Vokabulären för att beskriva morgonpromenaderna har förändrats. Inte bara orden utan bokstäverna och fraseringen är ny. Där frostnupet gräs tidigare frasade under fötterna finns i dag bara ett dovt klafsande. Jag vadar genom multnande lövgegga och blir blöt inpå bara fötterna. Stan är omstoppad med dimma snarare än nyvaket krispigt klarögd. Det finns något trivsamt tillåtande i den nya trötta blöthösten.
Vid kolonilotterna utmed Karlbergs kanal gick jag om TV4:s Lasse Bengtsson. Han var rosig om kinderna och hade en hund i koppel. Den såg ut som en väldigt mycket mindre Sankt Bernard och ville slicka mina fingrar. Jag kan alldeles för lite om hundar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar