Sa sitter jag har igen, pa Virgilio Grand Hotel, i vars lobby man far hyra en dator med modemuppkoppling for 3 euro i timmen. Det ar ungefar sa lang tid det tar att lagga upp ett blogginlagg. Men eager to please, det ar jag det. Forresten ska jag nog inte vara mer i solen i dag.
For vem var det jag forsokte lura med det dar romantiska inlagget om stormen och skrivandet pa altanen? Om det finns nagon forfattare vars italien-vistelser jag tagit till hjartat ar det Wildes, och han forforde definitivt de svartbranda strandpojkarna i hogsasong.
Ge mig en soldrankt privatstrand dar man betalar for en solsang och ett parasoll och det finns en bar i bakgrunden. Lagg till lamplig mangd semestrande italienska barnfamiljer fran farmor och farfar via vralsnygga tonarstjejer i minimala bikinis till tjocka bortskamda guldlockiga telningar vid namn Simona eller Guido. Och nan lagom smetig popradiokanal. I skuggan ligger jag med min bokhog och spanar bakom solglasogonen. Badar ibland. Ater insalata di mare och dricker en halvliter av det lokala vita till lunch. Laser italienska Vogue. Blir allt fraknigare.
Jag ska inte hyckla med mina pseudointellektuella bojelser. Jag ar sa mycket mer Brigitte an Brecht (han semestrade inte ens vid medelhavet men det blev en fin alliteration).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar