söndag, september 18, 2005

Ni ber om det

Ni ber om recept. Jag säger det igen. Ni ber om recept. Om ni inte aktar er kommer det här förvandlas till matbloggen från helvetet, komplett med tips på var man egentligen kan köpa smör som inte är gjort med syntetiska smaktillsatser från Dairy Chemicals i New Jersey.

Men okej då. Jag har inget riktigt recept på köttbullarna, men de startade med ett Nigella-program från den tiden när hon gick på K-world. Om ni inte aktar er kommer jag förresten göra om det här till en fanatisk Nigella-stalker-blogg. Jag vet att jag är hopplöst otrendig och att tevekockar inte ens var förrförra årets svarta. Men jag har älskat Nigella sedan hon skrev sin matspalt i Vogue. Jag älskar hennes jeansjackor, hennes hår, hennes fingrar med lite för stora vigselringar som delar på ägg direkt i händerna (om man inte ska använda äggvitan är det också det överlägsen enklaste sättet). I min How to eat kladdar sidorna ihop och i kväll ska jag bjuda en god vän och en vän till honom på hennes lemon linguine.

Nåväl, tillbaka till köttbullarna.

För 2 hungriga.
Ca 300 g blandfärs.
1 ägg.
1 vitlöksklyfta, helst riven men pressad är ok.
torkad oregano, efter smak.
salt, peppar.
riven parmesan. jag tar ett par tre riv mot rivjärnet. mer om man vill.
mannagryn. kanske 1-2 msk.
1 tsk fransk senap.

Blanda ihop. Låt stå en stund. Trilla köttbullar.

Tomatsås.
Kör 1 lök, 2 vitlöksklyftor och mer oregano i matberedaren. Ett lysande nigella-tips, som skyddar ögonen, spar tid och ger exakt rätt finhackat lökmos-känsla. Ha olja i en hög stekpanna eller vid kastrull och fräs lökhacket på låg värme. Ha i en burk passerade tomater. lite socker. ett litet glas vatten. Koka i ca 10-15 minuter. Ha i ca 1 dl mjölk, helst röd. smaka av med salt och peppar. ha i köttbullarna en och en. Koka på låg värme i 20 minuter. rör inte. Servera med spaghetti och mer parmesan.

Man kan självklart ha i andra örter om man vill. Versionen med lammfärs och rosmarin är en höjdare. Persilja är bra. Man kan riva i lite citronskal i färsen också, men det är överkurs och man bör nog inte börja med det. Om man inte har mannagryn kan man förstås ta brödsmulor, men konsistensen blir bättre med mannagryn.

5 kommentarer:

Philip sa...

Jag har också varit djupt nere i Nigella-träsket. En gång övervägde jag att stalka henne utanför NBC-studion på Manhattan.

deeped sa...

Själv älskar jag Nigella... oavsett vad hon lagar för mat... ärligt talat så brukar jag inte ens veta vad hon lagar för mat - jag tittar på andra saker

Philip sa...

Jo precis, hennes naglar, degen, håret...det blir nästan för mycket. Sen har hon den där mysiga receptskrubben också där hon samlar recept på Liberaces och Elvis favoritburgare.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Jag vet. Nigella tar begreppet matporr till en helt annan nivå. Och då är jag inte särskilt inne på tjejer.

Men hennes kokböcker är också fantastiska, särskilt den första.

Anonym sa...

Snälla, snälla Isobel, kan du inte berätta var man kan köpa riktigt smör? Jag älskar smör, jag vandrar som en zombie genom Stockholm på jakt efter det riktiga smöret. (Jag hittade lite riktigt gott Åländskt smör på båtmässan i våras, sedan dess inget). Håll inget hemligt. Berätta!