torsdag, juni 19, 2008

Camilla skriver själv

Här är min text i tidningen i dag. Här är Camilla Lindbergs egen artikel om varför hon följde sitt samvete.

Nyss skickade jag en stor bukett till henne med texten "Camilla, folkets hjältinna".

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har full förståelse för att du är besviken över utgången i den här frågan och jag delar helt ditt förakt för det regiserade taskspelet i kammaren. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är lite märkligt att du i artikeln inte alls reflekterar över vilka effekter, i ett större sammanhang, fritt röstande i riksdagen får. Att låta påtryckningsgrupper förstå att de genom kampanger/hot/belöningar kan påverka enskilda ledamöters röstning är att, i sanning, öppna Pandoras ask. Den repressentativa demokrati vi har (trots visst inslag av personröstning) bygger på att välja röstar på ett program byggt på idéer och värderingar som tagits fram av en grupp personer. Det ankommer sedan på gruppen gemensamt (inte på var och en av medlemmarna) att i sakfrågor avgöra vilken ståndpunkt som bäst stämmer överens med det framtagna programmet. Börjar lojaliteten med gruppens beslut brista försvinner helt möjligheterna till ett effektivt styrelseskick. Att uppmana enskilda ledamöter att rösta "efter sitt samvete" är i förlängningen att uppmana till s.k. polsk riksdag. Alltså: rikta ilskan mot hela partigrupperna för att de inte följt de värderingar de ger uttryck för i sina program, inte mot enskilda ledamöter för att de valt att respektera den repressentativa demokratins spelregler

Anonym sa...

Egon.
Jag tycker att du har en poäng men också att du hugger lite i luften. Självklart måste de ledamöter som valts in som representanter för ett parti visa respekt för de värden och idéer som tagits fram på gruppnivå. Men att uppmana en ledamot som etiketterat sig som liberal att följa sitt samvete och samtidigt visa respekt för en grundpelare i det liberala idébygget är just därför långt ifrån detsamma som att förespråka polsk riksdag.

Hade det varit fråga om uttalat konservativa partier som vi röstat fram i aliansen hade man utifrån deras grundläggande värderingar kunnat förstå att statens och nationens styrka och säkerhet skulle komma att väga tyngre än individens frihet när de ställdes mot varandra. Men nu har partierna sagt sig vara liberala, och de enskilda ledamöterna har valts in på de premisserna. Dessvärre har de visat sig vara oförmögna att förvalta detta uppdrag. I den representativa demokratins spelregler borde det därför innebära att de nu är öppna för kritik - på såväl grupp som individnivå. Och att de inte borde få förnyat stöd vid nästa val, med mindre än att de etiketterar om sig. Problemet är ju bara att vi liberaler står utan något seriöst alternativ att rösta på istället.

Manu sa...

Bra skrivet i Expressen.

Finns det några intressanta analyser kring vad de verkliga skälen till att FRA-lagen gick igenom ÄR? Jag menar, det måste ju ligga en hund begraven: Hotbilden finns inte. Terrorister kommer man inte kunna avlyssna ändå för de krypterar redan sin trafik.

Oscar Swartz skriver:
"Den politiska situationen är unik. En i princip enhällig press uppmanar ledamöterna att rösta NEJ till lagen. 85-90 % av människor säger i nästan alla webbomröstningar att de inte vill ha lagen. En folklig proteststorm som inte skådats på många många år har uppstått. Underifrån. Utanför partihierarkiernas slutna värld. Talkörer har skanderat runt riksdagshuset så att fönstren skallrade idag. Ändå framhärdar man".

Wtf liksom... Är det påtryckningar utifrån? Är det en ny version av en urspårad Rysskräck? Vad är det frågan om?

Anonym sa...

Bra skrivet. När det gäller att lämna partilinjen, så är det väl i det här fallet snarare partierna själva som lämnat den när de går med på ett sånt här förslag.

Sedan är det ju så att det ska vara riksdagen som representerar folket, den ska INTE vara regeringens dörrmatta. Regeringen föreslår, riksdagen avslår eller antar. Det verkar som om riksdagen glömt det.

Anonym sa...

Påtryckninghar utifrån: Det kan ju i så fall bara komma från ett håll - USA.