söndag, september 03, 2006

Läs och begrunda

Ett välformulerat och huvudsakligen välgrundat j'accuse mot svensk sportjournalistik i allmänhet och Jan Majlard i synnerhet.

12 kommentarer:

Petter sa...

Välskrivet och intressant, även om jag långt ifrån håller med i Mats Olsson-bashingen. Fantastiskt, på det mindre positiva sättet, Majlard-svar om inte annat.

Betarna är vässade sa...

Fantastisk text. Idén om att mängden text som produceras numer har påverkat kvalitén är intressant (även om den tidigare nivån inte var särdeles hög).

Vad gäller Jan Majlard är ju han bara skrattretande, men att han fått bre ut sig i Svenskan med sitt Zlatan-hat är smått fascinerande. Saknar lokaltidningen redaktörer? (Vidare är det ju också anmärkningsvärt att skojaren Majlards tveksamma agenda spridit sig till andra medier; Sportbladets bedömning av Zlatans insats igår är ju bara ett exempel.)

Vanligtvis skulle jag stå upp för Mats Olsson, men tack vare den tarvliga, populistiska kampanjen mot landslagsledningen efter VM förtjänar han en åthutning.

Destiny sa...

Ni är knasiga. Texten är skriven i stark affekt och generaliserar nåt alldeles huvudlöst. Att Ernst har en biff med Majlard är en sak, att göra ner hela den svenska sportjournalistkåren på grund av det är en annan sak. Och går man till källorna ser man att Ernst reaktion inte riktigt står i proportion till Majlards "brott". Jag är värsta Zlatan-kramaren och jag har svårt att se hur Majlard ska kunna etiketteras som Zlatan-hatare. Jag kan etikettera Majlard som svag stilist, men det är något annat.
Och huligan med gåspenna... well, hade jag varit Ernst hade jag fortsatt odla min potatis, inte tagit det som att Majlard tror att alla skåningar slåss.

Och sluta kalla Majlard för skojare med tveksam agenda utan att belägga detta med just nåt. Okej, det är lite inne att hata Majlard just nu och han är har gjort bort sig flera gånger och är förvisso inte världens bästa skribent, men sluta hetsa mot honom personligen. Jan Majlard gör sitt jobb, han står där också de grå vardagsmatcherna. Han är genuint intresserad av fotboll, är min bedömning. Sluta skriv som om ni hatar honom personligen, skriv i så fall att ni ogillar hans jobb. Jag står inte ut med Lasse Anrells åsikter och krönikor men jag kallar honom inte skojare med tveksam agenda för det. Mer fred! Mer kärlek! I alla fall lite mer respekt. Det är min vänliga vädjan i Majlarddebatten.

betarna är vässade sa...

Visst Destiny, texter om fotboll och fotbollsvevakning skrivs bäst helt utan affekt. Lite sådär fesljummet ska det helst vara, gärna som en match mellan Brommapojkarna och Falkenberg. Eller inte. För någon generalisering rör det sig inte om i artikeln. När vi tvingas läsa om diverse romanser och tatueringars betydelse på sportsidorna är det inte konstigt att sportjournalistiken jämförs med skvallerpressen. När deras uppdrag snarare upplevs vara att karaktärsmörda idrottare istället för att bevaka och rapportera om sport är det inte konstigt att man slutar ta media på allvar.

Vad gäller Maljards Zlatan-hat är ju det allmänt känt. Mats Olsson har ju t ex ironiserat över detta i några år. Ett flertal artiklar är skrivna om saken (läs t ex Media i Fokus nr 2/04, ett temanummer om rasism i media). Lägg därtill Ernst citat och du har en tydlig bild av Majlards agenda. Varför påstår du något annat? Vad har du för belägg för din åsikt?

Lay sa...

Yay! You're back!

Silverfisken sa...

Frångår ämnet.

Nu får du sluta med slutandet, Isobel, Din blogg behövs där ute.

Exeget sa...

Ja, ärligt talat. Kom tillbaka.

Vurre sa...

Majlard är definitivt en skojare, och hans agenda är avgjort tveksam. Hans fanboyiga Dif- och Kim-hyllningar är enögda för att säga det minsta, hans Zlatan-dissar likaså. Dessutom beter han sig som en skolgrabb när han får kritik - vrider på sin meningsmotståndares argument på ett desperat och patetiskt sätt och levererar en retur utan vare sig finess eller relevans. Som den Ernst fick. Nej, Majlardbashing kunde man ägna mer tid åt. Det fina i just den här historien är ju att han gör det så bra själv.

Och jag håller delvis med om att det borde vara något mindre otäta skott mellan sportskvallret och den rena sportrapporteringen. En torrboll som Stefan Alfelt blir ju en frisk fläkt bland alla "sköna snubbar" (hej Robert och Simon) med "god insikt" i landslagets små subgrupper och kotterier. Det är av visst intresse, men mer än något uppslag är det bara inte värt. I remember sportjournalistik when sportjournalistik was about svettiga benskydd and liniment.

Wergeland sa...

Svensk sportjournalistisk är högklassig. Kanske inte i skvallertidningar som AB eller Expressen, men en tidning som Offside håller världsklass.

Vurre sa...

Offside - tillåt mig kastspy. Maken till att vara imponerade av sig själva får man leta efter. Faktum är att Offsideredaktionen är mer överskattade än Mats Olsson någonsin var. 25-sidiga reportage om en jävla favela-unge som kan kicka en boll hundra gånger? Check. Rotande i Difspelares soptunna i sällskap med spelaren i fråga, medan denne ger hjälpsamma kommentarer? Check. Stjärnögt och okitiskt köpande av allt strunt om Difs odiskutabla storhet och kommande europaframgångar Bo Lundqvist vräker ur sig? Check. Nostalgiska tillbakablickar på noga valda delar av thän swänska fothbollshistovrien? Check. Nudiejeans? Check. Whipping Floyd-t-shirts? Check.

I en rätfärdig och sann värld hade Offside ruttnande inifrån gett utslag i upplagesiffrorna för flera år sen.

Jakob sa...

Fan vilket tjafs det har blivit om dem här stolparna. Fotbollens död? Man kan väl snacka hur taffliga våra (Bajens) s.k. huliganer beter sig. Att kasta in ett grishuvud på Figo. Det är fan genomtänkt, subtilt och - för mig ialla fall - en smula poetiskt. Eller vad sägs om en vespa a la Inter?

Wergeland sa...

Vurre: Är du sur för att de inte skriver om HBK?