Okej, det där med bloggdöden var rätt överdrivet i första taget. Eftersom Hanna Flodr börjat igen kan bloggdödens kända offer räknas till hela fyra stycken.
Själv brukar jag numera hävda att Björn borde starta en anonym sexblogg i stället för Diagnos, såna därna är populära har jag hört. Så skulle han kunna vara med, anonymt förstås, i en larmartikel i en kvällstidning om hur svenskarna berättar allt på internet!. Stoffmängden antydde han ju redan i sitt avsked till blogglivet.
Men i dag upptäckte jag en verkligt tråkig bloggnedläggning. SARTS lägger ner. Där har man kunnat läsa intressanta intervjuer, spännande diskussioner och just massor av olika kritiska synvinklar på konst. Läs särskilt den långa kommentarstråden om konstkritikdebatten, som lyckligtvis ligger kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bloggdöden. Fan, det skulle man kunna göra en löpsedel på!
Det intressanta med den sk "bloggdöden" är att
a) de flesta döda bloggarna återuppstår under andra namn.
b) de bloggar som startat journalistkårens illa dolda glädje över "flugans död" är ofta bloggar som inte levt så många år som många av de andra.
Medias intresse för bloggarna och nu för dess "död" visar flagrant hur illa ställt det är med research och historiaintresse hos media. Bloggarna lever och frodas - flera är på väg mot fem års jubileum (min ena) andra har redan firat det. Adland har funnits sedan 1994...
Det som gläder mig är att du fortsätter oförtrutet. Du är ingen "mediablogg" - du är "en av oss" :)
Tänk om det är hela f.d Diagnos som skriver Runkbloggen?
Nej. Det är det inte.
Nej verkligen inte! Jag behöver iallafall inte runka i någon tragisk blogg. Lever i ett mycket lyckligt förhållande med en söt konstnär, låt vara att vi är särbos för tillfället. Dessutom har jag aldrig haft svårt att få sex.
Skicka en kommentar