I Journalisten får ett antal personer uttala sig om medieåret 2005. Årets citat, årets löp, årets scoop, osv. (Björn föreslår som årets ord sommarens snackis på redaktionen: "husvagnsorgasmen", känt från första numret av tidningen Hallå! Ulla, 41, förklarade då bland annat att det var "en total urladdning".)
Som sig bör just det här året får alla dessutom uppge årets blogg. Mats Hård, Ebba von Sydow och Martin Gelin får två nomineringar var. Johan Croneman får en (vilket kan tolkas både som en förhoppning för framtiden och en spark mot själva bloggandet), Expressens politikblogg får en och två personer säger "alla okända människors bloggar", dock utan att uppge någon.
Jennifer Wegerup haussar Bitterfitta, Fredrik Strage lyfter fram Head to Christ och Bo-Göran Bodin slår ett slag för Merit Wager. Martin Jönsson gillar föga förvånande Romenesko på Poynter.
Marie Branner, Linda Olofsson, Jenny Harlin, Joachim Dyfvermark och Evin Rubar, som utgör 30 procent av de tillfrågade, vill emellertid antingen inte säga någon blogg eller uppger uttalat att de "inte läser bloggar".
Att Laila Freivalds väljer bort media har vi ju insett vid det här laget, men detta är ändå intressant. Hur länge till kan man säga som journalist att man aktivt väljer bort alla bloggar? Att ingen enda är tillräckligt intressant för att man ska orka läsa? Själv måste jag erkänna att jag har svårt att ens föreställa mig en sådan inställning. Nä, jag läser inte böcker, jag tittar inte på teve, jag läser inte tidningar. Varför inte då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Men handlar det inte om vad man är ute efter? Att de här personerna är ointresserade, gör dem ju till dåligt lämpade personer att kommentera medieåret, det håller jag med om. Men jag har stor förståelse för att välja bort saker.
Jag läser ju en massa tidningar, böcker och bloggar och lyssnar på radio – men jag ser inte på tv. Det sparar i varje fall lite tid. Och detta är inget moraliskt statement – det är en smaksak. Andra väljer bort annat. Gott så.
Att avsaga sig yttre intryck - Det ar nutidens vedervardiga postmodernism som sager att den akta sanningen kommer inifran helt utan yttre paverkan. "Jag har ratt" - inte pga den intellektuella och rationella overtygelsen baserad pa saklig rationalitet utan en narmast religios kansla av "korrekt moral" baserad pa en tro pa en urspsrunglig renhet. Sedan kan man kalla det for Kristendom, socialdemokrati, kapitalism, new-age, konspirationism eller anarki eller vad som helst for mall som man tror pa och tolkar varlden genom.
Undersokningar visar om och om igen att manniskor, i dagens mediesamhalle, inte generellt blir mer informerade och mer allmanbildade, istallet blir det lattare for enskilda individer att ignorera andras asikter och bara uppsoka artiklar och berattelser som bekraftar deras ursprungliga installning de fatt fran barndomen eller vad nu praglat deras uppvaxt mest.
Det ar en makroeffekt av teknologin, manniskor stanger av sig fran yttre oombedda intryck genom: Bredband, Kabel TV och hem-bio, Ipod, mobiler/textande, fullmatade underhallnings-SUVar och nyare uppfinningar. Och i vissa fall, genom pressinformatorer.
Freivalds ar bara ytterligare ett tragiskt offer av denna post-moderna sjalvtillracklighetsreligion.
Jag trodde ju att jag och Aaron skulle bli mest nominerade. Eller också inte..
/Goesta
Jag hoppade också till när jag såg det där i Journalisten. Att medvetet välja bort ett medium (må det vara bloggar eller tv eller vad som helst) är i mina ögon inget annat än en oerhört skitnödig inställning. Okej att man föredrar vissa sätt att ta till sig information framför andra, men att kategoriskt blunda för sakens skull är ju bara korkat.
Jag menar inte att knäppa på näsan, men Nikola skriver att postmodernismen säger att sanningen kommer inifrån utan yttre påverkan. I själva verket är det postmoderna tänkandes grundbult att det inte existerar någon sanning som kommer inifrån utan just att allting står i relation till historia, samhälle, blablabla.
Det står förstås Nikola fritt att tycka vad hon vill, men den inledningen om postmodernismen är felaktig.
Man har inte tid att ta till sig all information, det förstår jag också. Men att som journalist säga att just den här formen bevärdigar jag mig inte med, det är faktiskt inte så professionellt.
Hej "Froken Johan", jag skadas inte av lite knapperi pa naskroken. En lite konstig diskussion detta, och fel forum, men jag maste ju svara :)
Jag ska komprimera.
Det ar nagot som beror mig, postmodernismens etymologi... Jag hoppas Isobel forlater denna mastrande harrang pa hennes egen blogg.
Din tolkning av begreppet post-modernismen ar ytlig och tar inte i berakningen vad jag skriver i ovrigt, du gor alltsa en egentolkning av mitt resonemang som forstarker det jag sjalv sager, markligt nog.
Om man foljer Lyotards resonemang om Postmodernismen som ett upplosande av tidigare "allmansanningar" till mindre och mindre isolerade enheter resulterar detta i ett upphorande av det som ar kommunikation, i det langa loppet. De "memer" som Dawkins anvander sig av blir obsoleta och kunskap och begrepp maste hela tiden skapas pa nytt, till forfang for det som ar en av de grundlaggande begreppen av samhallet, namligen kommunikation.
Nar ett ord enbart passar for just det enstaka tillfalle som det anvands innebar det underforstatt att enbart anvandaren av ordet kan veta exakt vad som menas. I den traditionella upplysningstraditionen som postmodernismen tar avstand ifran soker man (omedvetet eller ej) efter just kontinuerliga sanningsbegrepp som postmodernismen vill ta avstand ifran. Att sedan sanning egentligen ar "viljan att kommunicera" har mer med motivationen att gora an nagon egentlig epistemologi.
Att kalla nihilismen eller motstandare mot traditionella moraliska system for postmodernister ar att helt missforsta begreppet.
Men som sagt, detta ar inte ratt forum att diskutera detta. Jag accepterar att du inte haller med mig aven om du inte svarar ocha tt du antagligen har en fullkomligen forodande repspns.
Sant Isobel, mediemedvetenheten är väldigt bristfällig bland svenska journalister. många är de tillfrågade verkar väldigt ointresserade av sina ämnen. strange.
Over huvud taget ar svenskar generellt forskrackligt omedvetna om omvarlden (forutom USA).
Svenska nyhetsmedier anvander alla samma nyhetskalla och slutar skicka ut korrar, specialintressen tacks mer och mer av specialmedier som kops av de som redan ar intresserade och redan vet.
Kultursidorna, exempelvis, min kapphast, har i princip blivit "underhallningssidor". underhallningsindustri ar mer naringsliv an kultur, i min mening. Det e bara The Guardian som gar mot strommen. Men nar man maste salja reklam sa far man underordna sej marknaden.
Dessutom langtar jag efter svenska journalister som verkligen brinner for sitt amne och vagar bli forbannade pa riktigt. Journalister som vet battre an andra, som vagar sticka ut hakan. Varfor kan man inte bli forbannad ocksa som journalist?
Helt fel forum som sagt, men jag kommer med ett litet avslutande (?) svar ändå. En kort mening som slutar med "blabla" är självklart ytlig. Själva "blabla":t skulle peka på just det att jag inte trodde mig komma med något särskilt djupsinnigt. Jag tycker fortfarande inte att det stämmer att säga att postmodernismen är en tro på en sanning utan yttre påverkan utan snarare det motsatta (och nihilism var det du som skrev, inte jag). Däremot har du faktiskt helt rätt i att jag bortsåg från ditt resonemang i övrigt, och att det jag skrev var något av ett exempel på det du skrev. Tack för näsknäppen, främling! :)
Eh, förtydligande till min näst sista mening: Jag menade alltså att jag ser när du säger det att mitt svar till dig blev ett klargörande exempel på det du skrev om.
Ytterligare förtydligande:
Nikola är en man, inte kvinna.
"Nä, ja svara inte i telefon när det ringer. Den som ringer brukar ändå mest vilja snacka skit."
Skicka en kommentar