onsdag, augusti 17, 2005

Overjump

Jag inser att min förra blogg kanske gick över gränsen från eggande tragedi till sånt som är så ofattbart hemskt att man faktiskt inte vill höra om det. Förlåt. Jag ska återgå till en charmigare och lättsammare slags patetik snarast.

Under tiden fascineras jag över att jag i bloggvärlden framstår som en insider, som en sån med makt. Jag och Viggo, typ. Oh, dears, om ni visste hur ödmjuk man känner sig när man säljer in ströartiklar till Björn Wiman för tresiffriga belopp, tvingas brödskriva idiotsaker för att kunna betala hyran och samtidigt försöker upprätthålla en illusion om att vara high maintenance. Jag vill ha allt från Roland Mourets och Burberry Prorsums höstkollektioner. Absolut allt! Kommer jag att ha råd med något över huvud taget? Ytterst tveksamt. Var är alla oljemiljonärer när man behöver dem?

3 kommentarer:

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Vad snälla ni är! Jag kände att jag blev lite för svart bara. Särskilt som jag faktiskt inte mår då där dåligt hela tiden.

Silverfisken sa...

Skriv på, vi är många som läser, känner med dig och beundrar ditt mod.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Ni är änglar. Och du Manne får självklart gärna köpa den blå jackan på bilden åt mig nästa gång något alster faller dig särskilt i smaken.