"Har du läst DN" sa han. "eh, ja" svarade jag. Jag såg visst frågande ut, för jag hade ju inte upptäckt något av särskilt intresse. "Kristoffer Poppius vill bli älskad av dig" sa han. "Va?? Varför då?"
Där ser man. Om man helt lägger av med att läsa DN På Stan missar man även de individuella kärlekskranka meddelanden till en som kan förekomma.
Men Kristoffer (och jag riktar det här direkt till dig då du uppenbarligen läser här), eftersom du sökt på ditt namn och mitt i kombination så vet du ju att jag en gång i tiden tyckte att du var fantastisk. Som i den underbara texten där du ringde upp Inga-Lill Gräs på tillståndsenheten. Möjligen var det ett försök att återgå till de jaktmarkerna när du ringde och frågade om nästan-sexet på Patricia, och om det var för min skull blir jag förstås glad. Och i sakfrågan är vi förmodligen överrens.
Fast jag vet inte vad jag har gjort stackars Roger Wilson. I övrigt hänvisar jag min homeboy Donnie och hans intervju med Lilian Öhrström.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag vill också bli älskad av dig isobel.
Lattepappan
men jösses.
ok, det kanske ligger lite sanning i det poppius skrev. eftersom han är en typisk desperat journalist vill han bli uppskattad som alla andra.
MEN texten var ju uppenbart ironisk. och ganska osubtilt dissig. det handlade ju om isobels lilla "älsklinglista", alla hjärtan hit och dit, alla raringar. och många (inte alla) bloggerz önskan om att kanske en dag hamna på lilla listan. har de ingen vältrafikerad blogg själva vill de ännu hellre hamna på lilla listan.
jaja, strunt samma. den här bloggen är så blåögd den bara kan bli. i alla tänkbara bemärkelser.
men jösses, style, isobels svar var väl i samma ton som poppius? ;-)
Men hallå våren, vad i all världen får dig att ta på dig försvarsadvokatens mantel? Både Isobel och Poppius klarar sig helt på egen hand.
Men Poppius har en poäng om han tänker på är att Isobel hela tiden talar om sig själv som ovanligt godhjärtad, men helt uppenbart bara tycker smarta människor är ljuvliga. Dvs Poppius pekar på hyckleriet i att en godhjärtad person väljer och vrakar vem som är värd hennes kärlek.
ett gott hjärta endast för de framgångsrika är väl en grundpelare i högerpolitiken...
Det här är verkligen ett bevis på den bisarra samtiden. Vi förväntas visserligen alla ha järnhårt självförtroende, men om man någon gång faktiskt uttalar sig om någon av sina goda sidor slängs det efter en som mögliga matrester för evig tid. Jag har en enda gång sagt att jag faktiskt är rätt omtänksam. I övrigt tror jag nog mest att jag försöker visa det. Men det är väl nog provocerande antar jag.
Dessutom måste jag erkänna att jag inte riktigt begriper varför den godhjärtade eller för all del vem som helst annars, inte skulle välja vilka som är värda kärlek. Eller skulle just min kärlek vara något som alla förtjänar? Förväntas den som vill vara god älska alla utan inskränkning eller motkrav? Då har vi radikalt olika syn på vad det innebär att vara god.
Jag vet inte direkt om jag ser just framgång som det som gör att man förtjänar kärlek, men den siste anonyme verkar ju å andra sidan mest ute efter att såra. Jag har länge sluppit den sortens magsyra här, men jag antar att det bara var en tidsfråga innan den dök upp.
Jag är glad att i dag är en sådan dag som det inte gör mig alltför ledsen.
"Dvs Poppius pekar på hyckleriet i att en godhjärtad person väljer och vrakar vem som är värd hennes kärlek."
Ja. Som jag. Och Jesus, som hävdade att han var god, men trots det kastade månglarna ur templet under en skur av tillmälen. Är inte det VÄLDIGT motsägelsefullt, va? Inkonsekvent? Antingen är man god, och ägnar alla, utan urskillning, sin uppoffrande kärlek -- eller så är man ond. Ordning och reda. Herregud.
Hur kan man störa sig på att någon säger sig vara omtänksam? Fan, det finns ju nästan inga sådana människor kvar snart.
Skicka en kommentar