De har publicerat min Håkan Mild-hyllning på Bara ben på Glenn Hysén. Killen som mailade och frågade om de fick göra det berättade att de tipsats om texten av "en av Sveriges största sportjournalister". Hmm.
Jag borde förstås ha sagt det till Roger Wilson häromdagen att den största skillnaden mellan bloggen och betaltexter är att här kan jag skriva så mycket om fotboll som jag vill. Det finns trots allt gränser för hur mycket sport man kan baxa in på en kultursida. Särskilt när man konkurrerar med Jesper Högström om fotbollskvoten. Och jag har aldrig vågat ta kontakt med sporten för att kolla om jag skulle kunna skriva åt dem. De brukar bli arga på Linna när hon skriver om friidrott, så jag har utgått från att ledar&kultursidesbrudar inte är riktigt välkomna på deras planhalva. Nåja. Nu finns jag i alla fall i Göteborg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
........Varför skulle du INTE ta kontakt med sportfolket? Du är journalist och fotbollskunnig, what´s not to like?
Vem är Håkan Mild? Jag bara skojade. Själv har jag hatkärlek till fotboll.
Ibland förstår jag ingenting, ibland någonting, ibland till och med försöker jag att förstå mer än bara någonting. Så jag är inte helt förlorad. Det jag kan om fotboll är mest Fredrik Eklunds förtjänst. Han har nästan lyckats få mig att förstå att det är kultur, men mitt förstånd har svårt att odla in den sanningen. Förlåt!
Fredrik Ekelund ska det naturligtvis vara. Ännu en gång, förlåt.
OK vänta nu! Antingen menar vi "Kultur" som:
Företagskultur, språkkultur, umgängeskultur, sportkultur.. etc
ELLER så menar vi kultur som: Poesi, litteratur, filosofi, klassisk musik, gamelan-orkestermusik, Whiskytillverkning, serieteckningar etc..
Två olika begrepp av kultur. Precis som begreppet "teori". Antingen menar vi teori som:
"han kan ha kommit in från köksingången, men också ifrån farstun, jag tror på köksdörrn"
eller så menar vi teori som:
"gravitationsteorin" eller "Evolutionsteorin"
Fotboll är som poesi eller en tavla som tar 90 minuter att måla.
Ibland är det en tavla som ser ut som Skriet, där man bara vill skrika ut sin ångest.
Andra gånger är fotboll som den vackraste av tavlor eller dikter.
Håkan Mild målade fotbollens tavla med hårda, skarpa färger.
Kaká målar den med mjuka lätta färger.
Snacket om att tjejer/kvinnor inte skulle höra hemma i sportjournalistiken är nonsens.
Kan man sport och har en förmåga att skriva om det på ett sätt som får läsaren att fastna så är det jättebra.
Lycka till!
Själv vägrar jag läsa sportbilagorna, eftersom de till 99 % (räkna själva) handlar om män.
Och jag tycker INTE det är de kvinnliga sportjournalisternas uppgift att bara skriva om tjejer. Det ska vara ändring över hela linjen.
Fast jag är egentligen bara intresserad av herrfotboll. Det är bara det jag kan i alla fall.
Den enkla sanningen är också att många fler sportbilageläsare och sportintresserade är intresserade av herrsporter. Det gäller inte på samma sätt friidrott eller tennis, men kolla bara på hur många som går och tittar på damallsvenskan. Och damfotboll har ändå fått rätt stort medieutrymme.
Däremot hänvisar jag gärna till Linnas analyser av bristerna i bevakningen av kvinnliga idrottare.
Det är klart du ska skriva om herrfotboll om det är det som intresserar dig.
Därmed tror jag det är en självuppfyllande sanning att sportbilageläsare är mer intresserade av herrsporter. Jag läser inte, därför att jag kräks på den massiva herrigheten. Vore det mer jämnt fördelat, skulle jag gärna läsa.
Ett sätt att få reda på detta är att börja ta betalt för sporten och se hur många som skulle vilja göra det. En mycket stor procent kvinnor och en mindre procent män skulle skita i denna bilaga om det bara gick.
Försöker rätt en gång till:
Skrivfel! Det ska stå Däremot, inte Därmed.
Hej Isobel
Självklart ska du skriva om fotboll och allt annat du brinner för.
Offside bad för ett tag sen läsekretsen om återkoppling på deras, i mitt tyccke, utmärkta publikation.
Fler gästkrönikörer var det jag kunde komma på. Och det var bara en som jag namngav. Skriv Isobel skriv.
Ojoj, skriva i Offside. Det har varit min yrkesmässiga önskedröm i snart fem år nu. Sveriges bästa journalistik, oavsett genre, skrivs ju där. The Koburi Way är förmodligen det bästa reportage jag någonsin läst på svenska. Men jag vet inte. Jag tror faktiskt inte att jag är bra nog. Alltså, jag skriver ju bättre än Henrik Rydström, men han kan å andra sidan spela fotboll. Men tack!
Skicka en kommentar