Nu är det offentligt. Senaste numret av Arena dök upp i brevinkastet i dag. Jag är en av de skribenter som presenteras med bild och liten text i början. Det är förresten ett oerhört bra nummer som ni alla bör köpa och läsa, men det är inte det den här texten ska handla om.
För som det står i den där lilla presentationen har jag skrivit en roman. Som kommer ut nästa vår. På Albert Bonniers förlag.
Jag har tänkt att jag skulle berätta det i månader. Ja ungefär sedan måndagen den 13 mars när jag hade bestämt mig och ringde upp min förläggare på Bonniers och sa att ja tack, jag vill gärna ge ut min roman hos er.
Jag vet inte ens hur jag ska beskriva känslan. Att mina ord ska bli till en bok med hårda pärmar och ges ut och läsas och bedömas och kanske, om jag har tur, röra vid människors hjärtan. Det borde kanske inte vara någon skillnad. Jag har skrivit i tidningar i många år. Jag är van vid att bli läst och förstådd eller missförstådd och kritiserad och ibland gillad.
Men det är annorlunda nu. Det är ju bara mina åsikter. Det här är mina inre organ.
"Vad handlar den om då" frågar folk när jag berättar. Och det är svårt att säga. Det finns självbiografiska drag. Den handlar om livet och kärleken och det genuina vansinne som den extrema sorgen bär med sig.
Det är inte en självbiografi. Men det vore förmätet att säga att det inte handlar om mig. Inte minst i förhållande till er som läst allt jag skrivit här, som gråtit med mig, som skickat era varma tröstande tankar när allting har känts som om ingenting någonsin kommer bli bra igen. Vem är jag att dra upp de exakta gränserna mellan fiktionen och verkligheten? Jag vet förresten knappt var de där gränserna går längre.
Förresten vill jag passa på att säga tack. Igen. För den kärlek ni vävde runt mig, för de känslor mina texter väckte, som i sin tur gav mig styrka att ta både mig själv och skrivandet vidare. Det är er förtjänst också att det blev en bok.
Jag skriver fortfarande. Ett färdigt manus ska lämnas om några veckor. Det är spännande och läskigt och hemskt och alldeles alldeles underbart.
torsdag, maj 18, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
grattis!
Grattis! och: Äntligen.
Gratulerar!
Åhh grattis, så fantastiskt underbart!
Minns fortfarande den där mörka februarikvällen när jag mötte dig på Norrmalmstorg och du just fått erbjudandet från förlaget. Hela din aura var salig. Grattis!
Instämmer i gratulationskören, men vill också säga - visst fan är det skillnad på tidning och bok. Hur svårt är det att få en artikel publicerad kontra ge ut bok hos Bonniers?
Grattis!
Stort grattis :)
vad spännande, jag kan inte vänta!
Åh, vilket jättestort grattis du förtjänar och åh, vad jag längtar efter boken!
Jag läser sällan kvinnliga författare - men jag är ohyggligt sugen på att läsa din kommande roman. Det ska bli otroligt kul. Du är ju en av landets absolut bästa skribenter, faktiskt.
Det är för fan vi, eller i alla fall jag, som ska tacka. Så tack. Fortsätt som du gör, precis som du gör.
Stort grattis! Ser verkligen fram emot att läsa den!
/Sassamamma aka Marmelad
Gratulerer! Det blir spennende!
Grattis! Din bok är jättebra!
Ursäkta mig...men är jag den första som reagerar på kommentaren "Jag läser sällan kvinnliga författare..."
Är det av princip, eller?
Eller för att just kvinnor skriver så - hurdå??
Ungefär som att bögar eller svarta eller judar skriver så väldigt typiskt bögigt, svart och judiskt på ett sätt som man ju kan ha lite svårt för...
För övrigt -
Grattis Isobel!
Å, tack för alla gratulationer! nu ska jag bara skriva klart eländet också.
Min bok är nog väldigt "kvinnlig" i bemärkelsen kvinnlig huvudperson, mycket känslor, dramatik, handlingsdrivet, rätt rakt berättat. Sånt som inte anses så tjusigt, kort sagt. Det gör mig inte så mycket.
Precis läst ut den, tack för en riktigt bra läsupplevelse!!
Skicka en kommentar