Jo, visst kan man se kirurgiska ingrepp som en feministisk handling. Andens seger över materien.Men varför vågar ingen tala om konsekvenserna i samma andetag som de hyllar omdaningen? Smärtan, oförmågan att amma sina barn, känselbortfall, okunskapen om silikonets biverkningar, risker med omfattande operationer. Jag blir mest bara gråtfärdig och minns sagorna från tiden innan Walt Disney tog makten över dem: sjöjungfruns systrar som grät av smärta när de dekorativa snäckskalen klämdes fast på deras stjärtar. Den lilla sjöjungfruns egen plåga som var priset för att få en kropp med vilken hon hoppades vinna prinsen: varje steg skar som illande vassa rakknivar i fotsulorna hon förhandlat sig till. Minns ni att vi en gång förfasade oss över att det fanns kvinnor som lät operera bort revben för att få en slank midja. Minns ni att vi en gång rynkade på näsan åt de märkliga asiatiska barbarerna som förr krossade sina döttrars fötter för att de "gyllene liljorna" skulle försäkra dem om ett lyckosamt giftermål? Nåja, vi är kanske redan där själva. Jag förnekar inte att ett par spänstigt tillskurna tuttar är en utmärkt framgångsstrategi. Men glöm aldrig bort priset som betalas.
Jag fattar ärligt talat ingenting. Vari ligger det feministiska i ett par silikonbröst?
Med det inte sagt att jag har något emot det...men jag kan ju knappast skriva under på att jag tycker det är ett steg i rätt riktning...det känns mer som tidens anda...that is, the more the merrier...i alla avseenden.
kungen av kransen: håller med en bra bit, men silikonboomen visar också nästan övertydligt att detta att slänga upp egna (eller pappas?) PENGAr också köper dig fri från alla slags frågor. Moral är, i min bok, inte lika med rätten att säga "fuck you" till alla invändningar.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
4 kommentarer:
K är sannerligen en begåvad textmakare. Hon levererar helt enkelt ett bra hantverk.
Ungefär som Nip-tuck, fast med akademisk ton.
Jo, visst kan man se kirurgiska ingrepp som en feministisk handling. Andens seger över materien.Men varför vågar ingen tala om konsekvenserna i samma andetag som de hyllar omdaningen? Smärtan, oförmågan att amma sina barn, känselbortfall, okunskapen om silikonets biverkningar, risker med omfattande operationer. Jag blir mest bara gråtfärdig och minns sagorna från tiden innan Walt Disney tog makten över dem: sjöjungfruns systrar som grät av smärta när de dekorativa snäckskalen klämdes fast på deras stjärtar. Den lilla sjöjungfruns egen plåga som var priset för att få en kropp med vilken hon hoppades vinna prinsen: varje steg skar som illande vassa rakknivar i fotsulorna hon förhandlat sig till. Minns ni att vi en gång förfasade oss över att det fanns kvinnor som lät operera bort revben för att få en slank midja. Minns ni att vi en gång rynkade på näsan åt de märkliga asiatiska barbarerna som förr krossade sina döttrars fötter för att de "gyllene liljorna" skulle försäkra dem om ett lyckosamt giftermål? Nåja, vi är kanske redan där själva. Jag förnekar inte att ett par spänstigt tillskurna tuttar är en utmärkt framgångsstrategi. Men glöm aldrig bort priset som betalas.
Jag fattar ärligt talat ingenting. Vari ligger det feministiska i ett par silikonbröst?
Med det inte sagt att jag har något emot det...men jag kan ju knappast skriva under på att jag tycker det är ett steg i rätt riktning...det känns mer som tidens anda...that is, the more the merrier...i alla avseenden.
kungen av kransen: håller med en bra bit, men silikonboomen visar också nästan övertydligt att detta att slänga upp egna (eller pappas?) PENGAr också köper dig fri från alla slags frågor. Moral är, i min bok, inte lika med rätten att säga "fuck you" till alla invändningar.
Skicka en kommentar