Pophögern består av två delar. En intellektuell. Där tänks det saker om tidsanda och nyborgerlighet och moralrenässans. Vi gillar tweed, barn och blåbärspaj. Och applecars i Gondolens bar.
Sen finns det en mer konkret, utlevande del. Den kan man se här. Jag gillar särskilt kaninkostymen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Allvarligt talat, är det verkligen konservativt eller ens höger att drömma om familjelycka? Att vilja vara moralisk? Jag tycker att det är ett ganska estetiskt sätt att se på saken. Enligt den logiken är alla nattsuddande singlar vänster.
För mig - och det kanske är ett finskt perspektiv - är konservativa fortfarande abortmotståndare och homofientliga. Jag känner mig inte "nykonservativ" bara för att jag stiger upp på natten och matar babyn.
Killen från Stureplan ser ut som en osannolik korsning av Erik Lindegren och J.R. Ewing. Och vilka bildtexter, i Jan Stenmark-klass nästan ("Peder är en mystiker")...
Men va fan gör karln på vardagarna?!
Philip, jag återkommer med ett utförligt svar på din intressanta fråga senare i dag.
Jag håller med Philip, konservativ känns inte som ett ord man skulle vilja beskriva sig med. Saatana.
För mig är konservativ att vara socialdemokrat. Jag vet att detta förmodligen är ett pophögerperspektiv men inse att de haft makten i sverige i över 50 år, nästan utan avbrott. Så för mig, som under nästan hela mitt liv levt i ett socialdemokratiskt styrt land är konservativ = folkhemsbevarande. Och jag har inte direkt några positiva feelings för folkhemmet, för det är inte särskilt rymligt och många trevliga människor är uteslutna från den gemenskapen.
Per. förstår känslan, jag finner också sossarna stelnade och fast i maktspelet, men en högerrevolution som säger om en fjärdedel av folket "Har dom inget bröd? De kan väl sätta bakelser på bordet!" känns inte speciellt trovärdig (jämför Reinfeldts och Leijonborgs tal de senaste darna).
...och framförallt med de ledarskribenter som supplerar med vad Leijonborg inte säger högt (Niklas Ekdal i DN t ex sa i P1's helgpanel átt "det är egentligen en struntfråga om sjukförsäkringsnivån ska ner till 80, 70 eller 65%").
Struntfråga för honom kanske, men knappast för den som slutat jobba pg a reumatism eller utmobbning och får tykna brev från AMS och försäkringskassan medan inkomsterna sjunker mot existensminimum och vänner slutar att höra av sig.
Jösses, är FOX TV underrättade om att det går omkring en exakt kopia av Chief Wiggum i verkligenheten? Måste vara ett copyright-brott!
Magnus: min stora oacceptans mot socialdemokraterna ligger på ett djupare känslomässigt plan. Jag kan inte stå ut med ett folkhem där varje enskild social fråga skall detaljregleras och prövas i demokratisk ordning. Demokrati i sverige är bara ett sätt att motivera majoritetens förtryck av minoriteten.
Alla är såssar. Den SAP-skapade tankefiguren har ätit sig in i vår mentala politiska preferens. När vi hatar såssarna är det således ett uttryck av självhat.
Per: Jag påminner mig en pakistansk industrimagnat (med långa anor bakåt) som tyckte att England var ett så odemokratiskt och förtryckande samhälle eftersom han inte kunde muta sig förbi mobben och skaffa sin son de fördelar denne var värdig.
Hur det går när makthavarna fixar grejor av sina kompisar och skickar ut kontrollen - demokratisk eller journalistisk - på muggen ser vi just nu i Malmö (läs America's Cup, eller rättare sagt the Louis Vuitton Cup 3rd pre-regatta). Här sitter ett litet gäng av kommunalråd, konsulter och seglaryuppies och öser på med skattemedel, grejar jobb åt varandra under sken av att ge Malmö fifteen minutes of fame.
Magnus: Hmm jag vet inte om jag lyckades få fram vad jag menade med mitt inlägg, så jag förtydligar mig: Jag menar alltså att jag inte gillar att politiker legitimerar beslut som rör folks privata liv med att de fattats i demokratisk ordning. Hur Malmös lokalpolitiker agerar vid idrottevenemang har jag inga kunskaper och därför för närvarande inga synpunkter på.
Inget att oroa sig för, mitt öfrsta svarsinlägg började med at jag förstår känslan, eller hur?
Gränsen mellan privat och offentligt är välinte något som är fastnitat en gång för alla? Det kan ju hända att en godsägare med eget bruk och hundra mille på banken ser annorlunda på var den går än de som bor runt omkring eller t ex polis, rättsväsen och gudförbjude politiker: det var ungefär tanken med mitt exempel.
Herremannnen från Pakistan tyckte säkert att han agerat i ett helt normalt privat ärende, och i ett visst slags samhällen blir detta det normala. Turerna kring "cupen" i Malmö kan man läsa om i Sydsvenskan.
Hmm blev så indragen i den debatten med Magnus att jag alldeles glömde exakt hur komisk mannen i kanindräkten är. Det pinsamma är faktiskt att jag sett honom några gånger IRL. shit är jag en del av den utlevande delen av pophögern? jag vill inte tro det men indicierna tornar upp sig...
Magnus: egentligen vill jag inte avsluta debatten för då blir det så töntigt "vi tycker egentligen lika och är bara härliga tillsammans" fast det kanske inte alls är på det sättet. Men jag har inte så mycket att tillägga och jag har förstått din poäng. Gott så!
Skicka en kommentar