Det såg så fint ut på tallriken. Toscansk minimalism typ. Trinda korvar med 96 procent kött med vackra ränder från grillpannan, kanske det här årets sista fina tomater med det sista av getfetaosten från Bondens marknad, stor grön sallad på lite blandade blad. En fantastiskt god grovkornig fransk senap bredvid. Vi högg in. Åt lite. Pausade. Åt en liten bit till. "Eh", sa jag "är det inte lite väl salt?" Han såg på mig och nickade tveksamt. "Jo, rätt så." Jag tog en till tugga, insåg att om man formligen dränkte korvbiten i senap smakade det okej. Fast fortfarande sämre än om man ätit bara senap med sked. Halvvägs in i den ena lilla korvrackaren gav jag upp. "Det här är faktiskt äckligt." Jo. Han höll med. Vansinnessältan växte i munnen.
Vi såg på våra tallrikar. Det som inleddes som minimalism blev nu bara plain minimalt. En lördagsmiddag bestående av, allt sammanräknat, grönsallad, fyra tomater och några flisor supergod fetaost? Magen knorrade. Hans också. Vi blev surare och surare. "Det finns ett ägg i kylen som jag kan pochera" sa jag trevande. "Ett?" frågade han. Jo, ett. "Och det finns mer vin" tillade han. Vi kastade den förfärligt genomsalta korven. Åt under ökande muntration upp våra grönsaker. "Man kanske kan se det som en diet", föreslog han. Vi funderade på om någon restaurang i närheten hade öppet kök fortfarande. Detta är vådan med så kontinentala middagsvanor att man upptäcker matens oätlighet först efter tio. Som sagt, det fanns mer vin.
Se detta som en varning. Köp inte den italienska salsiccia som utbjuds i NK:s mataffär i källaren. Särskilt inte om kylskåpet i övrigt är tomt på rimliga andrahandsalternativ. För den går faktiskt inte att äta alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Intressant - en polare till mig undrade nyligen engagerat vilka människor som verkligen handlade sin mat på NK:s matavdelning. Här kom alltså en del i svaret. Trist att korvarna var en sådan besvikelse.
Särskilt irriterande eftersom det faktiskt är en bra affär! Ostdisken är sällsynt välsorterad och de har (som, tror jag, enda ställe i stan, Rossinis forellrom som jag skrev om nyss.) Jag skulle gissa att de som handlar där är en blandning av matnördar som jag själv, turister och sådana som handlar där för att de tycker att det är fint. I det här specifika fallet gick jag dit för att jag var i den delen av stan och hötorgshallen hade stängt.
Fast det intressant är att det inte är dyrt. Förutom vissa apdyra delikatesser har de samma priser som vilket ICA som helst. I synnerhet i den välskötta grönsaksavdelningen går det att göra fynd.
Det är en medveten strategi. Vi matnördar är nämligen väldigt priskänliga när det gäller toapapper och bitsocker och sånt prosaiskt.
NK är billigast av alla matbutiker på Östermalm och har bättre sortiment än de flesta.
Hehe, man bör alltid ha en burk ravioli i skafferiet.
gick du tillbaka med dom till affären och fick pengarna tillbaka? Eller är saltnivån att betrakta som tycke och smak och ersätts inte?
Jag gick inte tillbaka. Jag borde kanske, men har inte orkat.
Skicka en kommentar