Bang, bang en boomerang

I går köpte jag Vogue. Fina foton, vackra skor, en bisarrintressant artikel om väninnor som klädde sig likadant. Och ett modejobb med en modell som såg ut att ha ett BMI obetydligt över Nicole Richis. Jag lade ifrån mig tidningen med vämjelse. Jag förstår faktiskt inte vem som antas tycka att svältofferarmar är så sexigt att de vill köpa klänningen pinnarna sticker ut ur.

Apropå ett par intressanta diskussioner vi haft på Fountain frågade jag en mig närstående man om det är en myt att män föredrar kurvor. "Det är nog mest en skillnad mellan vem man vill knulla och vem man vill visa upp sig med" sa han lakoniskt. Konflikten mellan natur och kultur uttrycks sällan så precist. Och jag som i vanliga fall alltid föredrar kulturen.

I dag köpte jag Bang. Det är faktiskt sant, det är inget jag skriver för att göra en snygg omvändelse från konsumtionsoffer till medveten feminist. Feminist har jag väl alltid varit. Och förresten köpte jag en ögonbrynspenna också. Båda delarna på Västermalmsgallerian, detta postmoderna köptempel som jag egentligen avskyr men så ofta återfinner mig själv i när köpbehovet sätter in en söndagseftermiddag.

I Bang är Malin Ullgren tillförordnad redaktör ett tag till. Malin är en av de personer som jag tycker att det är allra njutbarast att inte vara överrens med. Hon är så smart och skriver så bra och får mig alltid att tänka på saker som jag inte funderat över tidigare. Vrider till sanningar och uppfattningar och fenomen tills dess sårigheter och svårigheter blir omöjliga att bortse från. I senaste numret skriver hon om samtidens hemlängtan, asdyra tapeter och hela det kvinnliga hemgörarprojektet. När jag får tid ska jag förresten skriva om hur sorgen och otillräckligheten fick mig att börja hata möbler.