Jag har fått kommentarer på bilden. "Du ser ju permanentad ut" sa en. (Det är jag inte, men den finns en rosa flaska från TiGi, Queen for a day, som gör håret lockigare som jag använder ibland.) "Jag trodde du hade mörk page" sa en annan. "Du är snyggare i verkligheten" en tredje. Det är kanske inte helt sant, men förstås snällt sagt. Eftersom jag skriver det här är det uppenbart att jag vill att ni ska tro att det är så.
Borde man alls ha en bild? Förtar det trovärdigheten? Förtar det intimitetskänslan i att vi låtsas känna varandra genom mer eller mindre redigerade inblickar i det innersta svarta? Kanske är det som hävdades i understreckaren i går att det fotografiska överskrider fiktionen. Han skrev å andra sidan också att:
"Skugge praktiserar dock en "blogg" i Expressens regi: det är väl ett försök att hänga på de märkvärdigheter som demonstreras just av webbloggar, där man inte bara ignorerar fiktionens gränser utan också distinktionen mellan privat och offentligt, mellan bild, text och kommentar."
Det är citationstecknen kring blogg som gör hela meningen. De och verbet "praktiserar". Knarrigt. Rart på något sätt. Vilka distinktioner brukar man förresten göra mellan bild, text och kommentar?
Jag kanske ska ta bort bilden helt och hållet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Isobel! Så råkade jag på din blogg. Vad glad jag blev. Å inte kände jag till din hjärtesorg. Jag är så ledsen för din skull. Jag blir ledsen av hela mitt hjärta. Jag har inte varit med om det du varit med om, men varit nära. Kram Nathalie
hm, klart man ska kunna ha bild. jag tycker snarae att detökar trovärdigheten, eftersom man kan skapa sig en exaktare bild av vem som skriver. mvh
hej isobel. Jag kan inte komma över att du är blond! Jag har under dessa månader som jag har läst dig fått för mig att du är en typisk kulturtjej = mörk page, mycket smal med perfekta kindben. Hur kunde jag ha så fel. Du är ju en verklig människa, nästan som jag. Får mig att fundera på mina fördomar och förutfattade meningar.
Kommer aldrig sluta läsa din blogg.
mvh isabell
Det är roligare med bild. När jag la upp min kände jag att jag blev tvungen att stå för texterna lite mer. Lägger jag till fullständigt namn också vet jag inte hur det ska sluta.
Hoho, det här med den mörka pagen återkommer. Det är en av grejerna jag gillar med bilden, att jag ser så himla vanligt brudig ut, med lockar och leende och allt. Det är roligt att bryta mot konventionen om hur intellektuella kvinnor uppenbarligen antas se ut.
Fast du har ju värsta tuffa konstfacksportättet Goesta (och jag håller helt med Joakim, om du ser ut ens i närheten av det där behöver du inte direkt oroa dig).
Skulle tro att ditt ovanliga, och föga svenskklingande, namn bidrar till att man lätt föreställer sig något annat än ett typiskt svenskt utseende på den som bär det.
Jag tycker absolut att du ska behålla bilden. Vi som har förutfattade meningar om att intellektuella kvinnor har mörk page kan gott behöva en tankeställare. Och det får vi ju när vi ser att de också kan se ut som alldeles vanliga söta svenska blondiner - som inte sällan klassas som dumma.
Skicka en kommentar