Jo, jag var en aning syrlig i min släng om hur alla är släkt med varandra i Sveriges kultur- och medievärld. För någon som kommer från landet och som har föräldrar som på sin höjd läser tidningarna är det ibland lite jobbigt att se hur Erik Svenning bara råkade vara den svenske student som skrev om Pariskravallerna direkt från slagfältet. Han är förstås säkerligen urbegåvad, men, tja, det hjälper ju att födas i rätt hem också.
Ändå blir jag helt glad över det här. Modersstoltheten lyser. Det är så fint. Alla mödrar borde skryta med sina barn ibland, alla mödrar borde sprängas av stolhet och kärlek och ömhet inför att just deras ungar faktiskt klarat sig rätt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ett par frågor infinner sig:
----------------------------
1. Får inte fäder vara stolta över sina söner?
2. Måste barnen prestera något karriärsmässigt för att man ska få vara stolt?
3. Har det inte alltid varit så att släktingar arbetar tillsammans?
4. Är inte det en bra sak? Jag tänker på tex IKEA och företag som genererar mervärde för sverige, inte kvällsmedia i denna punkt.
Självklart att man ska få vara stolt över sina nära och kära. Mindre roligt när nepotismen lägger ytterligare ett glastak i karriären för dem utan kontakter.
Skicka en kommentar