...man börjat förvara Camparin i kylskåpet. Nu har jag iofs min gin i frysen året runt, så jag är kanske fel person att uttala mig. Jag inser förresten att mitt bloggande numera handlar om en del politik, en del trivialiteter och en del alkohol. Nåja. Det är ungefär som mitt liv. Späd på med kärlek bara. Nu lät jag svåruthärdligt förnöjsam. Det är jag inte riktigt alltid. Men jag är ju rätt nöjd med mitt liv igen! Jag vet bara inte riktigt hur jag ska kommunicera det utan att bli plågsam för omgivningen.
Bästa Campari-drinken:
En del Campari
En del blodgrapejuice
En del apelsinjuice
Mycket is. Man kan lyxa med en limeklyfta.
Det funkar faktiskt också utmärkt med den alkoholfria bittern som säljs i små flaskor på ex Vasastans ost. Den blandad med blodapelsinjuice var typ det enda jag drack när jag var gravid som kändes det allra minsta roligt.
8 kommentarer:
Pannkakorna är inte sprit, vilket enligt de uppsatta beståndsdelarna innebär att de är antingen politik eller trivialiteter. Eftersom pannkakor aldrig kan anses vara triviala, måste de alltså vara politiska.
Blåbärspannkakor; blått ... helt klart högerblocket. Små, runda och stekta. Tänkte först Karin Pilsäter, som verkade helt stekt där ett tag, möjligtvis rökt. Men tycks ha klarat sig hyfsat. Det var nära platt fall ändå. Är pannkakorna folkpartistiska? Jag är nyfiken.
För övrigt blir jag glad av att läsa att du är rätt nöjd med livet. Förhoppningsvis får du vara helnöjd så snart som möjligt. Och fuck omgivningen, le och var glad.
Du är glad. Jag är glad. Du gillar rosévin. Jag gillar rosévin. Så långt allt gott. Men Campari? Jag visste att det var något lurt med borgerligheten. Campari? Jag är i upplösningstillstånd.
Så sant. Pannkakor är aldrig triviala. Ej heller fussball. Å andra sidan är ju fotboll definitivt politik. Om jag skulle ge mina blåbärspannkakor en politisk färg skulle jag förstås säga pophöger. Blå och man blir snäll av dem.
Och G, jag tror inte att du ska avfärda Campari innan du blandat den med blodapelsin (som är bästa nybörjarvarianten). Fast alla gillar ju inte livets beska. Men det är oerhört roligt att både du och jag mår bättre. Vi borde ses och fira det någon dag. Med rosé, såklart.
Isobel: Anytime. Jag ska bara styra upp min rosékonomi lite först.
Maken envisas med att förvara drajaglas i frysen. Längst in längst bak. Jättepraktiskt, ända tills jag t-r-y-c-k-e-r in en låda lammgryta, och det regnar glasbitar över alla gamla rester.
Sanbitter! Ja, det är ju ett helt ok substitut. Lite sötare än campari, men jag är inte helt övertygad om att det är ett minus.
Du vet väl att du införskaffar den där san pellegrino-bittern allra billigast och enklast på systembolaget.
Jag köpte ett par sexor där i förra veckan, guud vad dom svalkar fint.
Mmm, Campari, och VIPS så blev det sommar. Har aldrig testat annat än med apelsinjuice, men ska nu köra på ditt recept Isobel.
Bittersweet!
Jag dricker Campari även mitt i vintern, för gott för att igga helt enkelt. Skall testa m blodapelsin, låter gott, vanlig OJ känns lite babymun.
Skicka en kommentar