Jag har inte skrivit något alls om Bobby. Jag har knappt orkat läsa om honom. Det är för hemskt, för svårt att ta in, för ofattbart att betrakta ondskan. Ändå sipprar uppgifterna in i ens medvetande. Tortyren. Den totala känslokylan. Mamman som frenetiskt tvättar sina nedblodade händer.
När metaforen blir en så konkret beskrivning av verkligheten svartnar det för ögonen.
Jag skulle kunna säga något om det intressanta att skulden hittills i alla fall i pressens ögon fördelats efter kön, trots att det just när det gäller våld mot barn faktiskt inte finns några könsskillnader. Vår syn på kvinnans inneboende godhet sitter kanske allra djupast i rättsväsendet.
Nu börjar det ändå svänga i bevakningen. Den här gången kanske vi tvingas se att även kvinnor kan vara monster. Inte minst för att den moraliska skulden i att med öppna ögon låta någon annan slå ihjäl ens barn kanske är ännu större än att faktiskt utföra själva brottet.
Så jag orkade inte formulera något kring detta, det allra värsta. Men så fick jag syn på den här debattartikeln. Jag vet inte om det är jag som är överkänslig eftersom Bobbys öde berört mig så djupt, men jag har sällan sett en så skamlös partipolitisering av en enskild mänsklig tragedi.
"Alla barn ska ha det bra" säger statsministern, hans förra vice statsminister och ordföranden för en socialdemokratisk ungdomsorganisation. Med tydlig hänvisning till Bobby. "Därför är det viktigt med en politik som stödjer de barn som lever under sämre villkor. Ett samhälle som ger en bra start i livet för alla barn – inte bara för några. Inga barn ska hamna utanför eller lämnas efter." Alla ska med. "Med hjälp av vår gemensamma välfärd – skolan, barnbidragen, biblioteken och mycket mer – skapar vi en miljö där alla barn får plats att utvecklas, leka och lära."
Jag fattar inte att inte någon sade stopp. Att inte någon tänkte efter innan statsministern sade att "röstar du på någon annan riskerar fler barn att bli ihjältorterade i tysthet". För jag tror inte att de menar det. De kunde bara inte hålla sig från att låta valrörelsen följa med även där den inte har något som helst att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Det är direkt kräkframkallande, du är inte överkänslig.
Det känns som en hotfull utpressning till debattartikel, tycker även jag som är rädd för en borgerlig regering.
Att kalla det debattartikel överhuvudtaget är ganska magstarkt. Och det är väl inte första gången Göran och hans anhang framkallar kräkreflexer?
Det är ju snarare en vana.
Dom har ju, med tanke på de senaste arton (17) månadernas händelser, visat sig vara ett gäng riktiga hycklare, om man får uttrycka sig så.
Att det skulle framkalla kräkreflexer är väl ändå något som beror helt på betraktarens personliga problem?
Jag ser det som det normala i svenskt samhälle att kungen och stadsministern skall ut och kommentera på dylikt sätt vid särdeles otrevliga händelser. Som trygga pappor som skall lugna barn och gamlingar som känner oro inför omvärlden. Det kan man tycka vad man vill om men att vända det till att det skulle handla om politiska poäng är väl för enkelt. I så fall handlar ju allt de gör om politiska poäng, från vilka skor de tar på sig till om de snyter sig i näsduk eller servett. Och allt motståndaren gör går då att kritisera med anklagelser om billiga politiska poäng. Varför inte koncentrera sig på det vesäntliga i stället?
Marianne:
Fast det där var ju ingen vanlig kommentar, utan just en debattartikel där Göran Persson undertecknar sig som "ordförande socialdemokraterna".
Jag tycker väl inte att det var så uppseendeväckande. Som någon sa är det ganska naturligt att landets ledare uttalar sig för att lugna eller uppmana till samling när något dramatiskt har hänt. Om de borgerligas familjepolitik hade handlat om något alls utöver frihet för föräldrar hade säkert de också uttalat sig.
Ännu mer cyniskt är att de vill kalla den där nya lagen för Lex Bobby. Jag kanske är paranoid men är inte det att passera värdighetens allra yttersta gräns? Man kan göra partipolitik av mycket, och jag säger inte att borgarna inte hade gjort samma sak. Men det är äckligt äckligt äckligt att exploatera ett mördat barn på det viset. Inte minst för att lagförslaget redan fanns där, låg och mognade och behövde en säljande etikett. Brrrrr.
Jag tycker överhuvud taget att medias bevakning av detta har varit ganska osmaklig.
Det är mycket som är anmärkningsvärt med den artikeln. För det första att man har mage att göra partipolitik av denna tragiska händelse. Dessutom gör man det så oerhört klumpigt och närapå löjeväckande, genom att framhålla barnbidrag, bibliotek och Unga Örnar, som de främsta insatserna mot barnmisshandel. Slutligen är det upprörande att Ingela Thalén undertecknar artikel i sin roll som Ordförande Bris.
Marianne: I vilken stad är han minister?
En sällsynt självgod skitartikel utan tillstymmelse till självkritik, undertecknad av den mest uppblåsta och dryga politiker Sverige haft – Göran P. Och en självklar fråga infinner sig - varför ska vi tro att s-partiet är det parti som är garanten för att alla barn ska få en trygg uppväxt? De har ju under senare år gravt misslyckats med uppgiften. Men nu tycker de av någon outgrundlig anledning att de ska få chansen igen. Suck.
Jag tar lika illa vid mig av att läsa om fallet Bobby som de flesta andra, men jag tycker att frosseriet i att vilja hedra honom eller försöka vinna på hans död är så vidrigt att jag inte längre orkar. Jag blir lätt raljant vid såna här tillfällen, och jag är glad att det finns samlade människor (som Isobel) som kan kritisera på en mer ... debattvärdig nivå.
Det är ju så lätt för GP att glömma i vilket Sverige som Bobby faktiskt blev mördad. Inte var det i moderaternas Sverige inte.
Håller med första kommentare - "Det är direkt kräkframkallande" - och dessutom otroligt korttänkt. Bobby glömdes bort i Perssons Sverige. Vem införde reglerna om att adoptivbarn inte kollas lika mycket som födda barn?
Vad har mord med riksdagspolitik att göra överhuvudtaget? Vi har grundlagar och internationella konventioner som säger att mord och tortyr är förbjudet. Kan inte förlita sig på att politiker ska kunna förhindra att barn blir misshandlade.
Skicka en kommentar