Kristina Alvendal har aldrig direkt varit någon av mina favoritmoderater. Men det här utspelet är ändå närmast hisnande vansinnigt. Det är synd om dem som betalar ockerhyror svart i andrahand, så låt oss därför kasta ut dem på gatan.
Är det någon som gjort en (sannolikt helt vrickad) väljarbasanalys och kommit fram till att förorts- och lantiskidsen som hyr svart för att de saknar såväl kontakter som kontanter ändå inte röstar på moderaterna? Är det något slags klasshat mot just människor utan vare sig stålar eller en morbror i styrelsen på ett fastighetsbolag eller en fackförening? Handlar det bara om en enskild person som slagit i huvudet på ett olyckligt sätt och som behöver vårt stöd snarare än vår vrede?
Nej, det sista tror jag nog inte. Men visst är det så att man undrar. Först Littorin som försvarar fackets maffiablockad mot den där tjejens salladsbar i Göteborg, sen Alvendal som vill göra pöbeln bostadslös. Det är makten vi ser, och den bryr sig uppenbarligen inte om oss mer än som aningslöst väljarboskap. Jag måste erkänna att jag ännu inte är så cynisk att jag hade förväntat mig alltihop.
Läs också Blod Dizz, som inte heller föddes in i bostadskön eller med miljoner på banken.
lördag, januari 13, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det mest märkliga är att hennes förslag känns jävligt socialdemokratiskt.
Jag flyttade ifrån Stockholm p g a bostadsmarknaden och priserna. Jag hade och har fortfarande ett högst ja, medelbetalt (bra mycket mer betalt än en frilansskribent ska erkännas ;) ) handläggarjobb på statlig myndighet men hur jag än räknade och vände och vred så fick jag aldrig ihop det till en egen lägenhet. Jag hade flyttat åtta gånger på sju år. Ett hyreskontrakt i första hand med moderat hyra eller något som liknade vad en normalt dödlig kan ha råd med, kom i varja fall inte i min väg. Och någonstans längs med vägen tröttnade jag. Det krävdes kontakter och pengar och som du (Isobel) skriver så hade jag varken eller. Jag hade hyrt i andra hand, tredje hand, bott tre månader, ett halvår, mest ett år, en kort sejour med delad lägenhet med kompis, sedan ett misslyckat samboskap. Inte undra på att man tröttnar. Man kan bli utmattad för mindre. Stockholm behöver mycket för att inte kvävas och dess plats tas över av andra städer som har bostäder m.m. och en bättre tillgänglighet att erbjuda. Karin Alvendal var nog inte var Stockholm behöver. Små lägenheter med resonabel hyra borde gå före hutlösa hyror för något nybyggt med "specialimporterade ekdetaljer i ytterdörren".
Själv ville jag bara ha en ytterdörr när det var som värst. Och bara jag skulle bo inför samma ytterdörr. Jag var så trött på att jaga till slut att jag flyttade dit jag visste att jag inte behövde jaga.
Kul inlägg
Vad har socialdemokraterna gjort?
/Olav
Skicka en kommentar