Nyelitism

Jag vet att jag utlovade fler texter om pophögern och de kommer så småningom. Så länge får ni hålla tillgodo med Martin Gelins nyelitism (fast kommentaren om Bookerpris-nomineringarna är ännu bättre).

Jag måste nog skriva om läppglans eller nåt här snart för att bibehålla mitt rykte som tvärytlig pophögerbrud. Eller räckte receptet kanske?

Edit: Jag försökte inte inlemma Gelin i pophögerismen. Förmodligen tvärtom. Men han är bra ändå.