fawly Towers förstås. Cheers minns jag som kul. Soap (Lödder). Har även periodvis missbrukat America's Funniest Home Videos men man blir sjuk i längden.

Åh, och Roseanne Show, det var underbart.

Anonym sa...

Det låter ju rätt hyfsat. Mycket bättre än den här rullstolsgrejen till exempel.

Staffan B sa...

...Babben Larsson, Kvarteret Skatan, Varan-TV. Little Britain. Monty Python (Särskilt The Four Yorkshire Men).

Få grejer är roliga rakt igenom. Det kanske man får leva med.

Att avslöja vad man tycker är roligt är lite som att avslöja sina sexfantasier. Skulle kanske kunna bli en kul parodi på Bons sexgrej.

Staffan B sa...

Det är ganska viktigt att det finns en sorg och/eller otrygghet, utanförskap i botten, ett ifrågasättande av normen, slår det mig när jag läser om Gösta Ekman i DN kontra Schyffert som tycker synd om sig själv för att han inte är knarkare, homosexuell, svart och fattig. Gösta är underbar.

Ursäkta snyltbloggandet.