Oscar Swartz har gått igenom EU:s planer på lagstiftning om lagring av trafikdata. Ministerrådet med Thomas Bodström vill att myndigheterna ska lagra alla sända mail, att anonym surfning på exempelvis bibliotek ska förbjudas och att anonyma kontantkort till mobiltelefoner ska stoppas. Ursprungligen var det en del i kampen mot terrorismen, men exempelvis skiv- och filmbolagen är entusiastiska över möjligheterna att komma åt fildelare.
Än så länge har EU-parlamentet hållit emot (bland annat svenska moderater och vänsterpartister) men hur länge det går vet man inte. Jag är i vanliga fall rätt sällan upprörd i integritetsfrågor, men det här går väldigt långt in i våra privatliv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Obehagligt, är vad det är.
Att registrera surfandet är till sin art inte olikt att helt enkelt bevaka personers rörelser och notera var de stannar, vem de pratar med, vilka skyltfönster de tittar i.
Och att läsa folks e-post är principiellt knappast annorlunda än att sprätta upp och läsa deras vanliga post.
Det passar sig helt enkelt inte – varken det ena eller andra – i ett anständigt, civiliserat och demokratiskt samhälle.
Det är oroväckande. Vad som pågår är ju en uppluckring av "oskyldig tills bevisad skyldig".
Mediakonglomeraten ser alla, även de som köper musik lagligt, som potentiella och villiga brottslingar, redo att bryta mot lagen. Vilket, vad de anbelangar, betyder minska deras vinst - de skiter i artisternas verk.
Polisverk och liknande myndigheter vill göra det lätt för sig när det gäller grova brott. Särskilt terroristerna är ju en svår motståndare eftersom de oftast är intelligenta och kan hålla käften (till skillnad från det mesta vanliga buset som oftast har någon form av missbruk som gör dem klumpiga).
Det är också åtgärder av reaktionärt slag, eftersom polismyndigheter hittills har varit rent urusla på att stoppa terroristdåd innan de sker. De är bra på att nysta upp saker när det väl har hänt, och det kommer bli lättare om de här förslagen går igenom. Men sett ur rent proaktivt informationsvärdesperspektiv är det ingen större skillnad. Det är lätt att klona mobiltelefoner. Och med dagens 3G-telefoner kan man utan problem använda krypterad IP-telefoni och på så vis hålla själva kommunikationen helt hemlig (åtminstone 30 år in i framtiden). Allt polisen då har är indicier. Det vill säga samma situation de befinner sig i med kontantkortstelefoner idag.
Enda skillnaden är att vi privatpersoner får känna oss konstant misstänkliggjorda. Vilket inte känns som omtanke, direkt.
Det var Augustprisgala på tv idag. Jag tyckte jag såg dig i publiken, kan det stämma?
Obehagligt och, med tanke på mängden av information det handlar om, rätt meningslöst. Om jag skriver ett mejl om "Bin Laden" med Immortal Technique (utmärkt låt för övrigt) så är det till för mottagaren, inte för CIA. Men man kan sätta ett lika stort frågetecken för vad mjukvaruföretagen gör med den information de får in. Om man använder Windows Media Player eller Real Player så håller de kontakt med Internet och skickar data tillbaka till företaget bakom mediaspelaren - data som kan användas både för reklamändamål och för att under¨söka vad man lyssnar på, och i vilka format. Den sortens återkoppling är givetvis en säkerhetsrisk - det står ju virusmakare fritt att låta sina otyg smyga in den vägen.
Farsen kring Sonys !"rootkit" som skulle skydda mot olovlig kopiering men istället visade sig kunna kvadda din cd-rom, med flera trevligheter, är bara ett exempel på vilken gråzon den här sortens teknik hamnar i.
Teknikexperten Bodström har väl inte förklarat ännu HUR all denna information ska lagras, och vad det skulle kosta.
Det hela kommer nog att falla på sin egen orimlighet eftersom mängden information som skulle behöva sparas är gigantisk.
Inte direkt första gången som Bodström uttalar sig innan han tänkt efter (eller rättare sagt, att någon tänkt efter åt honom...)
Ett par kommentarer:
a) förslaget berör inte (ännu i alla fall) att e-post ska kunna läsas, däremot kommer man att kunna kontrollera vem man har kontakt med.
b) mängden data är ett argument mot effektiviteten i så motto att det sannolikt inte kommer att gå att hitta en terrorist, däremot kommer det att gå utmärkt att hitta t.ex. fildelare (eftersom själva handlingen har blivit straffbar), för att inte tala om hur det kommer att gå att diskreditera människor som gör saker på nätet som utan att vara olagliga kan vara "ägnade att framkalla andras missaktning" (porrsurfning, sexchattar, konstiga organisationer vars hemsidor besökts etc.) De uppgifterna kommer att läcka ut, och risken ökar ju längre uppgifterna lagras, m.a.o. risken är stor att man får något som är jämförbart med Stasis övervakning av människor, och effekten ökar ju mer av människors sociala kontakter som delvis sker på nätet.
c) Kostnadsargumentet lär knappast bita på politiker som bestämt sig.
Känns lite obehagligt.
Skillnaden mellan den formen av övervakning och kameror på allmän plats eller avlyssning av våra telefonsamtal känns kanske lite väl hårfin.
Kan man säga såhär:
Makthavare känner sig här tvingade förtrycka en företeelse eller en generation, rörelse eller grupp vars normer och uttryck skiljer sig dramatiskt från den tidigare. Tvingas, pga den oförmåga makthavarna besitter att förstå, analysera och kontrollera dessa normer och uttryck.
Den kreativa dialektiken i alla dynamiska förhållanden innebär att det finns ett inbyggt samförstånd mellan två kontrahenter. De är samtida, jämnstarka eller helt enkelt vana vid varandra, av tradition eller fysisk ofrånkomlighet. De är självreglerande och använder samma regler att uppnå sinsemellan olika mål.
Däremot: I en destruktiv motsättning ser vi en part som saknar förståelse för sin motpart. Parten saknar insikt i motpartens ursprung, motiv och mening. För att den ifrånsprungna eller hotade parten skall hinna ifatt, uppnå jämnstyrka eller balansera med sin motpart försöker denne alltså i detta fall kraftigt förhindra den sedan länge igångdragna rörelseenergi som den hotande motparten uppnått.
Det är en kränkande handling och destruktivt för båda parter i slutändan.
Om man låter ett barn växa upp osedd, utan några regler eller bestämmelser blir detta barn som vuxen garanterat oregerligt och kaotiskt. Oberäkneligt. Det är för sent att uppfostra en vuxen människa på samma sätt som ett barn, men på något sätt måste man ta sej an denna individ. Långsamt lära sig leva tillsammans i harmoni.
Eller så låser man in den där "jopbbiga människan" för all framtid.
I detta exempel är alltså internet detta oregerliga barn som alltför länge vuxit upp utan någon som helst uppmärksamhet från "vuxna". Nu är "barnet" självt vuxen. Med en vuxens kropp och en vuxen människas viljor och krafter. Makthavare är uppenbarligen inte redo att ta sitt ansvar för det som under så lång tid växt fram under deras väkt.
Att använda sig av inhuman lagstiftning är inte värdigt en modern stat. Inte värdigt ett modernt intellekt. Inte värdigt vare sig Ateist eller troende. Det är en intellektuell pinsamhet att tvinga sig till ett sådant retroaktivt erkännande av sitt eget misslyckande.
Vi borde istället skyddas av våra makthavare från just dessa spionorganisationer och megaföretag.
Har du kollat MUFs protestsida?
www.stoppaovervakningen.nu
Skicka en kommentar