tisdag, september 26, 2006

Det var bokstävernas fel!

I dag skriver jag om en bok om det politiska språket och hur orden styr vad som är bokstavligen tänkbart.

8 kommentarer:

svenne sa...

jag och mina vänner håller på att starta en hånaisobelblogg. gud vet att det finns ämnen att skriva om. nu vill jag bara veta - ska vi håna med kärlek eller utan?

Isobel sa...

Utan. Absolut! Skicka länken bara när ni drar igång.

Anonym sa...

"I få andra länder är avvikare lika illa sedda" som i Sverige och USA? Räkna gärna upp 10 länder som överlag har en mer liberal inställning till: 1) homosexuella 2) Kvinnor 3) invandrare.

Isobel sa...

Jag kan absolut reda ut eventuella missförstånd om du först förklarar på vilket sätt kvinnor bör ses som avvikare och vad "en liberal inställning" till kvinnor kan tänkas bestå av.

Anonym sa...

Jag omformulerar: "liberal inställning till jämställdhet". Mannen är ju för övrigt ännu i dom flesta länder normativ, sen spelar det mindre roll hur du skulle vilja att det såg ut. I övrigt undviker du frågan genom att på ett ganska typiskt sätt märka på ord. Jag tyckte delar av artikeln var ganska bra, till jag kom till just det stycket. Lät som du fått din allmänbilding från kvällstidningar och tv. Tredje världen: naturskönt område där goda människor förtrycks av imperialistlakejer. Usa och Sverige: behärskas av inskränkta rednecks. Jag är väl kanske inte världens mest beresta man, jag har väl varit i något dussin olika länder, och de människor jag träffar har jag träffat av en slump, jag har inte umgåtts med tusentalet individer av varienrande klass och så vidar, (Å andra sidan brukar de som umgås med en västerlänning ofta ha en mer tolerant livvsyn till avvikande fenomen som homosexuella, främmande folkslag och kvinnlig jämställdhet) och mitt intryck överlag är att den stora majoriteten av jordens befolkning på den rent privata värdemässiga skalan hör hemma någonstans mellan kd och sd. Om Sverige - oh för den delen USA - hör till de länder där de avvikande skulle vara ´"mest illa sedda" borde det finnas åtminstonde 140 länder där en betydligt mer liberal inställning är rådande. Jag vet inte många andra länder där homosexuella får ingå statligt sanktionerat partnerskap: jag antar att det är så typ i Holland och i Danmark, men där frodas ju å andra sidan en viss inställning till muslimer. Så kom igen nu: tio mer liberala länder. Själv skulle kommer jag faktiskt inte att tänka på mer än två: Kanada och Island, men då jag aldrig varit där är det inte mer än hörsägen och gisnning.

Anonym sa...

Medborgare, det 'r ju ett *borgerligt* ord, påpekade förtrytsamma sossar i mitten av 80-talet när Ingvar Cralsson ville få igång en diskussion om deltagande och (s)kleros i sitt parti. Låter som Medborgarskolan och , hu, medborgerliga rättigheter....

Isobel sa...

Visst, det var lite ordmärkande, men det har betydelse i det här sammanhanget. Du verkar nämligen se ett socialt progressivt samhälle som automatiskt tolerant mot olikheter. Så är det inte. För att svenskar inte är särskilt socialt konservativa (vilket vi inte är, särskilt inte i en internationell jämförelse) förhindrar ju på intet sätt att vi ändå skulle vara extremt konformistiska. Vilket vi också är.

Det finns otaliga undersökningar om hur illa svenskar tycker om olikheter och öppna meningsmotsättningar, hur illa sedda avvikare är. Däremot ser inte svenskar i gemen nödvändigtvis just exempelvis sexuell läggning som något som definierar avvikelse eller tillhörighet. Om homosexuella beter sig som vem som helst är de inget problem, det är först när de avviker på något mer grundläggande sätt som de ringaktas, eller ses som besvärliga. Samma sak gäller invandrare. Det är rätt få svenskar är rasister i grunden. Däremot kan ganska många stämma in i det man kan kalla den nya folkpartistiska modellen ("Här ska alla minsann göra som vi alltid gjort och ställa upp på vårt fria toleranta samhälle. Annars jävlar.")

Det amerikanska samhället är mer socialt konservativt, men delar med oss misstänksamheten mot avvikelsen som sådan. Vissa antropologer skulle hävda att det beror på bristen i båda länderna på traditionell urban borgerlighet, att grunden i båda samhällena varit självägande bönder.

Anonym sa...

"Vissa antropologer skulle hävda att det beror på bristen i båda länderna på traditionell urban borgerlighet, att grunden i båda samhällena varit självägande bönder."
Det är vad fascister kallar "nivellering", det demokratiska samhällets utjämnande tendens. Mycket riktigt har ju Sverige visat sig betydligt mindre tolerant mot högerextrema yttringar än exempelvis den goda gamla trälstaten Danmark.