söndag, november 27, 2005

Saker jag gjorde i går

1. Köpte en kruka med vita hyacinter. Den fick sen inte plats i den fina gråblå ytterkrukan med lejonhuvuden på som jag hade tänkt ha den i. Jag fick plantera om den och ta bort nästan all jord och en del rötter. Kanske kommer den nu att dö hellre än att blomma.

2. Hängde upp julstjärnor i två fönster. En är i guldfärgad metall och hängde i juletid i mitt flickrum hemma i villan sedan så långt tillbaka jag kan minnas. Den andra är vit och den fick jag för några år sedan i förejulklapp av några pappersföretagslobbyister.

3. Grät ett tag.

4. Läste Financial Times weekend-del.

4. Möblerade om i köket. Det vill säga slängde fem stycken stora pappkartonger som stod travade i ett hörn och bar ner en lampa som köptes för två år sedan men som behöver installeras av elektriker, och följaktligen aldrig har installerats, i källaren.

5. Grät en stund till.

6. Gjorde egna gnocchi som gratinerades i ugnen med egenkokad tomatsås, basilikaspäckade köttbullar och buffelmozzarella. Det blev allvarligt så gott att man nästan svimmade. Till det en Brolio från 1999.

Ha, jag kan inte ens räkna till sju. Jag låter det stå kvar ändå.

14 kommentarer:

Max sa...

Hjälp, gnocchin lät väldigt god... men du slänger in dom i ugnen råa alltså?

Isobel sa...

nä, man kokar dem ett par minuter först. ett riktigt bra gnocchi-recept också, degen var som en dröm att hantera och lätta och fluffiga blev de. det kanske kommer hit så småningom. fast då blir det här ju en "husmorsblogg" och nåt mer föraktligt finns inte har jag förstått.

Eva sa...

Varför grät du?

Samma Eva sa...

Jag läste bakåt i din blogg och kan ana varför du var ledsen.

Författare sa...

De två svåraste saker som finns:
1. Att skaffa barn.
2. Att skriva en bok.

De två nästa svåraste grejerna:
1. Att uppfostra sina barn till bra människor och ge dem precis så mycket kärlek de behöver. Inte för mycket, inte för lite. Lagom?
2. Att få sin bok utgiven och älskad.

Isobel sa...

aha. fast jag har redan skrivit en bok. det visade sig vara mycket mindre svårt än nr 1 faktiskt.

jag har dock inte kommit tillräckligt långt i den lite lättare kategorin där för att kunna prata om det.

Anonym sa...

Har du fått din bok utgiven? Jag sökte på ditt namn på adlibris.se men fick ingen träff. Vad handlar din bok om?

SANDRA sa...

Vita hyacinter, coolt.
Det vill jag ha.

Isobel sa...

Nä, alltså processen med förlag och utgivning och sånt är det som inte kommit tillräckligt långt för att kunna diskuteras än. i själva verket ligger det bara i första stadierna. det innebär alltså att jag fortfarande är öppen för förslag om någon bra förläggare skulle råka läsa det här....

Fredrik sa...

Det är så jävla svårt med november. Det finns en text som alltid fångar mig. Speciellt nu. Daniel Sjölin:

"Iskall vind, ni parkerar och sneddar över Humlegården, som aldrig tycks fastna i tjälen. Som hölls den ljummen av en arbetande inälvsdeg. Ligger där i ständigt veckade, flytande jordlager och suger mot pannan med sitt mörker. Som en uppsamling blöta kyssringar på höften efter svarta löv. Känslan av att någon har dränkts här: en barnvagn har kört fast i gyttjan och övergivits, träden håller upp sina utryckta tarmar i solen - en förslappning i själva parkmuskeln? De måste ha angripits inne i rasen, kärnskugga, Östra Reals gymnasium. Du borde läst juridik du med. Du har känt att kärlek finns. Solen är stark och kall, människorna tittar upp mot himlen, men den speglar sig inte längre i deras ögon, lägger inte längre sin glans i deras sköna nya ansikten."
Ovanstående och resten av texten på DN.se, december 2004:
http://tinyurl.com/89kez

Miao sa...

Blir lite nyfiken på din bok, Isobel. Vad är det för slags bok, och vad handlar den om?

karolina lassbo sa...

JAA! Isobel & Bok! Jag hoppas verkligen du får den utgiven! Annars gör förlagen en BIG MISTAKE. BIG.

Helena Söderlind Paues sa...

Hyacunter klarar sig bra utan jord (tänk på hur det blir i hyacintglas), däremot gillar de aningen vatten. men inte för mycket för då växer bara själken och de blir jättelånga. samma sakt gäller för amarylisar, inte vattna nästan nåt när väl knoppen kommit fram.

(tackar mormor för knepen!)

lotta sa...

vilken fin tråd det var här. kommer på att det nog är det jag gillar mest med bloggade. att se när en fin diskussion uppstår.

just nu känner jag mig väldigt gammal. trots twentysomething tillhör jag skaran som vill hävda att allt ordnar sig. och precis som mamselamsen baserar jag det på erfarenhet av jävligheter.

isobel, en annan dag kommer, da saker känns annorlunda.

tills dess, hug.