Två bröd och fem fiskar

Jag började i torsdags och matade surdegen. Jo, jag har alltså surdeg i kylen. En rågsur och en vetesur. De heter ingenting. (Jag hittar inte Henrik Franckes brödblogg där han bl a berättar att han kallar sin vetesur och rågsur för morsan repektive farsan, så jag länkar till hans lilla brödbok i stället.)

I torsdags kväll (torsdags natt för att vara exakt) satte jag Johans ljusa surdegsdeg. Fredag förmiddag följde jag receptet fram till steg 5. Därefter lät jag (delvis av misstag faktiskt, jag hade läst fel i Gittos kändisrecept ) degen stå i 6,5 timmar och formade alltså ingen limpa. Efter 6 timmar satte jag in en gjutjärnsgryta i 225 grader och ytterligare 30 minuter senare välte jag försiktigt ner degen i den. Man behöver inte olja grytan. På med locket och in i ugnen i 25 minuter. Därefter av med locket och in i 15-20 minuter till.

Och resultatet sen. Jag är stum av förtjusning. Detta är det vackraste surdegsbröd jag gjort. Titta bara på brödporerna! Bröd i gryta är alltså svaret för alla oss som inte har proffsig ångugn. Jag är Margit innerligt tacksam över tipset.

Som antyds emellanåt är livet oförskämt snällt mot mig just nu. Medan brödet var i ugnen låg jag alltså i badkaret med ett glas Rotari rosé. Därefter avnjöts den bulliga guldiga skönheten rostad i skivor till Rossinis forellrom med hackad rödlök och crème fraiche samt till varmrätt en röra gjord på köttet från en krabba, hemrörd majonnäs, en sked dijonsenap, lite rivet citronskal, en halv stjälk finhackad selleri + selleriblad + några stänk vardera av worchestersauce och tabasco. En sådan fredagskväll är ett litet mirakel helt i sig själv. Jag hoppas att någon känner min oändliga tacksamhet.