Okej, jag ska inte sluta skriva om mina demoner. Men inte ens jag har ångest hela tiden. Hur skulle man kunna ha ångest hela tiden när tusentals okända människor läser, tänker och försöker lindra?
Hjortronsylten kokar på spisen och den där svårdefinierade kargsöta doften fyller lägenheten. Jag rör i citronsyra och natriumbensoat och skedar upp i rena varma burkar. Precis just nu gör det inte ont alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar