torsdag, november 24, 2005

Egoboosting samt rätt allvarlig fundering om hur kvinnor bör se ut om de också vill få folk att tro att de kan tänka

Det är nån som tycker att jag är snygg! Ha. Tackar ödmjukast förstås. Min egen förtjusning i denna lilla egoboost förstärker bara min övertygelse om att en liten aning utseendefixering inte är helt fel. Det tyckte förresten inte Maria Schottenius heller när jag pratade med henne häromveckan. Hon sprudlade av glädje över min och Björns bedömning av hennes tjuskraft och kände sig inte det minsta förminskad.

Samtidigt vet jag inte. Än en gång blir jag påmind om hur man bör se ut som kvinna för att tas på allvar som intellektuell varelse. När jag först la upp en bild på mig själv på bloggen kom liknande reaktioner. Ni blev förvånade. Ni tyckte att jag borde ha mörk page. Så enkelt är det alltså fortfarande. Långt blont hår = inte särskilt smart.

För om de allmänna gränserna för kvinnors acceptabla utseende är snäva, så är de än snävare för oss med intellektuella pretentioner. Jag kommer ihåg en intervju med en skådespelerska för ett par månader sedan. "Jag får inga allvarliga roller. Min kropp kan uppenbarligen inte se allvarlig ut" sa hon (ej exakt citat). Hon var förstås blond och yppig.

I trendspaningarna kring nyviktorianismen kopplas intelligens också oupphörligen ihop med kroppsform. Karolina Ramqvist skrev i DN för en månad sedan om hur modeanalytikerna utan att blinka kan skriva om trenden med den smarta plattbystade tjejen, helt enligt den fräscha ekvation stora bröst = pantad (artikeln finns varken på nätet eller i Presstext, något har BTW gått radikalt snett i DN:s internetarkivering). Den uppfattningen hävdade man ju förresten också uppriktigt i På Stan ungefär samtidigt.

Låt oss vara helt ärliga. Emellanåt får jag för mig att jag borde gå ner ett gäng kilo för att kunna ha mer modekläder, då dessa inte görs för kvinnor med underhudsfett. Det skulle i och för sig inte påverka min kroppskonstitution så mycket som min generella omfattning, och oftast känns det ändå rätt okej. När jag beundrar andra kvinnor tycker jag förresten personligen sällan att BMI under sisådär 23 är särskilt stiligt alls. Jag har dessutom mitt hår långt för att jag gillar det och blont för att, well, för att det är blont.

Men det klart att jag påverkas. Att överträffa människors låga förväntningar är bara roligt ett helt kort tag. Jag kom förbi det stadiet för länge sedan. Nu är jag så kinkig att jag bara blir trött över att en smart kille som Morian faktiskt förvånas över att man kan se ut som Karolina och ändå kunna upphovsrätt. Visst är det bra av honom att erkänna sina fördomar. Men rätt trist att han alltså inte tidigare under sina 30-nånting år upptäckt att söta modeintresserade blondiner ibland har något i huvudet.

Det jag gör när jag utser snyggast på bokmässan eller bloggar på Fountain har klara beröringspunkter med att en bright juristbrud bloggar som glamourprinsessa. Vi vill kunna vara både och. Både yta och djup, intresserade av både ögonskuggor och EU-konstitutionen alternativt modern arabisk poesi. I vanliga fall känner jag att det går rätt bra. Men så blir man än en gång slagen i pannan med insikten att vanliga begåvade människor fortfarande delar in kvinnor i snygga och smarta. Har vi verkligen inte kommit längre än så?

19 kommentarer:

Anonym sa...

När anklagades en socialdemokrat för att vara nytänkande senast? (dagens fördom nr. 2)

Anonym sa...

Jag gjorde ett aktivt experiment för drygt tio år sedan när jag färgade mitt då blekta platinapage mörk och klippte den kort - för att se om jag fick andra ragg än som blond. (min mörka väninna fick "jag skulle vilja måla dig-ragg och jag fick mer "hej ska vi gå hem"-ragg) Det var nästan lite läskigt vilken skillnad i bemötande det faktiskt var. Nu är jag mest less på folks förväntningar om den gråa bibliotekarietanten. Men den är iofs fortfarande rolig att slå hål på.

eff sa...

En mindre korrigering: väldigt snygg.

Har bara haft bloggbilden att gå på tidigare och därmed haft starka misstankar. Men en gång är ingen gång säger man ju i vetenskapen (jag är teknolog - förlåt). I och med bloggforum-bilderna blev misstankarna bekräftade.

Min fråga kvarstår dock: var Läkerol-asken i själva verket din från början? Det är ju nämligen en klassisk "men, ge tillbaka den dåååååå"-min du är iklädd.

För övrigt är väl fördomar lika modernt som svart-vit TV? Tröttsamt. Sysslar inte med sånt...

Nu ska jag plugga offside-fällor. Samt ta ut sista plåten hålkakor. Nattbak...

Eric Goesta Rosén sa...

Du är ju stunning, Isobel. Utan tvivel.

Dessutom är själva bloggtexten så sann och färdig att jag inte kan komma på en enda kommentar till den.

/Goesta

Jonas Morian sa...

Okej, jag hade hoppats att jag pudlat klart i den här frågan but here we go. Jag tycker att alla reaktioner på mitt inlägg om grusade fördomar är fascinerande. Framförallt eftersom de flesta tycks vara övertygade om att mina förhastade slutsatser om Karolinas juridiska kunskaper baserade sig på hennes kön. Det gjorde de upplysningsvis inte. Jag har sett en kommentar från någon som - helt korrekt - gissade att jag skulle ha blivit lika överaskad om det som sades på Bloggforum yttrats av en långhårig hårdrockskille i jeansjacka. Mina fördomar handlade således om utseende, inte kön. Det gör dem förstås inte mer försvarbara, men det vore najs om kritiken mot min dumhet åtminstone kunde låta bli att måla ut mig som sexist.

Vi på Kantarellen sa...

Fast ibland kan det vara bra att bli betraktad som en "bimbo". Jag svassar ofta runt med guldväskor, "pälsiga" ponchos och andra flamsiga attribut, och blir betraktad som mindre vetande. Mina betraktare sänker då garden och jag får ypperliga tillfällen att sticka kniven i dom.

De kan ju inte veta att mina attribut är ett spel för galleriet.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Jonas, jag tror inte att du är sexist. Inte på något endaste medvetet sätt. Men när du beskriver att någon ser ut som en blandning av Ebba von Sydow och Paris Hilton så är kön en integrerad del av det. (Och jag såg också Karolina i lördags och jag vet inte ens varifrån du fick Paris-viben. Ebba-jämförelsen är däremot helt korrekt)

Nej, du blev inte förvånad över att en kvinna kunde grejer. Utan över att en lockig blondin med läppglans och höga stövlar gjorde det. Och det är exakt det jag skriver om. Att kvinnor inte antas vara smarta om de, tja, t ex har blonda lockar och gillar mode.

Att jämföra det med en manlig hårdrockare är inte särskilt likformigt, även om jag absolut tycker att män ska kunna vara det och ändå anses smarta.

Att inte tro att någon som ser ut som Ebba är smart blir för övrigt ännu knäppare av det faktum att Ebba herself är oerhört intelligent. Tror du verkligen att hon hade kommit dit hon gjort om hon inte var det?

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Förresten, Eff och Goesta, jag kvittrar i värsta Schottan-mode. Ni är så snälla, förstås. Men tablettasken var Sigges helt egen. Även om han bjöd mig på några.

Anonym sa...

Jag tycker att skriva om mode ibland är en kvinnofälla (gör det själv) och jag upplever många andra "kultur"-områden slutna för kvinnor, det blir lite - man får ta vad man får.

Jag vill inte vara kategorisk, mem jag är tveksam till er Fountain-blogg också. Den är så deppig med all konsumism och ointressantheter och SATC-individualism och "att välja som fri kvinna att objektifieras". Det är svårt. Jag vet inte. Hur man än vrider och vänder på det är det ju fortfarande gamla kvinnoroller som återigen befästs.

Ja, ja, alltså, jag tycker självklart att det är gött att vara snygg och smart samtidigt, det är inte det... jag bara menar att det är problematiskt.

All respekt asså.

Karolina Lassbo sa...

Isobel, du är underbar som vanligt! Bra reflektioner i blond-och dum-debatten! Du anar inte vad trött jag är på alla dessa fördomar och hela diskussionen om att blonda och utseendefixerade tjejer likställs med att vara mindre begåvade. Jag har levt med den tesen hela livet och är så trött på att presumtionen inte bryts förrän man bevisar motsatsen. Jag är så less på alla bevisningskrav så det står mig upp i halsen.

Men Isobel, du är också blond och söt. Ifall du bara smikade dig lite mer än i lördags så skulle du garanterat också klassas som pantad.

Anonym sa...

Vill bara understryka, om det skulle råda funderingar: såklart kan man vara snygg och smart - självklart.

jag är mer intreserad av att prata om vad kvinnor skriver om "får" skriva om, har för makt, inte har för makt i media samt upphottade kvinnoroller.

peace to the streets/

Anonym sa...

Vill bara understryka, om det skulle råda funderingar: såklart kan man vara snygg och smart - självklart.

jag är mer intreserad av att prata om vad kvinnor skriver om, "får" skriva om, har för makt/ inte har för makt i media, samt upphottade kvinnoroller.

peace to the streets/

Anonym sa...

det är komplicerat, det här. jag har så många smarta, kloka, vackra kvinnor i min omgivning att jag inte kan förstå att folk kan missa att skönheter också kan vara intelligenta. fast samtidigt kan jag inte förneka att jag gillar att utnyttja den där chockeffekten ibland (jag har av naturen ett ganska barnsligt utseende och blont, lockigt hår - men ett grymt cv och ett tyckarjobb på en respekterad tidning) och jag är inte helt säker på om det är bra för mig, i längden. yta är kul. fast bara om det är otvunget. och det är jag inte säker på att det är i mitt fall - snarare försöker jag leva upp till det buffyeska "söt! och smart!" Det blir krav från två håll: att vara farlig och ofarlig, samtidigt.

Anonym sa...

Ebba verkar rätt smart, men hon sa en gång en sak som jag inte för mitt liv kan hålla med om. Hon sa, appropå sitt eget utseende, att hon ville visa att man kan klä sig snyggt och se bra ut utan att vara en anorektisk tjej med jättbröst, typ nåt sånt. Och det är ju gott och väl en bra tanke. Men grejen är ju att hon är jättesmal, och ser ut som hon kom direkt från en slitzfotografering, möjligtvis med ett något mer sofisktikerat klädval. Skulle Ebba skaffa silikonbröst skulle jag faktiskt ha svårt att se skillnad på henne och Marie Plosjö. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med allt det här, kanske att Ebbas självbild inte är on par.

Anonym sa...

Först jag vill säga tack för den du gillar mina blogg. Men mest av allt jag vill säga som ny-svenne man märker svänskar ofta pratar om jämnställhet, men jag alltid hör de säger jämnstillhet. Den är också vad jag faktiskt ser i svärije: en jämn stillhet. Se på mig, utan att skryta, jag alltid varit mot samma lika mellan kön. Men sen jag kom till Svärije, och alla tyckte den skulle vara så, så jag blev så. Nu jag trivs med det, men ser att ingen annan här lever på den vis. Den är fortfarande inte samma lika mellan man och kvinnan. Jag tycker den är dummt!
Pju, len, den här inlägg var mycket jobbig att skriva, nästan samma känslan som när jag försöker läsa den Idioten-bok, men jag tyckte den var viktig. Nu jag måste gå ta panodil och vila huvuden.

Anonym sa...

Jag är också övertygad om att Ebba är intelligent (om än helt ointressant), men hur kan hennes CV vara en garant för det?

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Alltså, jag gillade också att utnyttja det där förut. Särskilt när jag var wonderkid och kom som liten söt blond 23-åring och ändå kunde allt (well, det tyckte jag då i alla fall, ungdomens självuppskattning är rätt rar, men också rätt överdriven).

Och Karro, man behöver inte mängder av smink för att bli avfärdad som lite korkad, det räcker så väl med håret och, ja, kroppsformen utan att gå in på några Maria Abrahamsonska detaljer.

Men jag orkar inte med det där längre. Jag vill bara kunna få se ut som jag gör och tycka att Kevyn Aucoin är underbar och ändå inte ifrågasättas i min kompetens.

Jag vill inte göra det till en grej. För precis som Caroline tycker jag att det finns massor av frågor som är mer intressanta att prata om. Jag vill bara att det ska vara lika självklart för alla andra som det är för mig.

Eric Goesta Rosén sa...

Ja vad fan... Jag outar mig själv. Jag är precis så fördomsfull väldigt ofta. Jag förutsätter att den snygga, blonda, hårdsminkade är mindre begåvad än den lilla mörkhåriga. Jag gör det jämt. Jag väljer inte att göra det. Det bara händer.

Ofta blir jag motbevisad, vilket är skönt.

Lika fördomsfullt tar jag för givet att den där korkade (enl. min fördom), supersnygga, tjejen aldrig skulle vara intresserad av mig. Den fördomen sitter lika gjuten men blir motbevisad mer sällan.

Begåvning är ju förresten jävligt attraktivt. Men det tar lite längre tid än blickfång bara.

/Goesta

Malin Strid sa...

Men hallå!

Här har man stått framför spegeln i drygt 30 år och tröstat sig med att man är ju åtminstone rätt smart. Så blir man förbisprungen av folk som är snygga också. Det är faktiskt inte rättvist.