Vin och aubergine

Jag minns det som i går, den där sommarveckan på Sicilien för fem år sen. En lägenhet tre smala branta trappor upp med terass mot havet. Mina armar var tjocka och fräkniga, håret veteblont och lockigt. Jag låg på betalstranden och lyssnade på ljuvligt smetig italopop och spanade bakom mina solglasögon på de flirtande tonåringarna. Åt massor av god mat för nästan ingenting, det här var, märk väl, innan Italien gick med i EMU. Köpte lite vin i några små spartanska vinaffärer. Mille e Una Notte var jag tvungen att köpa bara på namnet fastän den var dyrare än nästan allting jag köpt eller druckit tidigare. Men tusen och en natt kan man inte avstå från.

Tancredi från samma producent, Donna Fugata, kom med nära nog på köpet. Den drack jag i kväll. Fem år har den legat i källaren. Och den smakar precis som man tänker sig bästa sortens sicilianske man. Av en annan kultur, som Thomas Bodström skulle ha sagt. Jävligt snygg, hårig, patriarkal, fåfäng, religiös, modersdyrkande, stark, viril men ändå känslig. Både bra och dåliga grejer alltså. Och ett i sanning fantastiskt vin.

Till den åt jag en auberginegratäng som jag måste ge receptet på om ni så försvinner i drivor i förskräckelse över mitt husmorsbloggande. För något så gott och så enkelt i kombination kan man inte hålla på.

Skiva tre auberginer i centimeter- tjocka skivor. Grilla i grillpanna på båda sidorna. (Om man steker i vanlig stekpanna ska man absolut inte ha i olja. Då blir auberginerna nämligen rena fettbomberna, och det menar jag just det här gången inte som något bra.)

Fräs en grovt hackad lök och ett par skivade vitlöksklyftor i olja. Ha i en burk hela tomater. Låt koka en stund (ca 10 minuter minst) smaka av med lite socker, salt och peppar och en halv kruka grovt sönderriven basilika.

Varva i en form aubergineskivor, tomatröra och riven parmesan. Dela en klump buffelmozzarella i bitar och ha på toppen. Kör i 190 grader i 30 minuter.