Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2005
(313)
-
▼
september
(63)
- cp-foto
- Jag behöver hjälp!
- Snart börjar det!
- Smöra mer
- Den okände mannen
- Fylleshopping
- The smaller person
- Nya gudar
- Lundellianian
- Bättre och bättre dag för dag
- Rösta på Gösta
- Barbie Doll
- Diktanstånd
- Domestic goddess
- Å vilken man (2)
- Mer Stig, mindre step
- Dementier
- The blogg must go on
- Åh vilken man!
- Lista 2005
- The bigger person
- Den finaste kulturen
- Det är det här som är kärlek
- Ynkedom
- Matporr forts.
- Ni ber om det
- Kärlek och rostebröd
- Kungligt
- Snart tar de över
- Musslor?
- Fjäriln fångad
- Faran med lojalitet
- Hot stuff
- Ny kvartersfauna
- Nyelitism
- Tant Isobel rekommenderar
- Några tankar om sportjournalistik
- Jag älskar er
- Grattis Arvo!
- Mina briljanta kollegor
- Scen från frukostbordet
- Sexigaste åttiotalisten på länge
- Niklas Svensson är tillbaka!
- Det sista steget
- Nio små steg till en lyckligare vardag
- Sista gången
- Nu är det kanske snart försent
- Ånej (3)!
- Ånej (2)!!
- Ånej!
- Curiouser and curiouser
- Fler finkulturella favoriter
- Entusiasm är hållningen för dagen
- Dagisglitter i underlivet
- Finkulturella orsaker till extas
- Jävligt fåfäng metablogg
- Nya darlings
- Exakt hur skedde själva attacken?
- Don't ask, don't tell
- Jag och min kalender
- Poprogramförklaring
- Vem behöver inte lösmustascher i storpack?
- TV-man i spritkollaps
-
▼
september
(63)
8 kommentarer:
Det ironiska är att PM Nilsson uttalar sig om respektabiliteten i debatten efter att själv påstått att det var förakt för Thailandsturister som föranledde bristerna i den svenska hjälpinsatsen efter tsunamin. Där förlorade han åtminstone min respekt.
Pm, en gång tyckte jag han var rätt ok, men efter att ha läst hans inlägg under de två senaste åren har jag blivit mer tveksam. Och när han i samma blogg lyckas nämna tre av de värsta debattörer jag vet i positiva ordalag får det vara nog. Snacka om att satsa på fel lag. Frågan är om han blivit mer högervriden eller om jag blivit mer vänstervriden? Men jag kan inte hålla med dessa konservativa gubbar han smörar för, det går inte.
Bombhöger. Tja. Doublespeak är ju på modet. Jag älskar ordens makt. Hitta på ett själv, kalla din motståndare det, och vips! Där står du och har rätt. Smaka på det igen: Bomb-höger. Titta på Per Ahlmark, PM Nilsson och Hans Bergström. Titta noga! Jag gissar att de är ganska snälla, egentligen. Även om Per A förmodligen är en ganska allvarlig (och, misstänker jag, kolerisk) typ så är han ingen barnamördare. Eller? Kan han med rätta kallas Bombhöger? Vad ska vi då kalla alla som röstar lite mer vänsterorienterat? Diktaturens kreatur? Nyansera debatten!
Äh, PM är mer än snäll. Han är fantastisk, vilket man skulle veta att jag tycker om man läste den här bloggen. Men bombhöger likafullt.
Isobel: standardmall 1A på hur (fd) DNs ledarskribenter problematiserar sina åsikter och ställningstaganden under kritik; inte alls. Väldigt Hanne Kjöllerskt av dig. Men ok. Låt oss inte bråka om det. Alla har rätt till en åsikt. Däremot är jag mycket nyfiken på det här med Bombhögern. Hur definieras det begreppet? Alla som var för ett krig i Irak? Eller alla som var för att bomba Irak till stenåldern och därmed lite collateral damages? Eller alla som vill sprida demokrati, med odemokratiska medel? Eller alla som någonsin har hållt med Bush? Eller, ve och fasa, Donald Rumsfeld? Och varför används det, av exempelvis dig? För att visa ditt avståndstagande (till vad?)? Är det propaganda eller inte? Är det ett rättmätigt epitet på den grupp (som, eftersom det är en grupp klart bör kunna definieras; ringas in). Vilka innefattas?
För att travestera Maud: Kom igen! Svara nu! (och gärna i Knittelform :)
Och nu har jag tittat på din blogg. Trevlig och varm! Köttbullarna verkar smaskens. För övrigt har jag en kusin som kommer från Ludvika (Sörvik), och kommer aldrig att glömma midsommarfest på folkparken i Grängesberg när jag var femton; för en Stockholmare var det, ja, helt enkelt, oförglömligt.
Det vart lite strul; är inte så van vid bloggandet. Ovanstående kommentar lämnades av Gunnar.
Men Gunnar. Du sade att de tre säkert var snälla. Och jag upplevde det som en antydan om att jag nog inte trodde det eftersom jag kallade PM för bombhöger. Jag svarade att man faktiskt kan vara en av PM:s största fans och ändå kalla honom för bombhöger. Som jag då.
PM har ju, delvis som Johannes säger i konflikt med the Åsa Linderborgs of the world, själv skapat bombhöggern. Bombhögern är Sveriges svar på neocons.
Båda rörelserna består av människor, ofta kloka liberaler, (ibland mindre kloka) med vettiga värderingar om demokrati och medborgerliga rättigheter, som anser att det är rätt och effektivt att i många lägen strida för dessa värden med vapen i hand. Distinktionen gäller inte bara rätt och fel utan också frågan om effektiviteten i ett sådant handlande. Bombhögern står också för ett amerikaförsvar i kontrast till den så utbredda europeiska antiamerikanismen.
För mig är bombhöger är inte nödvändigt ett invektiv. Jag var själv principiellt för ett amerikanskt intåg i Irak, även om jag anser att man planerade det illa och genomförde det på delvis fel sätt.
Däremot antyds i begreppet en viss enögdhet, en viss försvarsposition och en tendens att försvara Amerika i nästan varje läge. Sånt tycker jag är trist.
Jag tror inte att du tycker illa om någon om dem; det var ett missförstånd.
Mitt intresse är ord, inte politik eller propaganda. Och jag tycker att ett mindre bombastiskt epitet kunde valts. Bombhöger känns som ett stort ord, men tycker uppenbarligen bara jag.
Beteckningen på deras amerikanska "bröder" är inte ens så dramatisk. Hökar. Nykonservativa. Och så den svenska (!) Bombhögern. Låter som ett gäng trevliga killar.
Skicka en kommentar