Ni (i kommentarerna nedan) talar om att Sverige har siktet på guld och "vi förlorar inte längre mot Costa Rica" och hävdar samtidigt att det inte längre finns någon underskattning av småländerna.
Hjälp. Om folk i truppen tänker som ni kan det nog gå ännu sämre än jag ens vill gå in på.
Och Sverige och VM-guld? Eh. Kanske ändå inte va?
Visst, Zlatan skulle platsa i ett guldlag. Men vi har bara en sån. Brasilien har ett anfall av Robinho, Ronaldo, Ronaldinho, Adriano och Kaka. Samtliga bättre än Zlatan (även om han nog kanske kan hinna gå om köttbullen under halvåret kvar till VM).
Dessutom har Sverige inte längre något försvar. Vi har Alexander Östlund som högerback. Vi har en Mellberg som otvetydigt har sin bästa tid bakom sig, men förstås inte vill medge det. Han bildar mittlås med en 30-plussnubbe från ett lag som kom åtta i allsvenskan. Visst, Lucic brukar vara säkerheten själv i landslaget, men han är ingen John Terry. Edman är den enda i backlinjen som är en självklar landslagsman.
Styrkorna i det svenska landslaget är att vi har en av världens bästa målvakter och en av världens bästa forwards. Dessutom en mittfältare som är topp-30 och ytterligare en forward som har varit i världsklass, men som inte spelar särskilt mycket längre.
Sen har vi en backlinje där 1/4, kanske 2/4 om man räknar Lucic, är bra. Och en habil defensiv mittfältare som dock inte är bra nog för att kompensera bristerna bakom. Och två bitvis briljanta, bitvis sega/veka kreativa mittfältare som nog skulle kunna spela in sig i en gemensam trygghet, som skulle kunna ge ett riktigt bra innermittfält, men som å andra sidan aldrig får spela ihop.
Resten är folk som lever på rutin och gamla meriter alternativt kids som aldrig riktigt fått/tagit chansen.
Ni kan inte på allvar tro att detta är ett guldlag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
När Newsweek ställde samman en snabbguide till VM 1990 lät det så här om Sverige:
"Overworked, underpaid, star-studded. Could be a surprise in the final four."
De missade bara på sådär fyra år.
Nä, guld lär vi inte ta. Men till kvarten ska vi och sen kan vad som helst hända. Förluster mot Costa Rica (eller Togo eller Trinidad & Tobago) hör dåtiden till. De ekonomiska förutsättningar och övrig utveckling inom fotbollen har sprungit ifrån blåbären. Självfallet förutsätter jag att Isaksson m fl ändå förbereder sig grundligt inför alla matcher, men en viss kaxighet kan vi kosta på oss.
Visst, backlinjen är i fritt fall sedan 90-talets storhetstid. Och mittfältet är inte fullt konkurrenskraftigt om vi granskar spelare för spelare. Ljungberg håller god internationell standard, Svensson är bäst i Sverige på sin position men inte mycket mer (vi elfsborgare anser ändå att han är jordens salt) och på högerkanten har vi inget av värde. Linderoth är dock värd mer än att harva på Köpenhamns mittfält. Undantaget Zlatan har han varit outstanding i landslaget de senaste åren. Längst bak och längst fram har vi två spelare av absolut världsklass och en gubbe som nog kan motivera sig till ett sista stordåd.
Nu räcker inte det för att ta oss till kvarten varför det är avgörande att helheten är större än delarna. Något vår landslagsledning garanterar. Undantaget Kroatien finns det inte många lag som kan matcha oss organisatoriskt. Jag anser att Lagerbäck fortfarande är underskattad. Hans enda misstag hittills är träbenet Johan Mjällby i en defensiv mittfältsposition. Det kostade oss en EM-turnering. I övrigt är han fläckfri.
jag håller med willesque på alla punkter, rent sakligt.
Men åter igen. Det finns ingen logik i vilket av de 10 bästa lagen som vinner. Och viktigare än det, De bästa 10 lagen är de bästa 10 lagen just då. I Tyskland. Inte nu. Inte enligt kompetens. VM handlar aldrig i slutändan om kompetens. Då skulle varje förhandsfavorit utklassat alla lag. Och det är lika slående viktigt som att man inte rankar Lucic per liga.
Lucic är ett perfekt fall, eftersom han inte möter världsanfallare på år och dagar, men alltid förstår dem. Nej, han har inte mött Ronaldinho. Men han har mött Trezeguet och Henry, och där var han ju verkligen inte hjälplös.
Det är det som är hela meningen med fotboll, varför vi fortsätter att bry oss. För att den riktiga talangen inom fotboll, den som tar lag till segrar, är en talang om att drömma, och att sätta hela sin kropp bakom drömmen.
Därför avgörs VM när VM stundar, inte nu. VM avgörs inte av 'artister'. VM avgörs av modiga krigare som inte bryr sig om målet utan vill något mycket större. Och i VM spelar ingen spelare som inte har den fotbollsmässiga talangen. Däremot spelar många talangfulla fotbollsspelare utan talangen att vilja se någonting större än alla andra.
/Aaron
Det är roligt med fotboll. Jag vet inte varför. Kanske är det för att vi mäter oss. Jag håller med om att Sverige knappast har ett guldlag. Men Sverige är svåra att möta! Det säger lag efter lag. Kanske gör vi få misstag. Vi kallar den tekniken för disciplin. Men guld? Men varför inte? Varför skall Sverige alltid vara det där laget som slår ur underläge och vara de som blir överlyckliga när vi tar oss vidare från gruppspelet? Det är bra att siktet är klart högt från början. Och är det redan högt skadar det inte att höja det ytterligare tills det att det inte går att komma högre. Guld. Guld! Allt vi behöver är att försvaret fortsätter att hålla ihop hyfsat som det gjort hitintills och att Zlatan kommer över sitt, som Kurt Hamrin säger, "problem" med att han gör för få mål.
Anders
Skicka en kommentar