onsdag, september 20, 2006

Sveriges eget Dallas

I går hade jag en text om Sveriges egen Miss Ellie. Läs också om Bobby Ewing, Cliff Barnes, Ray Krebbs och förstås om vem som egentligen sköt JR.

4 kommentarer:

k sa...

Det är inte lantis-Maud jag personligen har problem med. Det är snarare hur hon känns så utstuderat folklig att det upplevs tomt, falskt och helt enkelt jävligt obehagligt.

Personlighetsbefriat "nu tycker jag såhär för det blir bäst, nu klappar jag högst av alla i Pride-tåget för det blir bäst"

Scary.

Lay sa...

Malin Ullgren låter mer än lovligt bitter. Men det slår ju inte hennes artikel om Täby, och hur hon inte kan förstå villalivet. Hahahha... För att sno ett citat från Linda Skugges blogg: "Malin ”gangsta” Ullgren fattar inte ett skvatt av medelklass-usch-och-fy-villaförorten-Täby för hon är uppväxt i da hoods of götet."

Hihihi.

Isobel sa...

Jag blir så jävla trött. Jag håller inte med Malin i det här fallet, men det är en personlig iakttagelse och en rolig analogi. Varför skulle det plötligt vara "bittert"? Det är bara en trött anklagelse när man inte vill, kan eller orkar förklara sig. Plus att jag förstås också är tveksam till Täbys förträfflighet som bostadsort.

lay sa...

Det är absolut en personlig iakttagelse och en rolig analogi (även inkluderande de andra texterna). Jag tycker däremot att det är ganska uppenbart att hon är mindre nöjd med utfallet av valet (baserat även på Täby-artikeln), och min personliga iakttagelse är att tonen i texten är bitter. Jag ser inte någon motsättning i dessa begrepp. Sedan tycker jag inte heller att det finns något inneboende ondskefullt i att växa upp eller bo i en villaförort, lika lite som det är det att bo i miljonprogrammet eller innerstaden. Att döma folk efter deras ursprung eller bostadsort är lika unket som att döma dem efter etnisk identitet eller liknande.