La vie en rose

Som darling Goesta så riktigt påpekade i kommentarerna nedan blir nästan allting roligare med rosé. I kväll drack jag alltså först tre glas på Paus uteservering ihop med en av mina allra mest förtjusande unga vänner. Vi kan kalla honom B. Han är en framgångsrik ung kulturjournalist. Strax efter att jag kommit hem fick jag ett mess. Jag upptäckte det nyss. "Du drack mig under bordet" sa han. Jag vet inte riktigt hur hans definition av att vara under bordet lyder, men antingen drack han mer än jag, jag mer än jag minns eller också klarar min kanske lite trinda men ändå rätt begränsade kroppshydda mer än slanka stiliga 1,85-män. Eller också menar vi olika saker med att befinna oss under möblemanget. Själv tyckte jag att tre glas gav ett perfekt buzz.

Det förhindrade mig förstås inte från att korka upp ytterligare en flaska senare. Eller korka och korka. Den hade skruvkork. Sånt gillar jag. Praktiskt. Metallomslaget kring korken var desutom klart rosa. Det gillar jag ännu mer.

Det smakar som rosévin ska smaka. Man kan dricka ohämmat utan att vare sig få konstig smak i munnen eller tunga moln över tinningarna. La vie en rose, typ. Jag vill säga hallonsaft, men det är mest färgen, smaken är mer jordgubbar. Belgiska lite smaklösa jordgubbar med socker och limeskal. Plus en touch av Etro Ambra. Exakt smaken av svensk sommar, alltså.

McGuigan Estate Shiraz Rosé, 98713, 73 kronor.