Berättelsen är allt: jag har också gjort abort

Lisa tipsade mig den här artikeln. Hon sa att den fick henne att tänka på mig. Och jag förstår varför! Och jag blir så glad att i alla fall en person har förstått vad det är jag försöker göra när jag fortsätter att tala om det elände jag knappt orkar prata om längre.

Jag försöker ge en berättelse, en kropp, en röst, en mening åt det som annars riskerar att bli teori och kyla. Aborträtten behöver våra berättelser. Torra fakta och kalla principer kommer alltid förlora mot den goda berättelsen. Vi måste därför orka prata om det, våga se känslostyrkan, våga ta in det som är både vitt och svart samtidigt. Därför kan det här också vara så bra. Inte för att det finns något specifikt hyllningsvärt i aborten, men för att det finns ett stort värde i att kvinnor öppet hävdar vårt egenbestämmande. Inte triumfatoriskt men konstaterande. Jag gjorde det här, jag skäms inte över det. jag skulle göra det igen. Jag är beredd att slåss för din rätt att fatta samma beslut.