Bara en kommentar till Sigges och Johans intressanta inlägg om bögserien Queer as folk och bristen på oproblematiserande homokaraktärer i samtida populärkultur.
Eller rättare sagt. Mest en kommentar om serien förresten. Alltså, sexet är så jävla hett. Jag minns när jag först såg QAF för kanske fem år sen och sen lånade ut videobandet (det här var alltså när man spelade in teve på video, barn) till en dåvarande kollega. "Vi vill också bli bögar", tjöt vi på morgonmötena, möjligen till de övrigas förvirring. "Det är orättvist!" Jag ville mest vara Nathan, hon ville mest vara Stuart. Ingen av oss ville förstås vara den misslyckade smygkillen som jobbar på Tesco. Och mest av allt ville vi kunna ha åtminstone den teoretiska möjligheten att ha ohämmat oproblematiserat opersonligt sex med otaliga heta män utan att känna oss som slampor. Och det verkade man mest kunna om man var bög. Vi var så jävla avundsjuka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Six Feet Under då.
Och vad skulle det vara för fel på att vara slampa?
Skicka en kommentar