Jag hade precis kommit in efter en löptur i snöyran. Jag vet, präktigheten står även mig upp till halsen, men vad gör man inte för endorfinerna och de fåfänga förhoppningarna om en något slankare ligne. Det var förresten roligt att springa i snön. Jag såg för första gången i höst barn som såg ut som pyttesmå michelin-gubbar och svanarna låg sorgset snötäckta i Karlbergskanalen. Allsångsindie i hörlurarna. Mössa över öronen.
Så störtade jag in i hallen, flämtande som en Sankt Bernadshund. När jag böjde mig ner för att snöra av skorna såg jag kuvertet. Kvadratiskt, fint papper. Å, är det någon som ska gifta sig, tänkte jag, och tog upp det. Så vackert med vinterröllop. Men, nej. Det var från Alex Schulman. Och om han eventuellt ska gifta sig kommer jag förmodligen inte bli bjuden.
I stället ville han meddela att jag utsetts till en av Stureplans 100 hetaste singlar. Jag stirrade på pappret. Var det här ett skämt? Stureplan. Singel. Het. Jag. Här behövs en Brasse Brännström som avgör vilken som ska bort. Kanske en, kanske alla. Missuppfatta mig inte. Det här är ingen patetisk "nej, men inte är väl jag snygg"-litania. Jag upplever bara inte mig själv som så, eh, Stureplansk.
För är inte stureplansbrudar såna blonda tjejer som gick i skolan med prinsessan Madeleine, går på juristlinjen, lever på vitt vin, efedrin och cigaretter och låter pappa betala Mulberry-räkningarna? Jag dricker öl ur flaskan, har säsongskort i Djurgårdsklacken, äter helst blodigt kött och oxmärg, har rätt omfångsrik rumpa och betalar för det mesta allting själv med min skrala kulturskribentfrilansinkomst.
Jag tror kort sagt att Schulman fått något om bakfoten. Med detta sagt kommer jag kanske ändå gå till kalaset jag inbjudits till för att träffa resten av den utvalda skaran. Det kan ju trots allt hända att det finns någon annan där som är lika lite superfashion et exclusif som jag själv. Och man får gratis Pommery. Om de har Wintertime kanske jag rent av konverterar till stureplanismen i en timme eller så.
Dagens andra bisarra nattlivsrelaterade incident kom någon timme senare. Det ringde på mobilen. "Isobel", svarade jag. "Hej, det är NN, från Stockholm City." Jaha. Han skulle skriva en artikel om Stockholms klubbliv och åldrande. Han kallade mig klubbveteran. "Va?" sa jag. "Jo, jag tänkte att du kunde säga något om hur det är att fortsätta gå ut trots att man är äldre, särskilt som tjej."
Jag visste inte om jag skulle skratta eller, ja, skratta. "Men jag går ju nästan aldrig ut", sa jag "Och jag har inte gjort det tidigare heller." Om man inte räknar att dricka öl på sunkställen eller eftermiddagsbubbel i hotellbarer, alltså. Dessutom är jag väl inte så gammal? Jag höll på att berätta att jag blev tillfrågad om leg på Carmen av alla ställen i förra veckan, men tänkte att det blev lite för defensivt och utseendefixerat. "Nähä" sa han besviket. Han frågade om några andra namn. Jag nämnde några personer över 23 som jag vet går ut. Vi lade på.
På en och samma dag har jag alltså setts som het stureplanssingel och heroisk medelålders gränsöverskridare alt. tragisk has-been i klubbsvängen som inte fattar när det är dags att lägga av. Och detta om en person som mest är hemma och lagar grytor, läser böcker och lyssnar på country. Jag är inte helt övertygad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
äh men du är as-hot det är därför. kanske stureplan börjat uppskatta hjärnor ist för klonade wannabebarbies?! sen vet jag inte, skall du kanske känna dig förolämpad för du eg är above resten på listan? (granted, jag har inte sett den.)
Ööh. Har jag missuppfattat det hela om jag trott att du har snubbe (ung och snygg och så är du ju, men singel?) eller?
"Jag dricker öl ur flaskan, har säsongskort i Djurgårdsklacken, äter helst blodigt kött och oxmärg, har rätt omfångsrik rumpa och betalar för det mesta allting själv med min skrala kulturskribentfrilansinkomst."
Ha ha! Det här var det roligaste inlägget i Isobelbloggens historia!
För att motivera Alex val är min teori att Stureplanarna numera gör allt för att se obrattiga ut, de vill hellre vara sådär cleant coola och låtsas att de är mediemänniskor. Såna vill de vara-och såna attraheras de av. Jag tror helt ärligt att juryn finner dig het.
Och jag svär, din självdistans gör dig porrigare än alla äkta Stureplansdonnor tillsammans. Slurpa i dig!
Jag tror som så här: Alex och övriga i juryn gillar de som sticker ut. Prinsessorna och dess anhang sticker ju inte ut när de är i majoritet på stället som Köket eller var de nu håller till för tillfället. De går därför över till världen som de förundras över, fortfarande. Det där stället som tidigare lockade fram all världens sillisar och extensionhår. Där hittar de något som skulle kunna liknas vid ett Zoo. De kan gå dit, studera primaterna och sedan gå hem, nöjda vid tanken på att de där djuren inte finns i deras vardagsrum. Kan det vara så att det är vi som är freaksen helt enkelt? De som inte ursäktar sig, som inte dricker måttligt á la von Sydow? Vi som tycker det är underbart med hångel offentligt vid bardisken, vi vräker i oss bärs och järn som om det vore matchdag. Vi dansar ohämmat i varje vrå som det bara går. På Köket utöver de väl den där så kallade sittdansen, how bizarre är inte det då?
Jag tror att det är så det gått till och så har de plockat underbara Iso som får exemplifiera. Kanske lyckades Alex pricka in den där helgen när det var två på raken eller liknande? Kanske räknas du som singel för att du inte skriver om mannen så mycket? Who knows, jag vill i vilket fall som helst vara flugan på väggen som får se dig med de andra "singlarna" på festen.
Haha, det måste vara tufft att ha sån street-cred.
För övrigt, det är bra att motionera på alla sätt och vis. Men om ett smalare yttre är målet är kosten typ hundra gånger viktigare än träning. Men det visste du väl förstås.
Jag kommenterar inte mitt civilstånd. Däremot är jag övertygad om att det är du och jag, Richard, som är freaksen. Och iofs, ärligt så har ju stureplan förändrats. Jag hade varit sammanlagt två gånger på spy bar innan sundevall tog över. Nu känns det ju som att jag hänger i vita i alla fall en gång i veckan (och eftersom jag aldrig varit någon klubbunge så är det ofta för mig!). Å andra sidan känner jag ju mig egentligen inte jättehemma bland alla 24-åriga modeskapare från Åkersberga heller. Med öl och järn i näven på Lion bar däremot....eller stora baren på eftermiddagen med en väninna och en flaska bubbel.
Att "nästan aldrig gå ut" betyder alltså att vara i Vita baren en gång i veckan (och sedan ytterligare några gånger på andra ställen)?
Men vilket sammanträffande! När jag kom hem igår så låg det ett Axe-parfymerat brev från Göran Greider på min hallmatta. Dalademokraten har utsett Stureplans 100 sunkigaste singlar. Det blir fest på Cräjsy Håårs på julafton. Men, sunkig? Jag? Greider måste nog ha fått någonting om bakfoten. Jag som stämplar in på Norra Stå varje söndag och tar matchtiden med min Patek Philippe, slentriansträcker ett nymanikurerat långfinger i luften åt linjemannen och ringer Taxi Stockholms vip-nummer när jag ska hem. Men jag ska nog gå ändå. Det ingår ju trots allt två ölbiljetter per skalle och en kaffelott.
Isobel: Jag är rädd att du har rätt, fast några till kan vi nog räkna in i det där gänget. Pre-sundevall satte jag aldrig foten där, lite missnöjd med att jag inte gjorde ett studiebesök dock.
Jonas: Att gå ut betyder att man ser krogmiljön oftare än man ser hemmets lugna vrå, så någon gång i veckan på vita och en annan kväll någonstans är att gå ut lite, i alla fall i min värld men sedan är jag ju störd också.
går man ut en gång i veckan eller mer så är går man inte ut "sällan" i min mening. jämfört med paris hilton kanske.
"Jag dricker öl ur flaskan, har säsongskort i Djurgårdsklacken, äter helst blodigt kött och oxmärg, har rätt omfångsrik rumpa och betalar för det mesta allting själv med min skrala kulturskribentfrilansinkomst."
Ja, det var ju åtminstone en komprometterande Stureplanspoäng i ovanstående uppräkning, kanske föredettingpoäng också om man ska vara riktigt elak. Och varför inte?
Näääh, på söndag hejar vi alla på difff ;-)
/Mattias $
anonymous 1: beror på helt vad ens referensramar är. Om det är att jobba, sova, skita så är det klart att det är mycket. I min värld är mycket att gå ut fem-sex kvällar i veckan. Det orkar jag inte med längre, men väl fyra kvällar blir det vanligtvis. Det betyder inte plakatfylla fyra kvällar i veckan utan att jag går ut fyra gånger i veckan.
Eftersom den där frågan gällde klubblivet så räknar jag i det här fallet "att gå ut" som att gå på klubb. Inte att ex kolla bortamatcher och dricka 27-kronorsöl.
Jag bor i Stockholm. Jag har inga barn. Jag tycker inte att det är mycket att gå ut i genomsnitt en gång varannan vecka. Däremot är jag fortfarande så ovan vid just stureplanandet att till och med det känns som att man hänger i vita baren för jämnan. Det säger nog dock mer om min skrala utelivshistorik än om något annat. Oerhört intressant dock att det väckte ont blod att mena att det känns sällan. Jag kanske å andra sidan har en helt vrickad syn som jämför mig med folk som slätt och gustav gelin...
Ja Isobel, det har ju en del att göra med de där referensramarna och jag och Gustav är nog inte några man ska jämföra sig med, då går nog alla ut sällan nämligen. Fast det var "värre" i våras, då var jag bara hemma på söndagar och då var det inte helt omöjligt att locka ut mig till Kvarnen heller för den delen.
Denna veckan får väl erkännas inte har varit lugn, fast jag var hemma i måndags - om jag minns rätt. I kväll blir det Centro och ta med vännen K också för jag förutsätter att ni kommer dit.
Jag känner mig alienerad från kommentarsdebatten, men själv blogginlägget var verkligen otroooligt rolig. Jag småfnissar fortfarande, flera minuter senare. Respect.
Äh, det e ju brilljant! Tänk att få en så otrolig bekräftelsedag. Du e snygg, du e hip, du är fräsch. Det är sån bekräftelse jag unnar alla innan lyckoriket efter detta. Du har fått en försmak.
Sug åt dig, du förtjänar det. Smarta tjejer har alltid varit inne.
Djurgårdare däremot, ja det kan ju inte vara därför...
hon är ju sambo. men så fort nån påpekar det raderas inlägget.
Det här är en blogg, inte en dagbok. Och en av de sakerna som jag inte skriver om här är de män eller kvinnor som jag eventuellt är ihop med eller har sex med eller delar mina vininköp med. Så det så. Att jag därför tar bort anonyma inlägg som hävdar sig veta saker om mina hemförhållanden är bara naturligt.
Däremot inkom Lisa med den bästa analysen. Kanske är det helt enkelt så att tidningen Stureplan inte kan stava och i själva verket vill utse mig till en av stureplans hetaste sniglar. Den utmärkelsen skulle jag, trots mina geografiska invändningar, bära med stolthet.
Hot är du nog så det räcker men det hela måste varit rejält surrealistiskt :)
Skicka en kommentar