Ja!

Nu känns förlusten lite lättare att bära.

Apropå spelare med klubbhjärta (eller nåt) blev det ingen motståndarhyllning till Johan Mjällby när han la skorna på den berömda hyllan. Jag tänkte tanken, men det blev aldrig av. Inte för att han inte skulle förtjäna den, men av någon annan anledning som ligger begravd i någon av de tusentals pappershögar som dekorerar mitt skrivbord, samt även golvytan kring skrivplatsen, och förresten lite andra ytor i närheten också.

För jag är rädd att jag inte kan låta bli att förtjusas. Andra må vara legoknektar, Mjällby har en AIK-tatuering. Visst kan man tycka att det tyder på allmän sinnesförvirring, men jag måste beundra att hans hjärta är hållfast när knäna sviker. Sånt är vackert och alltför ovanligt.