onsdag, september 21, 2005

The blogg must go on

PM slutar inte blogga! Och han inleder höstbloggandet med att resolut stå upp för bombhögerns sak. Det är en viss chutzpah i det som jag inte kan låta bli att gilla. Även om jag inte håller med.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Det ironiska är att PM Nilsson uttalar sig om respektabiliteten i debatten efter att själv påstått att det var förakt för Thailandsturister som föranledde bristerna i den svenska hjälpinsatsen efter tsunamin. Där förlorade han åtminstone min respekt.

Janne sa...

Pm, en gång tyckte jag han var rätt ok, men efter att ha läst hans inlägg under de två senaste åren har jag blivit mer tveksam. Och när han i samma blogg lyckas nämna tre av de värsta debattörer jag vet i positiva ordalag får det vara nog. Snacka om att satsa på fel lag. Frågan är om han blivit mer högervriden eller om jag blivit mer vänstervriden? Men jag kan inte hålla med dessa konservativa gubbar han smörar för, det går inte.

Gunnar sa...

Bombhöger. Tja. Doublespeak är ju på modet. Jag älskar ordens makt. Hitta på ett själv, kalla din motståndare det, och vips! Där står du och har rätt. Smaka på det igen: Bomb-höger. Titta på Per Ahlmark, PM Nilsson och Hans Bergström. Titta noga! Jag gissar att de är ganska snälla, egentligen. Även om Per A förmodligen är en ganska allvarlig (och, misstänker jag, kolerisk) typ så är han ingen barnamördare. Eller? Kan han med rätta kallas Bombhöger? Vad ska vi då kalla alla som röstar lite mer vänsterorienterat? Diktaturens kreatur? Nyansera debatten!

Isobel sa...

Äh, PM är mer än snäll. Han är fantastisk, vilket man skulle veta att jag tycker om man läste den här bloggen. Men bombhöger likafullt.

hataren sa...

Finns det verkligen folk som tar Per Ahlmark på allvar fortfarande? Jag trodde att man bara lät honom hållas för att han inte skulle bli sur och våldsam.

Anonym sa...

Isobel: standardmall 1A på hur (fd) DNs ledarskribenter problematiserar sina åsikter och ställningstaganden under kritik; inte alls. Väldigt Hanne Kjöllerskt av dig. Men ok. Låt oss inte bråka om det. Alla har rätt till en åsikt. Däremot är jag mycket nyfiken på det här med Bombhögern. Hur definieras det begreppet? Alla som var för ett krig i Irak? Eller alla som var för att bomba Irak till stenåldern och därmed lite collateral damages? Eller alla som vill sprida demokrati, med odemokratiska medel? Eller alla som någonsin har hållt med Bush? Eller, ve och fasa, Donald Rumsfeld? Och varför används det, av exempelvis dig? För att visa ditt avståndstagande (till vad?)? Är det propaganda eller inte? Är det ett rättmätigt epitet på den grupp (som, eftersom det är en grupp klart bör kunna definieras; ringas in). Vilka innefattas?

För att travestera Maud: Kom igen! Svara nu! (och gärna i Knittelform :)

Och nu har jag tittat på din blogg. Trevlig och varm! Köttbullarna verkar smaskens. För övrigt har jag en kusin som kommer från Ludvika (Sörvik), och kommer aldrig att glömma midsommarfest på folkparken i Grängesberg när jag var femton; för en Stockholmare var det, ja, helt enkelt, oförglömligt.

Gunnar sa...

Det vart lite strul; är inte så van vid bloggandet. Ovanstående kommentar lämnades av Gunnar.

Johannes Forssberg sa...

Vore det inte för aftonbladetvänstern tror jag inte PM skulle vara lika bombhöger. Han är liksom tvungen att driva de där frågorna, och eftersom han gör det på den basisen kan utfallen bli lite löjliga, som Kleen påpekade.

Men det där att vara lojal mot en väldigt specifik åsiktsbildning, vissa medier osv. är en pryl i tiden. Man är tvungen att positionera sig i bruset, tabbar kommer ske.

Isobel sa...

Men Gunnar. Du sade att de tre säkert var snälla. Och jag upplevde det som en antydan om att jag nog inte trodde det eftersom jag kallade PM för bombhöger. Jag svarade att man faktiskt kan vara en av PM:s största fans och ändå kalla honom för bombhöger. Som jag då.

PM har ju, delvis som Johannes säger i konflikt med the Åsa Linderborgs of the world, själv skapat bombhöggern. Bombhögern är Sveriges svar på neocons.

Båda rörelserna består av människor, ofta kloka liberaler, (ibland mindre kloka) med vettiga värderingar om demokrati och medborgerliga rättigheter, som anser att det är rätt och effektivt att i många lägen strida för dessa värden med vapen i hand. Distinktionen gäller inte bara rätt och fel utan också frågan om effektiviteten i ett sådant handlande. Bombhögern står också för ett amerikaförsvar i kontrast till den så utbredda europeiska antiamerikanismen.

För mig är bombhöger är inte nödvändigt ett invektiv. Jag var själv principiellt för ett amerikanskt intåg i Irak, även om jag anser att man planerade det illa och genomförde det på delvis fel sätt.

Däremot antyds i begreppet en viss enögdhet, en viss försvarsposition och en tendens att försvara Amerika i nästan varje läge. Sånt tycker jag är trist.

Gunnar sa...

Jag tror inte att du tycker illa om någon om dem; det var ett missförstånd.

Mitt intresse är ord, inte politik eller propaganda. Och jag tycker att ett mindre bombastiskt epitet kunde valts. Bombhöger känns som ett stort ord, men tycker uppenbarligen bara jag.

Beteckningen på deras amerikanska "bröder" är inte ens så dramatisk. Hökar. Nykonservativa. Och så den svenska (!) Bombhögern. Låter som ett gäng trevliga killar.