Om det var vanligare med journalister som gjorde som Magnus, alltså seriös långvarig research, skulle en eller annan av kommentatorerna kanske ha funderat över att det för drygt elva år sedan också var upplopp i franska förorter. Ungefär samtidigt flyttade jag till en liten by utanför upploppets centrum i Val Fourré. Mina klasskompisar bodde inne i HLM-ghettot och berättade om när militären kom med attackhelikoptrar till slut för att ta tillbaka kontrollen från upprorsmakarna. I min lilla helvita by röstade i stället 40 procent på fronten.
Då försökte inrikesministern Charles Pasqua hångla upp le Pen-väljarna. Nu gör Sarkozy något liknande. Det verkligt tragiska ligger förstås i att ingenting egentligen gjorts på tio år för att lösa de verkliga problemen med gigantisk arbetslöshet och klassgränser höga som kinesiska murar. Johan Norberg skrev faktiskt rätt intressant i frågan häromdagen. Annars kan man ju dela upp kommentarerna i två trista genrer, antingen: "stackars utsatta förortsungar, klart att detta är en naturlig reaktion mot samhället" eller: "de där jävla araberna, klart att de är våldsgalningar".
Det är inte en naturlig reaktion på någonting att elda upp sina småsyskons lekskola. Och rasist-gnället är så tröttsamt förutsägbart att det alltså kontinuerligt har sin egen plats i regeringen. Politikerna låtsas inte om att de ägnat decennier åt att skylla på invandrare och globalisering och medierna älskar bilder på brinnande bilvrak. Jag tycker förstås också synd om Kim som fått sin bil uppbränd, men honestly, det är kanske inte den viktigaste frågan.
Nu flyttar Nalin Pekgul från Tensta för att hon inte tycker att det är säkert nog att bo där med sina barn. Borgarrådet Theres Lindberg är på radion och försöker bortförklara det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar