Hos Virren i går blev det en liten diskussion om Linda Skugge. Hon sågades ju jäms med fotknölarna i DN, intressant nog inte av en vanlig litteraturkritiker utan av redaktionssekreterare Helena Lindblad. Sågningen ligger förresten fortfarande på förstasidan på dn.se. Leo, som är lagd för konspirationer, såg det som en ren hämnd på Linda efter hennes attacker på DN Kultur och Maria Schottenius.
Själv ser jag det mer som att Lindblad är dum i huvudet. För Ett tal till min systers bröllop är absolut fenomenal. Nästan ingen begriper Linda Skugges stilistiska storhet. Man ser det hon skriver som uthälld gröt, som om hon bara oreflekterat öste ur sig. Ingen verkar se den språkliga förnyelsen, rytmen, omkvädena, den rakbladsvassa skärpan. Ingen utom typ Stig Larsson. Eftersom Stig alltid har rätt känns det förstås tryggt att ha honom på min sida.
Anna tycker också som jag. Och Stig. Så vi är i alla fall tre. Jag tycker verkligen att ni ska läsa boken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
33 kommentarer:
Men hon är ju så tråååkig. Och allt som är annorlunda är inte förnyelse. Jag tycker inte att boken ska sågas. Men den är ju så tråååkig bara. Får man gäspa istället för att såga?
Ja, ibland kan jag känna att ditt hyllande av dina Expressenkolleger känns en aning programmatiskt.
Hon ser bara det i Sylvia Plaths öde som matchar hennes egen mamma-med-barn-situation, hon köper hejdlöst bilden av Ted som mansgris. hade det varit en okänd debutant som skrivit hade förlaget lagt manuset i papperstuggen efter fem sidor.
men hallå, det är väl ganska många som ser hennes storhet. även om det är ett par idioter som sågar henne.
Men vaffan? Vad hände med nyanserna? "Linda Skugge" - "storhet" i samma mening? Det är lite som gamla fanzinefolket satte "Crescent Venus" - "poppens räddning" i samma mening. Nu får ni väl ta och skärpa er och inte kissa ned er alldeles.
Anna Hellstens fina recension är hundra gånger mera poetisk än Linda Skugges copy-pastade bok.
Var har Stig Larsson kommenterat Linda Skugge?
Jag måste nog säga att både du och Leo har drabbats av en släng av paranoia.
Man undrar om du läst Helena Lindblads recension, eller kanske bara rubriken?! Det är inte någon totalsågning, hon skriver bland annat om en "naken beskrivning" av småbarnsåren som gör henne starkt berörd samt om fina passager och tankar om Sylvia Plaths öde.
Dock ifrågasätter Lindblad starkt den romantiserade bilden av den frånvarande mannen. Vad är det för konstigt med det? Den mossiga bilden av en ensam kvinna som går och trängtar efter en skitstövel är det nog många kvinnor (och män)som är väldigt less på. Man måste väl kunna ifrågasätta innehållet i en skönlitterär bok. Om någon skriver en bok som t ex är klart homofobisk så måste man väl kunna ifrågasätta det, eller?
Slutligen vill jag bara säga att Svenska Dagbladets recension är betydligt mer negativ än DN:s.
Nu lät du precis som Kjell Häglunds patetiska förord till hennes första bok... att hon skulle vara så jävla stilistiskt medveten.
Jag är fortfarande inte övertygad.
jag är inte heller helt övertygad, men att göra slut med feminismen är det mest feministiska hon gjort.
Det här känns lite som när bara jag och Anna Hellsten i hela världen begrep storheten i Boys 2 Men. Inte för att jag kände henne då, alltså, men hon skrev i Pop och jag var bara en nobody som på samma sätt som jag gör i dag, råkade älska sammetsröster och fina melodier.
Men ni kommer kanske att begripa så småningom. Inte minst för att vi som sagt har Stig Larsson på vår sida.
Jag minns faktiskt inte om Stig förklarat sin kärlek till Linda Skugge offentligt, men han pratar ofta om henne som ett av vår tids stora språkliga genier. Och Stig är aldrig ironisk, för dem av er som misstänkte något sådant.
Du framstår tyvärr som rakt igenom vulgär när du skriver att Lindblad är, citat, "dum i huvudet" som inte förstår Linda Skugges tydligen fantastiska storhet. Du skulle ju inte använda såna ord i en tidningsartikel, så varför här? Lite mognad hitåt, tack.
"Det här känns lite som när bara jag och Anna Hellsten i hela världen begrep storheten i Boys 2 Men."
En storhet som du tar på sånt allvar att du inte ens vet vad artisten heter. Snyggt.
Fast Stig Larsson har ju inte skrivit särskilt mycket och intressant sen "Wokas lax?" som kom för ¨åtta år sedan.
Stig sa i en intervju att "det är en svår konst att skriva dåligt, jag menar verkligen energilöst dåligt, och ändå berätta en historia". Det kanske är det han ser i Skugge?
Jag tycker det är lite sorgligt att de som faktiskt hävdar att Linda Skugge är en stilistisk gigant saknar förmågan att beskriva dess storhet för andra.
Angående den senaste boken väljer jag att citera Linda Skugge:
- Det känns så himla daterat. Jag är helt chockad över hur tråkigt det är. Det är ett sånt himla tonårsaktigt beteende.
- Och att ge ut det i bokform... Om det hade varit en blogg, dagsfärskt och så bara kastar man skit liksom, men att ge ut en bok framstår som lite... gammeldags. Det är så långtråkigt, dödstråkigt.
Gigant ställer jag inte riktigt upp på. Men stilistiskt konsekvent är jag med på. Det är ju inte heller vare sig fy skam eller särskilt enkelt att vara. Sedan har jag ju inte läst boken heller.
det här verkar bara vara ännu ett i steg i projektet "hylla andra, så tror folk att du är en snäll människa".
Stig Larsson sa det om Skugge i Babel for et par uker siden (?), da hun ble intervjuet.
Har ikke lest boken så kan ikke uttale meg. Men oj, har sjeldent sett så mange negative kommentarer. Linda Skugge er en av de mest vellykkede provokatørene jeg har sett på lenge...
anja: hur många här tror du har betalat för att köpa boken?
Jag vet, det är genuint fascinerande att människor blir så arga över att vi uppenbarligen har olika smak. Fast jag tror inte att just de här kommentatorerna brukar hänga här, så det kanske också är därför som stämningen är annorlunda i den här tråden mot hur det är i vanliga fall.
Förresten tycker jag att "dum i huvudet" är ett utmärkt uttryck. Bra tryck, fin rytm, lite naivistiskt retro. Däremot är det sant att Lindblads recension inte var lika negativ som utgörningen ("Linda Skugge får Helena Lindblad att vilja kräkas som en treåring" stod det t ex på ettapuffen på dn.se) så det kanske är Leo som har rätt i stället.
Jag blir så ohyggligt provocerad av hur hon använder Plath. Det är så dumt, så obildat och så elakt. I sina krönikor/blogg har hon ju det senaste året skrivit mycket om Plath bla att "[man] ska inte läsa av Sylvia utan om. Hennes dikter är obegripliga tycker jag. Och hennes noveller är inte bra. Själva poängen med Sylvia är inte att hon skrev så bra. Utan att hon blev övergiven med två små barn och ingen brydde sig om henne". Har ni hört värre sexistisk skit? Och att skriva om Plath utan att läsa Plath? Skugge är överlag ett tragiskt exempel på alla dessa "stilistisa" författare som är så kåta på sina egna formuleringar att de skriver mer än de läser...vad ska man säga...
"stilistiska" författare menar jag förståss
Isobel, jag brukar hänga på din blogg. Och tycker oftast väldigt mycket om både den och dig, eller i alla fall om den blogpersona du visar upp för oss här.
Detta av ungefär samma anledning som jag inte gillar Skugge. Det hon skriver är obildat, spekulativt och illa formulerat. Det tycker jag sällan om dig.
Kan det inte helt enkelt vara så att dina läsare i det här fallet inte hejar på samma lag som du?
Katrine: För att koka ner det, poängen med Sylvia är at hon hatade sin far, kände en jobbig bindning till sin präktiga och bildade mor och begick självmord vid 30 när den risige Ted bedrog henne och lämnade henne ensam med ungarna.
Det gör hhnene till en fin feministikon. OMG, det var där myten om Palth befann sig för typ tretti år sen.
...och om det är någonting som gör folk sura över boken så är det (pre cis, katrine) att Skugge så billigt parasiterar på Sylvia Plath, en hundra gånger säkrare författare än hon själv. Och sen bröstar sig och säger "jag atr de här frågorna ut till massorna, min grej är större än Plaths, hihi". Nä, det går bara inte. Sorry.
Jag tycker påfallande ofta att du inte verkar läsa saker o ting utan bara skumma på ytan, och sen bloggar du utifrån en "utgörning", en rubrik etc. Slött!
Vad gäller Plath, jag tycker det är tragiskt att det ska teoretiseras så in i h-e om hennes liv och död medan hennes psykiatriska tillstånd knappt tas in i ekvationen. Ted Hughes var ingen hjälp där men psykiskt sjuk hade hon varit i vilket fall som helst.
Louise, jag syftade självfallet inte på de läsare som inte begripit Lindas storhet. Jag har inga problem med att man tycker olika.
När däremot plötsligt en kommentarstråd fylls av oregistrerade namn som jag inte känner igen som anklagar mig för att vara vulgär, anmärker på min stavning och säger åt mig att inte kissa ner mig, så utgick jag helt enkelt ifrån att de personerna inte brukade vara här. Inte för att jag har några problem med vulgaritet heller förstås, men att använda det som tillmäle är inget jag känner igen hos den vanliga läsarskaran.
Och jag tycker verkligen att det är fascinerande att det uppenbarligen är så pass provokativt att tycka att Linda Skugge är en bra författare.
Jag är obildad så tillvida att jag 1) Inte har läst något av Sylvia Plath
2) Inte har läst Skugges senaste
Däremot läste jag "Saker under huden" för några år sedan. Jag var positivt överaskad och samtidigt skrämd av att hon kunde skriva så, vad ska jag kalla det,"skoningslöst". Det var helt nytt för mig då.
Så jag tycker inte att det är provocerande om folk tycker att hon är en bra författare. Men att många fortfarande blir provocerade av kvinnor som gör som de vill behöver man inte vara radikalfeminist för att inse.
(Att man däremot understundom kan vara less på mediepersonen/bloggaren/avhoppade feministen/nyblivna moderaten mm Skugge är en annan femma.) Borde kanske läsa den senaste romanen.
Förlåt om jag inte är registrerad. Får man kommentera ändå? Hur definierar du, Isobel, "stilistisk"? Inom retoriken innebär ju stilistik bl.a. att man är tydlig, har ett korrekt språk, anpassar ämnet till läsaren. Jag tycker att det räcker med att läsa Linda Skugges argumentation kring luciasången i julas; Det var det mest infantila jag har läst. När hon till slut var motbevisad försökte hon att få det att låta som om hon hela tiden bara tänkt provocera. Läs hennes blogg kring "sol'n förlät". Jag tror inte du tycker att det tillhör stilistikens höjdpunkter.
För övrigt - varför skulle det vara något så fantastiskt att vara enbart provocerande? Det är väl inte svårt. Linda Skugge blir ofta glad när så många som möjligt blir arga och uppbragda av vad hon säger. Skulle det vara någon konst?
Men det handlar ju inte om att hon skulle vara värdelös, Skugge, bara att hon inte är fantastisk.
Skugge har lika mycket stil som Marklund.
Vill ni verkligen ha stil så rekommenderar jag Nikanor Teratologen.
Linda är galen.
Men hon skriver onekligen ganska underhållande.
Och så är hon grymt bedragen.
Boys 2 men var det rätt så många som gillade (låg de inte etta på tracks, månne) och har f. ö INGET att göra med Linda Skugge.
Skicka en kommentar