Vi är visst borgare i fontänen.
Jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag har aldrig försökt dölja min dragning till borgerligheten. Hela den här bloggen kan läsas som en hyllning till tweedkavajen. Och jag står till och med för att jag föredrar krämig cappuccino framför bitterproletärt kokkaffe, en uppenbart löjeväckande uppfattning bland, well, bland delar av den intellektuella storstadsmedelklassen.
Charmigt nog finner jag det slutliga beviset på min egen totala nedgeggning i brackeriet mitt inne i det här lilla påhoppet. Det enda som irriterade mig med texten var nämligen ett grammatikfel. Såg verkligen ingen som läste texten att det heter en Reserva, snarare än ett?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
länk till utgjutelsen?
Men är sminkintresse verkligen ett utslag av borgerlighet?
Jag tycker att Karin Olsson har missat poängen. Att vara borgerlig är för mig att läsa klassisk litteratur, vara måttligt kristen och ge pengar till välgörenhet. Enligt mitt sätt att se så finns det bara ett fåtal genuint borgerliga människor kvar och de bor huvudsakligen på Östermalm. De eller deras släktingar är präster och militärer. Att shoppa loss är snarare ett utslag av modern masskultur. Eller är det jag som är ute och seglar?
Definitivt "en Reserva".
Per: din definition av borgerligheten är något föråldrad. Moden masskultur är nog så borgerlig -- och socialdemokratisk dessutom. Borgerlighet är acceptans av 2/3-delssamhället, socialdemokratin en (rituell) kamp emot den.
Man kan vara vänster och gilla tweedkavajer! På min blogg skriver jag om funktionssocialism och civil högtidsdräkt, feminism och betydelsen av god stil och etikett.
Vad kaffet anbelangar finns det ju bara en politisk subgrupp med mockasuffix: lattevänstern.
Ja det är klart att det ska heta en reserva. Kanske man välvilligt kan tolka saken så att hon tänkte skriva ett reserva-vin, men liksom kom av sig efter två tredjedelar (just detta bråk hör ju till krians huvudintressen).
Jag kan i min ickeborgerlighet stå för att jag föredrar äkta champagne framför Asti Cinzano.
Det gör tyvärr inte högern och borgerligheten mindre fel ute.
/Goesta
Förresten hävdar jag, obstinat, att det heter "ett gott Reserva" precis som Karin Olsson skriver. Reserva är ETT vin, flaskan är EN flaska. I det här fallet syftar hon på vinet. Alltså ETT. (tror jag)
/Goesta
En poäng är onekligen att en Karin jmycket närstående kille i senaste Lundagård skriver om hetsen mot Lunds population av brats.
Borgerligheten har alltid haft den goda smaken att konsumera gåslever i stället för falukorv. Den här bloggen och Fountain kan få folk att förstå god smak och därmed bli borgare.
"Borgerlig" är naturligtvis ett hopplöst odefiniertbart begrepp. För mig är det fortfarande i första hand en fråga om bildning och ansvar. Sedan kan ju vem som helst använda sig av typiskt borgerliga attribut i fråga om klädval eller dryckesval. Men attributen definierar inte borgerligheten. Kärnan i borgerligheten ligger inte i konsumtionen utan på hur man ser på sin ställning i samhället. Det är ju också därför det är så lätt att irritera sig på genuint borgerliga människor. Det vet att de har det bra. Men till skillnad från dagens konsumtionskultur så ligger det också i borgerligheten att man ser till att även andra får det bättre, genom till exempel välgörenhet. Naturligtvis är detta ett föråldrat samhällsfenomen, i alla fall i Sverige. Men så är jag ärligt av uppfattningen att vi inte har någon egentlig "burgoise" i Sverige. Vi har bara duktiga konsumenter.
Ok uppenbarligen är jag inte borgerlig eftersom jag inte kan stava. ;-)
Det finns väl för sjutton ingen i storstan som dricker kokkaffe? Bryggkaffe, däremot, det är en annan sak. Vilket precis som cappuccino kan vara av olika kvalitet.
Det som är löjeväckande är alltså inte att någon föredrar cappuccino framför annat kaffe, utan att någon försöker komma på en kulturell markör för att definiera sig själv och inte hittar något bättre än "krämig cappuccino". Så mycket substans fanns det alltså i den borgerligheten... I synnerhet det kvalificerande adjektivet "krämig", som får det hela att se väldigt billigt ut, är direkt löjeväckande.
För övrigt är jag själv nöjd med att mina egna borgerliga värderingar -- som handlar mer om bildning och traditioner och sådant än om kaffe -- inte är, aldrig har varit och inte kan bli just trendiga.
Isobels värld är ju inte så stor. I den är det borgerligt att dricka cappuccino, liksom PM Nilsson i den världen är intelligent, och man i den världen är beläst om man läst Processen. Och bildning är att veta att Homeros var grek.
Hon påminner faktiskt litet om - av alla människor: Peggy Noonan, i sin liksom operettmässiga aningslöshet.
*hihi*
http://saintkildaroad.blogspot.com/2005/12/isobel-isoball-isoboll.html
fisken (vänster)rular
Isobel och Joakim Borda är det bästa med borgerligheten. I övrigt känns den ospännande.
/Goesta
Själv tycker jag att det bästa med borgerligheten är starkvinet, varuhuset och 1800-talsromanen.
Isobel, min artikel var inget påhopp utan en fundering, en analys (men tonläget kanske blev ett annat än vad jag fattade). Jag är en sucker för borgerligheten själv, och älskar tweedkavajer! Våra böjelser tycks ganska likartade.
Oscar, jag tyckte att debattartikeln om brats i Lundagård var bra, men det är inte "min" André som har skrivit den utan en annan, också mycket trevlig, André.
/Karin
På tal om starkvin: det kan vara läge att slå ett slag för Grådask och stilton. Inte för att det gör mörkret mindre mörkt, men för att det värmer på ett så förträffligt sätt under tweedkavajen.
Jahaja, jag tyckte bara att "bitterproletärt kokkaffe" lät roligt...det skall jag sno rakt av och använda någon gång.
Kokkaffe kräver sin miljö, tycker det funkar bra vid två tilfällen. Det ena är under en stor gran inne i viken vid en frusen sjö nära fjällen en fin solig dag i slutet på mars. Den andra är framför en björk vid en å med endast mitt flugspö samt en för övrigt så talande tystnad som livligt sällskap. Vid dessa två tillfällen kommer frasen "bitterproletärt kokkaffe" att framstå som extra humoristisk. Mvh.
kokkaffe är det riktiga kaffet. tyvärr verkar du ha rätt makte; ingen i storstan dricker kokkaffe. alla mina "livs" har slutat ta hem det eftersom pensionärerna köpt perkulator. satans påfund.
Skicka en kommentar