Hur ska jag någonsin kunna bli avslappnat popcynisk igen? Hur ska den tuffa fasaden av hårdskjutande proffstyckare hämta sig från de senaste dagarnas hjärtesorg inför öppen ridå?
Visst har jag kämpat offentligt med mina demoner. Men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle besvaras med så mycket omtanke, värme, kärlek. Ni känner mig inte, ändå bryr ni er om mig. Jag vet inte hur jag ska uttrycka min tacksamhet. När jag skrev om Stella i Expressen skickade folk blommor. Ni skickar tårar. Det här är bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som jag skrev i mitt inlägg http://deepedition.blogspot.com/2005/08/shallowness-and-beauty.html så är det ju det som är det läckra med bloggandet - att det är djup och yta, popcynism och tårar om vartannat.
Jag menade nog snarare hur jag över huvud taget ska kunna bli cynisk igen efter att personligen ha upplevt människors godhet.
Skicka en kommentar