Har precis insett att Philip bara är 24, har två bedårande barn, en fru och försörjer sig som kulturskribent. Det är inte rättvist!
Om vi hade klarat av det här på den tid som anses normalt ("Det är helt normalt att det tar upp till ett år att bli gravid.") skulle vi åtminstone haft en tvååring. Och sannolikt varit lyckligare. Osäkert om jag hade fått sova mer, dock. Och okej, jag kan också försörja mig på att skriva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Våra barn har kommit väldigt snabbt, E-L var inte planerad men inte heller något misstag. Vi tänkte skit samma - om det kommer ett barn som kommer det. Vi visste att om vi började tänka på det för mycket skulle vi inte våga. Vi var båda studerande, jag var 21 år, vi gifte oss samma vinter. Vi är fortfarande studerande, men jag är mer eller mindre inne i arbetslivet nu, försöker försörja oss så gott det går. Nästa år jobbar vi förhoppningsvis båda två, med vad är oklart. Ja, jag antar att det är orättvist. Att det blev som det blev för oss handlade helt enkelt om att vi struntade i att vara rationella. Det är vi förstås glada över i dag.
Åh, rara du, jag menade inte att det var orättvist att ni har allting jag vill ha. Bara att jag inte också har det.
Jag tittar på bilderna av er son, som är 6 veckor yngre än min dotter skulle ha varit, och gråter. Njut av att du har allting man behöver för lycka!
Kram.
Skicka en kommentar