Grattis Arvo!

En dag försent, men ändå.

Gårdagens födelsedagskonsert för Arvo Pärt i Gustav Vasa kyrka var en av de bästa någonsin. Radiokören sjunger helt utan vibrato så att rösterns upphör att vara mänskliga, blir till intrument, till änglaröster, till himlamusik. Sopransolisten i avslutande Te Deum är utomjordisk. Tallins kammarorkester spelar så att varje ton går rakt in i ryggmärgen. Och musiken sen. De där kromatiska sprången (eller traumatiska sprången som de förvandlades till när jag försökte ljudillustrera) där kvartstonerna låter nästan-falska, nästan-skärande och ändå inte, ändå helt perfekt som ett Credo borde vara i den intelligenta designen. Jag satt med halvöppen mun och försökte liksom andas in musiken, rösterna, den elektriskt musikaliska atmosfären.