Hur många delar kan den här serien ha? Kanske vänjer man sig till slut. När jag ser mig i spegeln är det onekligen lite Christian Bale där. (Den sömnlöse maskinisten, inte massmördaren. Ej heller Batman, när jag tänker efter.)
Jag tittar på de utlagda bilderna av Philips
ljuvlige son. Jag har aldrig träffat Philip, men Borda på Diagnos känner honom uppenbarligen, så jag får lära känna den här lille varelsen by proxy. Bara bilderna är en ynnest.
PS. Jag har aldrig träffat Borda heller. Det borde jag göra. Vi når varandra över klassgränserna i vår hämningslösa självutlämning. Jag gillar män som inte är rädda för de stora känslorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar